Jimmy Baker

Det finns politiker som tar den ”enkla” vägen, som aldrig sticker ut hakan, som oftast inte har någon uppfattning och som ibland har en uppfattning, men då är den baserad på att de slickar på fingret och stoppar upp det i luften för att se hur vinden vänder. Därefter har ”de” en åsikt, dussinpolitikerna. Men oftast duckar de för ”svåra frågor” och stoppar sedan huvudet i sanden så fort det börjar blåsa lite.

Och ”svåra frågor” behöver nödvändigtvis inte alltid innebära komplicerade ärenden, det kan räcka med att frågan ”anses vara” kontroversiell eller politiskt inkorrekt eller s.k. ”minerad mark” för politiker att gå in på.

Oftast – tror jag – att det grundar sig i en oförmåga att sätta sig in i frågorna, oförmågan att resonera och diskutera frågan lite djupare än ett Aftonbladet-reportage. Ibland kan det handla om ren okunskap eller oförmågan att kunna ta in ny kunskap. Eller, så kan det grunda sig i det klassiska ”men vad ska andra säga nu?”.

Sen finns det politiker som faktiskt vågar sticka ut hakan, även i svåra frågor. Även om ställningstagandet råkar vara lite kontroversiellt.

Även om den inte anses vara politiskt korrekt eller kanske t.o.m. minerad mark. Det finns de som vågar ha en åsikt och som också vågar stå för den. Även om det blåser lite. Även om det finns några som blir sura och även om det kanske t.o.m. går emot den s.k. ”partilinjen” i den aktuella frågan.

Jag har för min del INTE engagerat mig politiskt för att bli en kommunalpamp som inte har några egna åsikter och som vänder kappan efter vinden. Eller som duckar så fort det blåser. En dussinpolitiker. Det finns det för övrigt alldeles för gott om.

Men jag har heller mycket till övers för populister, som väcker frågor enkom för att marknadsföra sig själva, där syftet är röstmaximering men till priset av att man säljer ut sig själv. Sådan prostitution tänker jag inte ägna mig åt.

Jag tycker att man som politiker måste kunna fatta även svåra beslut. Man måste också våga sticka ut hakan och säga vad man tycker. Men man måste också samtidigt vara lyhörd för vad andra människor har att säga. Förmågan att kunna ta in ny kunskap, värdera den, resonera kring den och sedan bestämma sig för en åsikt. Det innebär också att man vågar utmana gamla föreställningar, att man faktiskt kan omvärdera tidigare ställningstaganden. Kanske också ändra uppfattning. Våga fatta ett beslut för att det är ”rätt” beslut.

Man måste kunna se samhällsproblemen och ha förmågan – och kurage – att våga formulera ett politiskt svar för att motverka eller lösa problemet. Även om man riskerar att t.o.m. några av de egna partivännerna har en annan åsikt.

Det kallas för politisk utveckling. Förnyelse är också ett annat ord som passar in. Politiker och politiska partier som inte gör det kommer till slut att hamna på den politiska sophögen. För där hör de hemma. Dussinpolitikerna.

På senaste kommunstyrelsen fanns ett ärende som handlade om ett förslag från en privat fastighetsägare att bygga attraktiva lägenheter i sjönära läge i Alby. Bostäder som skulle kunna bidra till att höja statusen av Alby. Sossarna säger ”nej” med vad jag tycker är vaga argument.

Å ena sidan så har den styrande majoriteten låtit tjänstemän i kommunen arbeta fram ett s.k. utvecklingsprogram för Alby. Där, och på andra ställen, så säger man sig vilja förändra och utveckla Alby till en bättre kommundel/stadsdel att leva i.

Å andra sidan har vi nu ett förslag från en privat fastighetsägare som med egna pengar vill vara med och utveckla Alby och bygga fina attraktiva lägenheter. Ett förslag som S+V+MP säger nej till med diverse olika argument som till exempel att marknivån vid vattnet måste höjas då vattennivån i framtiden kanske riskerar att höjas.

Vi moderater har tidigare uttryckt att vi saknar ett resonemang från majoriteten kring miljonprogrammets samhällsplanering och hur denna i sig själv har bidragit till en ökad segregation. Hur vår kommun är planerad och fysiskt utformad med kommundelarna som likriktade solitärer, hur människor och grupper därigenom lever åtskilda från varandra, har i sig påverkat integrationen i en mer negativ riktning.

Vi vill åstadkomma en ny stadsbildning med mer blandade upplåtelseformer och inte minst en större attraktionskraft för alla våra kommundelar på bostadsmarknaden.

I fallet Alby Kvarn så skulle en exploatering, i enlighet med det som ansökan beskriver, sannolikt innebära ett lyft för området. Bostäder i sjönära läge av hög standard, högst sannolikt bostadsrätter, skulle möjliggöra för såväl boendekarriär som ett inflöde av en högre skattekraft. Läget, med närhet till T-bana, E4:a och Hågelby är ju fantastiskt.

Om entreprenören är villig att genomföra de åtgärder som krävs för att klara bl.a. översvämning och ras, så ser inte jag några hinder för att kunna planlägga marken.

Marknaden kommer sedan att pröva om det finns en bäraktighet i den produkt som företaget lanserar. Finns det kunder som är villiga att, genom priset på nyproduktionen, betala för merkostnaderna så finns det ingen anledning för oss att ha synpunkter på detta.

Läget, precis intill Subtopia-klustret och Hangaren är väl i sig ypperligt för de boende i 150 nya lägenheter? Att kunna bo sjönära och nära kulturupplevelser i världsklass på ett stenkasts avstånd torde väl ändå kunna locka presumtiva bostadsköpare?

För det kan väl ändå inte vara så att majoriteten, egentligen, vill reservera även de här tomterna för en ytterligare snart förestående utbyggnad av Subtopia-klustret?

När jag var i mataffären idag och skulle handla lingonsylt så hittade jag en rättvise-märkt sort: ”Kung Markatta – alltid ekologiskt”. Burken är rättvisemärkt och så står det även ”Sylt av norrländska lingon”.

På Fairtrade.se kan man läsa följande:

”Fairtrade är en oberoende produktmärkning. Välj Fairtrade-märkta produkter och skapa förutsättningar för odlare och anställda i utvecklingsländer att förbättra sina arbets- och levnadsvillkor.”

Läser man på baksidan av syltburken så står det bl.a. att ”Kung Markattas lingon plockas i den norrländska skogen på utvalda platser för att garantera en hög kvalitet” och sedan står det också ”Sylten sötas med ekologiskt Rättvisemärkt rårörsocker”.

Aha – så om en komponent i sylten är rättvisemärkt så kan man rättvisemärka hela produkten.

Så om tex. Findus eller Familjen Dafgård tar fram en såndär djupfryst portionsmatlåda med tex. Köttbullar, potatis, gräddsås, gröna ärtor och ersätter den vanliga lingonsylten och istället lägger i en klick med Markattas lingonsylt så skulle de kunna få rättvisemärka hela den frysta portions-matlådan?

På vilket sätt skulle detta vara logiskt?

När man går och handlar som vanlig konsument och t.ex. vill handla ekologiskt eller stödja ”rättvis handel med u-länder” så tror jag nog att de flesta utgår från att själva produkten då ska vara ekologiskt odlad och/eller komma från rättvise-märkta gårdar. Inte att endast en ingående ingrediens är det.

För mig är det att lura kunderna att tro att själva lingonsylten skulle vara rättvisemärkt, när det i själva verket bara är sockret som är det.

Moderaterna i Botkyrka har tillsammans med FP motionerat om att kommunen ska avbryta Fairtrade-samarbetet för att det är en bluff. Vi menar att det till stor del är en ideologiskt driven process som präglas av ett antikapitalistiskt sysnätt. Exemplet med Markattas lingonsylt ger bluffen ytterligare en ny dimension.

Om Volvo Personvagnar i Göteborg fr.o.m. nästa månad byter ut gummi-råvaran i packningarna till sina motorer till rättvisemärkt naturgummi – kan de då rättvisemärka sina bilar?

Jag valde att köpa en vanlig sylt med vanligt socker. Såklart.

(Ändrad rubrik 2011-12-23: den tidigare rubriken ”Kriminalisera all omskärelse!” kunde feltolkas.)

Alla människor ska ha rätt till sin egen kropp. Därför borde omskärelse av omyndiga vara förbjudet, oavsett föräldrarnas trosuppfattning. Vill man sen som myndig vuxen bli omskuren, så borde man kunna få det utfört på vårdcentral till ICKE subventionerad avgift.

Nu är det snart jul. För många människor i stora delar av världen är det en helg som firas till minne av Jesu födelse. I dagens sekulära Sverige så ”firas” helgen nog inte i av de flesta som en religiös högtid – snarare är det för de flesta skönt med lite ledighet, god mat, möjlighet till att få träffa nära och kära, umgås med sina barn, hälsa på gamla mormor man inte träffar så ofta osv. Men det är också en tid för reflektion.

(Bilden till blogginlägget är från en artikel i Läkartidningen och jag blir både upprörd och arg när jag ser den!)

För någon dag sedan uppmärksammade jag en artikel i SvD genom att länka den på min Facebook-sida. Debatten lät inte vänta på sig. Snart blev det en ”het” diskussion kring ”rätten” att få omskära sina barn, förbund med gud kontra barnets rätt till sin egen kropp.

För egen del är jag fullkomligt klar – omskärelse borde inte bara vara förbjudet i lag utan också grovt kriminellt med en tydlig straffskala. För alla, oavsett om omskärelsen utförts på en flicka eller en pojke.

Oavsett tro, oavsett land så ska varje människa själv få bestämma huruvida man vill åsamka sin kropp ett icke medicinskt ingrepp eller inte. Det kan aldrig vara upp till någon annan att bestämma det än den enskilde individen som äger rätten till sin egen kropp. Inklusive sitt eget könsorgan. Och till ”enskilda individer” räknar jag såväl barn som vuxna.

Självklart är könsstympning på flickor många resor värre och får helt andra konsekvenser. Men principen är delvis densamma, man avlägsnar kroppsdelar av ickemedicinska skäl och utan att ”ägaren” varken blir tillfrågad eller får bestämma själv.

Jag är inte emot omskärelse av män, men det var just det – MÄN. Dvs att vuxna män själv väljer. Det jag är emot är när barn utsätts för det, något som dessutom är oåterkalleligt.

Det är fel, oavsett i vilken bok det står. Människor får ha vilken tro de vill, för många är en tro något som skänker glädje, gemenskap och harmoni i livet. Men låt bli barnens könsorgan!

Det spelar ingen roll hur många leg läkare eller sjuksköterskor som är närvarande och vilka kliniskt rena kirurgiska verktyg man använder. Det är för övrigt självklarheter om någon form av ingrepp ska göras, det har inte med saken att göra.

Man kan inte rättfärdiga ett kränkande och felaktigt ingrepp med att det ”minsann är någon som är utbildad” som utför det. Jag vill verkligen inte förlöjliga eller på annat sätt kränka någons trosuppfattning, när det gäller denna sortens ingrepp ser jag till människans rätt att själv få bestämma över sin egen kropp.

Det kan ALDRIG vara en rättighet för någon att bestämma att någon ANNANS könsorgan ska omskäras.

Det beslutet måste fattas av den som könsorganet tillhör och det ska inte få ske förrän personen är myndig – dvs. stor nog att kunna fatta egna beslut och ta ansvar för sig själv.

Det är det enda rätta och jag kommer att försöka bidra politiskt till att en sådan lagstiftning kommer på plats. Jag ska börja med att skicka brev till våra riksdagsledamöter i frågan.

Sedan så står jag upp för religionsfrihet för alla människor – men det är en helt annan diskussion.

God Jul.

Samhällsbyggnadsfrågorna är, precis som många andra verksamheter, mycket viktiga. I ett långsiktigt samhällsutvecklingsperpektiv så är frågorna tom bland de viktigaste.

Med det kommunala planmonopolet så kan vi i ganska stor utsträckning styra hur vårt samhälle och vår kommun ska formas och utvecklas.

Botkyrka har en, kanske unik, möjlighet i och med vårt geografiska läge i Stockholm. Och då menar jag Stockholm i ett vidare perspektiv, för det är faktiskt så det ligger till.

Botkyrka är en del av Stockholm och det ska vi både vara glada för men också ta tillvara och dra nytta av till vår fördel. Vi måste förstå att vi inte är en isolerad ö, oberoende av alla andra – vi är en del av ett större sammanhang, en expansiv region som i allt större utsträckning har en gemensam arbetsmarknad, gemensam bostadsmarknad, gemensam sjukvårdssektor och gemensam utbildningsmarknad.

I Stockholmsregionen är vi egentligen ganska lyckligt lottade eftersom det flyttar in tiotusentals människor till Stockholm varje år.

Botkyrka kommun behöver fler skattebetalare och fler medborgare innebär också fler skattebetalare och större skatteintäkter – som kommer alla till del. Senaste årets inflyttning har inneburit en förstärkning av skatteintäkterna med många miljoner kronor.

För att vi ska kunna dra nytta av inflyttningen och vara en attraktiv plats så måste vi både tänka mer strategiskt vad gäller både befintlig byggnation, infrastruktur och bostäder, och tänka till ordentligt (men inte för länge och för långsamt) för det som ska komma till.

Om det ska fungera, och vi både ska vara attraktiva för nya medborgare men också ge en god service till de som redan bor här, så måste kommunen förbättra sig när det gäller bemötande och servicen gentemot medborgarna.

Alltför ofta får vi höra att man inte blir trevligt bemött, behandlad med respekt, att det tar lång tid, att det är krångligt och att dokument, skrivningar och regelverk är svåra att förstå sig på.

Det är naturligtvis både nödvändigt och viktigt med regelverk och att det finns formalia och blanketter, men alla är nog inte så insatta i hur det fungerar. Och det gäller också information till medborgare om vad som händer och vad som är på gång.

För några år sedan så motionerade kristdemokraterna om att införa servicegarantier i kommunen. Tycker jag var ett jättebra initiativ och ganska tråkigt att majoriteten inte tog till sig det.

Vi moderater tycker att vi borde införa servicegarantier inom flera förvaltningsområden, skulle vi göra det så skulle troligen organisationen vässa sig och bli mycket bättre på att leva upp till medborgarnas förväntningar.

Som tur är har vi en vettig regering som delvis hjälper oss på traven, och med den nya pbl så tvingas kommunerna bl.a. att lämna besked om bygglov inom en viss tid och även att markägare kan kräva att få planbesked inom en viss tid.

Men det finns många saker vi skulle kunna bli mycket bättre på och jobba mycket mer med och en del förslag kan man läsa i moderaternas förslag till ettårsplan. Klicka här för att ladda ned den.

1968 hade Botkyrka kommun enligt SCB 21813 invånare. Bara drygt 40 år senare har vi passerat 84000 och snart passerar vi 86000.

Sverigedemokraterna i Botkyrka har i sin ettårsplan skrivit att man vill genomföra följande:

”Minska utanförskapet genom assimilering.”

Slår man upp ordet assimilera, så står det: göra likadan; sammansmälta; uppta och införliva.

Konsekvensen av det är ju faktiskt ”utradera” och det förstår ju alla som har någon form av tankeförmåga.

Och en fråga, framförallt riktat mot SD som resonerar i termer om vem som får kalla sig svensk, så kan vi ju lyfta ned det till den lokala nivån och fråga oss vem som får kalla sig ens för Botkyrkabo.

Måste man vara tredje generationen infödd för att få kalla sig Botkykabo?

Eller räcker det med som i tex mitt fall som bott här mer än halva och snart två tredjedelar av mitt liv?

Eller ska vi strunta i sånt och istället välkomna människor till vår kommun och kalla dem botkyrkabor samma dag som de bosätter sig här?

Tycker jag är en mycket bättre grund att bygga sin politik på.

Hela mitt inledningsanförande i kommunfullmäktige 2011-11-24, ettårsplanedebatt (budget) 2012 för Botkyrka kommun. (Det talade ordet gäller.)

Ordförande, ledamöter.

Grunden för politiken är mötet med andra människor. Alla som är politiskt aktiva bör försöka, att efter förmåga, träffa andra människor och diskutera…

Vi moderater har de senaste åren, i ännu större utsträckning än tidigare besökt olika verksamheter. Både fritidspolitiker och vi som har förmånen att få vara politiker på heltid- eller deltid.

Vi besöker kommunala verksamheter likväl som privata, framförallt inom välfärdssektorn, exempelvis inom omsorg, sociala verksamheter, förskola, utbildning och andra viktiga områden.

Vi träffar även människor utanför välfärdssektorn, medborgare som kanske jobbar i privat näring, driver eget som företagare med eller utan anställda, medborgare som står utanför arbetsmarknaden av olika skäl och människor som studerar.

Alltför ofta är det dock så att politiker (oavsett färg) tar fram ett slags facit med frågor och svar på saker de vill genomföra.

Det vill vi moderater försöka ändra på. Vi vill hellre ha en dialog med människor som bor i vår kommun och som kan berätta för oss vad just de tycker i olika frågor.

Det är oerhört viktigt att vi som är politiker lyssnar på vad människor i vårt samhälle tycker om saker och ting, vilka svårigheter de ser i sin vardag, vilka utmaningar de ser för framtiden och vilka samhällsproblem som de tycker är svåra.

Men samtidigt är det viktigt att vi som politiska företrädare för seriösa politiska partier inte lockas in i populist-fållan.

Att vi vänder kappan efter vinden och sick-sackar i politiken utefter vilka cykelställsfrågor som är hetast just nu. Vi som är seriösa i politiken får aldrig hamna i ett läge där en trasig lampa eller glasspapper på marken är den viktigaste prioriteringen.

Ibland får man känslan av att alltför många, tyvärr, verkar tro att det är det som politik går ut på.

Att vara en slags megafon för de fåtal som för tillfället skriker högst som till exempel en trettio-sträcka eller där en liten nyexplotering för villor blir de viktigaste prioriteringarna.

Så är det inte. Så får det inte vara. Det kommer åtminstone jag själv att försöka undvika i min politiska gärning. Politik är alldeles för viktigt för att reduceras till cykelställsfrågor.

Därmed inte sagt att exempelvis renhållning, hål i gator eller snöskottning är oviktigt. Om det visar sig ha stora brister så blir det till slut politiska frågor, fastän de inte ska behöva bli det.

Det är sådana basala frågor som egentligen bara ska fungera, oavsett vem som sitter vid makten. Och fungerar de inte är det medborgarnas och vår uppgift att påminna om det och rätta till det.

POLITIK ÄR ATT VILJA.

Sade en gång en känd svensk politiker. Och ja, ni hörde rätt. Jag citerade Olof Palme.

Läs mer »

Södertörns Brandförsvarsförbund (SBFF) betalar ut 100 000 kr i skadestånd via en förlikning till en person som, i en rekryteringsprocess, valdes bort p.g.a. etnisk bakgrund, kön och hudfärg (källa Dagens Nyheter, 9/11).

Frågan som uppstår, då SBFF uppenbarligen gått med på en förlikning för att undvika att bli fällda, är om SBFF ska ägna sig åt integrationspolitiska åtgärder eller släcka bränder? Självklart går räddningsarbete före!

Kvotering och positiv särbehandling är fel!

Min och Moderaternas uppfattning är att det som är positiv särbehandling/kvotering för den ene automatiskt blir diskriminerande för den andre. Detta fastställdes nyligen på Moderaternas partistämma. När vi tillsätter tjänster ska vi se till de sökandes meriter och kvalifikationer och inte till yttre egenskaper såsom kön, hårfärg eller etnicitet.

Då SBFF uttrycker sig så här om förlikningen:

”vår strävan efter ökad mångfald och jämställdhet inom vår organisation fortsätter”

så måste frågan ställas:
- Avser verkligen SBFF att fortsätta kvotera in brandmän, oavsett om man måste, med kommuninvånarnas skattemedel, betala stora skadestånd för varje gång?

Det är inte fel att ha en ambition att öka mångfalden på våra offentliga arbetsplatser. Det är inte heller fel att uppmuntra fler kvinnor att söka sig till mansdominerade yrken (och tvärtom). Det är däremot inte rätt att sortera eller värdera människor utefter kön eller etnicitet.

Alla skall behandlas lika och är lika mycket värda. Detta är extra viktigt i offentliga verksamheter som finansieras av alla, solidariskt via skatten.

Våra politiska motståndare, framförallt Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, är av en annan uppfattning. De hävdar att positiv särbehandling/kvotering är bra metoder vid rekrytering.

Man visar dessutom att linjen ligger fast, på senaste styrelsemötet för det kommunägda Upplev Botkyrka AB togs en jämställdhetsplan som innehåller en formulering som öppnar för positiv särbehandling vid nyanställningar. Varför vill man från S-majoritetens sida riskera att öppna upp för att bli fällda för diskriminering?

Varför är inte en persons kompetens det viktigaste?

Många av våra medborgare vill inte använda sig av våra kommunala dusch- och toalettutrymmen för att de, rent ut sagt, är för snuskiga.

Detta är ett stort problem särskilt för många av våra elever i skolan, som ofta håller sig ifrån att gå på toaletten under skoldagen samt att de undviker att duscha efter gymnastiklektionerna.

Det förekommer också skolk från idrotten för att slippa duscha efteråt. Eller så hoppar man över lektionerna efter idrotten då man istället går hem och duschar.

Även idrottsanläggningarna (inklusive gympasalar) är undermåligt städade, något som våra idrottsföreningar ofta vittnar om.

Alla drabbas, barnen i skolorna och våra allra minsta, de som inte kan beklaga sig men som utsätts för, på vissa golv, dammråttor som flyttat in på deras förskolor och som kan vara direkt allergiframkallande.

(Se exempelvis artikelbilden, tagen för någon vecka sedan i Kassmyraskolans gymnastiksal.)

Vi moderater har i många år kämpat i olika fora för att få den styrande S-majoriteten att ta problemet på allvar, men tydligen så inser de inte vikten av denna fråga – för då hade ju problemet varit ur vägen.

Däremot så vill man gärna göra kommunen känd som en idrotts- och upplevelsekommun, där man vill satsa på hälsofrämjande verksamheter. Men för att lyckas med det, förutsätts det att man håller våra anläggningar attraktiva för medborgaren och här brister kommunen rejält.

I kommunen finns det en s.k. ”lägsta städstandard”. Om vi nu jobbar efter en sådan så är den uppenbarligen för låg. Halvrent är inte gott nog.

Därför har vi moderater lagt en motion till kommunfullmäktige där vi kräver att den lägsta städstandarden måste höjas.

Vi utgår ifrån att S-majoriteten kommer att bifalla den.

Klicka här för att läsa vår motion.

I Sverige har vi kommit mycket längre än i många andra länder vad gäller verksamhet för de mindre barnen. När man på andra ställen, även i det som betraktas som den rika världen, fortfarande pratar i termer av dagis och lekis så har vi i Sverige lämnat dessa begrepp bakom oss.

Vi har idag en förskola med pedagogisk verksamhet i syfte att stödja barnet i dess utveckling.

Därför är jag också tveksam till s.k. ”nattis” som lämnar föga möjligheter för pedagogisk verksamhet i syfte att gynna barnet i dess utveckling.

Jag är också tveksam till vårdnadsbidraget, som förutom att det hindrar barnet från att ta del av en god pedagogisk verksamhet, även riskerar att spä på en inlåsningseffekt av framförallt vissa kvinnogrupper.

Dessutom motverkar vårdnadsbidraget såväl arbetslinjen som en modern jämställdhetspolitik och riskerar att cementera förlegade könsroller.

Föräldrarna måste få möjlighet att kombinera sina egna yrkesambitioner och behovet av vidareutbildning med en mer flexibel förskoleverksamhet vad gäller öppettider, som exempelvis kvällar och helgdagar.

En mångfald av anordnare och profiler ger varje familj möjlighet att välja den utövare som passar familjen bäst.

(Läs vårt pressmeddelande genom att klicka här)

Inför valet 2006 så startades Tullingepartiet. Partiets enda fråga var att få pröva frågan om Tullinge kunde bilda egen kommun. De fick ett mandat i kommunfullmäktige och i valet 2010 var det ännu fler Tullingebor som valde att rösta på partiet och de växte till 6 mandat.

Vi moderater har allt sedan valet 2006 haft uppfattningen att en seriös kommundelsutredning bör göras där konsekvenserna av en eventuell kommundelning belyses samt att en folkomröstning ska äga rum, så att folket får säga sitt. Under 2007 skrev vi därför en motion till kommunfullmäktige i frågan.

Motionen avslogs dock av den styrande majoriteten S+V+MP eftersom man inte ville göra varken utredning eller genomföra en folkomröstning i frågan.

Eftersom Tullingepartiet fick ett mycket starkt stöd i valet 2010 så omvärderade dock den styrande majoriteten sitt tidigare ställningstagande och valde att ge kommundelningsexperter i uppdrag att göra en utredning om konsekvenserna vid en delning av Botkyrka kommun där Tullinge i utredningen bildar en egen kommun.

Jag tänker inte recensera alla detaljerna i utredningen utan uppmanar istället alla som är intresserade av frågan att själv läsa igenom utredningen. Den finns publicerad på Botkyrka kommuns webbsida, där också andra dokument i ärendet finns samlade.

Vad jag, och Moderaterna i Botkyrka, dock kan konstatera är att utredningens resultat är glasklart – det föreligger inga synnerliga skäl för en kommundelning och det finns inga påtagliga fördelar för endera parten vid en delning.

Tvärtom finns ett antal bekymmer såsom att båda de nya kommunerna vid en delning skulle få försämrad ekonomi, ökade kostnader, svårare att klara investeringarna i välfärden och svårare att klara framtidens personalförsörjning.

För Tullinges del ser dessutom framtiden ännu mörkare ut med kraftigt ökade kostnader för välfärdsverksamheterna, förskola, skola och äldreomsorg.

Det är dock viktigt att poängtera att varken jag själv eller Moderaterna i Botkyrka tar ställning i själva sakfrågan om vi ska dela eller ej. Vi politiker ska inte skriva folk på näsan – vi vill att en folkomröstning hålls och att medborgarna får säga sitt. Men man ska samtidigt vara medveten om konsekvenserna vid en ev. delning – och det är att den skulle få negativa konsekvenser BÅDE för nya Tullinge OCH nya Botkyrka.

Så ser verkligheten ut.

Den 10 november arrangerar jag och Karl Sigfrid ett seminarium i Sveriges Riksdag. Ämnet är ”Framtidens Public Service och frågan om TV-licensen”. Deltar gör bl.a. Maria Sönne som är huvudsekreterare i Public Service-kommittén samt Jimmy Ahlstrand som är strategichef på SVT.

Sedan tidigare har vi på Aftonbladet debatt redogjort för en del av de tankar vi har kring Public Service i Sverige och den nuvarande finansieringsformen via obligatorisk TV-licens – där vi kort och gott föreslår att man skrotar den och istället gör TV-licensen inkomstrelaterad.

Se hela inbjudan och hur du anmäler dig genom att klicka här.

OBS! Antalet platser är begränsat – först till kvarn!

Under 2010 uppmärksammades jag på att en av våra förtroendevalda i Botkyrka, Karl-Otto Hultström, vid otaliga tillfällen givit uttryck för rasistiska och hbt-fientliga åsikter. Vidare hade han vid flertalet tillfällen även uttryckt sig nedsättande gentemot kvinnor samt starkt kritisk till sexköplslagen.

På bl.a. facebook har han vid flera tillfällen skrivit att han är positiv till sexköp. Han har också, inför andra nämndemän i Tingsrätten t.o.m. sagt att han hyser en förståelse för att, som han sa ”vissa kvinnor blir slagna av sina män”.

Karl-Otto Hultström innehade uppdraget som nämndeman vid Södertörns Tingsrätt. Detta uppmanades han av mig att omedelbart avsäga sig när ovan uppgifter bekräftades och visade sig stämma. Han lämnade också partiet vilket vi medverkade till och är tacksamma för.

Det är inte konstigt att en person som uppenbarligen och återkommande uppvisar en vidrig människosyn, numera återkommer i ett parti som har en vidrig politik – Sverigedemokraterna.

Nyligen kom det till min kännedom att just SD har inkommit med en nominering till Botkyrka kommunfullmäktige, att utse samme Karl-Otto Hultström till nämndeman i Södertörns Tingsrätt. Igen.

Att överhuvudtaget ens föreslå en sådan person att döma i rättegångar är fullkomligt häpnadsväckande och huvudlöst.

Så snart jag fick reda på att Karl-Otto Hultström, som också på webben går under pseudonymer såsom ”Eva Hallongren”, ”Major Kadawerhielm”, ”Fia med foten”, etc., så agerade jag genom att ta kontakt med andra gruppledare både inom den styrande majoriteten (S/V/MP) och inom Alliansen, där jag deklarerade att jag avsåg att yrka avslag på nomineringen i fullmäktige 27 oktober i år – eftersom Hultström så tydligt inte är lämplig för ett sådant uppdrag.

Detta har resulterat i att diskussioner pågått i andra partier och det har då kommit till SDs kännedom att nomineringen skulle komma att ifrågasättas på kommande fullmäktigesammanträde. Nu har SD meddelat kommunens registrator, via kommunfullmäktiges ordförande Birgitta Mörk (S), att de drar tillbaka sin nominering.

Karl-Otto själv skriver på sin blogg att det är odemokratiskt att inte utse honom till nämndeman. Vilket ju ytterligare bevisar att han inte förstår att Botkyrkabornas rättssäkerhet går före Karl-Ottos privata politiska ambitioner. Ytterligare en konstig detalj, är att Karl-Otto på sin blogg – och i blogginlägget – väljer att illustrera sitt missnöje med att publicera en bild på en ung asiatisk flicka.

För mig framstår det därmed som att Karl-Otto inte bara är olämplig att döma i domstol, han är också helt dum i huvudet.

Klicka på bilden ovan för att förstora skärmbilden.

Jag fick nyligen en debatt-artikel kring trångboddhet publicerad på svt.se/debatt:

BOSTÄDER Orsakerna till trångboddhet kan naturligtvis vara många, men ett av problemen menar jag är EBO-praxisen i utlänningslagen (Eget Boende). Som det är nu bidrar EBO snarare till att förstärka segregationen och till att driva på den negativa socioekonomiska utveckling som kommuner som Botkyrka befinner sig i. Det skriver tillträdande oppositionsrådet, Jimmy Baker (M).

Lyssna på intervjun i Sveriges Radio P4 genom att klicka här.

Läs hela debatt-artikeln genom att klicka här eller läs vidare nedan:

Vi får då och då indikationer från våra medborgare i Botkyrka att det bor människor i bostäder som ”egentligen inte” ska bo där, särskilt inom det allmännyttiga bostadsföretaget AB Botkyrkabyggen.

Detta är ett problem som Botkyrka tycks dela med flera andra kommuner i landet. Men att ett antal personer vittnat om detta ger förstås inte den fullständiga bilden av sanningen. Jag därför har i en motion till Botkyrka kommunfullmäktige föreslagit att kommunen bör förändra ägardirektiven till Botkyrkabyggen så att bolaget kan kartlägga problemet och sedan aktivt jobba med frågan. (motionen finner du här)

Trångboddhet gynnar ingen, särskilt inte de barn som i en del fall tvingas bo i bostäder som, sett till boytan, härbärgerar alldeles för många människor. En sådan miljö skapar konflikter och medför att de som bor där får mer begränsade möjligheter att få ha ett eget, personligt utrymme. Följden blir att barnen blir okoncentrerade, inte kan sköta skolan och inte får möjlighet till det lugn och ro som de faktiskt har rätt till för att kunna ha en harmonisk uppväxt.

Utifrån hyresvärdens perspektiv finns det ett antal argument för att aktivt jobba med denna fråga. Bl.a. innebär ju för många människor i ett hushåll en stor belastning och ett stort slitage på själva bostaden – dvs. att man överskrider vad som annars är ”normalt slitage”. Det innebär högre renoveringskostnader för hyresvärden och överutnyttjande av t.ex. varmvatten. Ökade kostnader innebär minskade möjligheter att följa ordinarie underhållsplan och högre hyror för alla andra hyresgäster.

Ett annat bekymmer för bostadsbolaget är olovlig andra- och tredjehandsuthyrning av bostäder som ytterst innebär att man kringgått köreglerna som alla andra måste rätta sig efter.

Där man får indikationer på att det förekommer en olovlig andra- eller tredjehandsuthyrning bör bolaget agera. Där det är mycket ”spring i trappen” med okända människor som grannarna inte känner igen, är det kanske motiverat med ett hembesök. Det förekommer även att andrahandsuthyrda lägenheter i sin tur fungerar som utrymmen där sovplatser hyrs ut till rena ockerpriser.

I Stockholms Stad och i Norra Botkyrka finns även exempel på lägenheter som hyrts ut i andrahand har använts för bordellverksamhet.

I ett längre perspektiv har vi också de negativa socioekonomiska effekterna av en utbredd trångboddhet som i sin tur är med och formar morgondagens bostadsområden och morgondagens samhälle i stort.

Vi har allt större sociala bekymmer i Botkyrka kommun där en rapport som nyligen släpptes, ”Från osynliga till synliga”, visade att 15 % av den arbetsföra befolkningen i vissa kommundelar helt står utanför samhället, utan någon som helst inkomst eller bidrag.

Orsakerna till trångboddhet kan naturligtvis vara många, men ett av problemen menar jag är EBO-praxisen i utlänningslagen. EBO är s.k. ”eget boende” inom migrationslagstiftningen där den enskilde migranten/asylsökanden har rätt att själv välja vart den vill bo istället för att bo i de boenden som erbjuds av Migrationsverket.

Det kanske kan vara svårt för den enskilde att neka en släkting eller bekant som vill få husrum där denne redan känner folk, även om man själv kanske redan lever trångt eller har knappa ekonomiska marginaler.

Jag anser att EBO bör reformeras så att fler kommuner än t.ex. Botkyrka, Södertälje och Malmö får vara med och ta sitt ansvar för att hjälpa människor till att få ett bättre liv i Sverige.

Som det är nu bidrar EBO snarare till att förstärka segregationen och till att driva på den negativa socioekonomiska utveckling som kommuner som Botkyrka befinner sig i.

Min roll som förtroendevald i Botkyrka kommun är att på bästa sätt försöka påverka samhällsutvecklingen i en positiv riktning. Man löser inte problem som ovan genom att blunda för det spektrum av samhällsproblem som påverkar trångboddheten. Vi kan inte ignorera den verklighet som vi själva lever i.

I början av september tog kommunen fram en rapport med rubriken ”Från osynliga till synliga”.

Man får minst sagt en chock när man läser delar av den. Exempelvis så kan man läsa att 3360 personer står helt utanför arbetsmarknaden och i skrivningen konstaterar man:

”de har ingen registrerad inkomst eller myndighetskontakt, det vill säga att de inte arbetar och inte får försörjningsstöd, arbetslöshetsersättning, studiemedel, sjukpenning eller sjuk och aktivitetsersättning. Det innebär att en stor grupp står helt utanför arbetsmarknaden. Mer än en av sju, 15 procent i arbetsför ålder försörjer sig på något annat sätt helt enkelt.”

Särskilt det sista är synnerligen intressant och väcker många olika tankar: ”försörjer sig på något annat sätt helt enkelt.” Hela rapporten kan laddas ned här.

Detta är ett av de allra största samhällsproblemen vi har i Botkyrka kommun och vi ska inte alls, som vissa väljer att uttrycka sig, ”vara glada att folk sköter sig själva”.

Vårt samhälle bygger på att man arbetar efter förmåga och att man också betalar skatt efter förmåga. Detta för att finansiera allas vår gemensamma välfärd, såsom förskolor, skolor, äldreboenden, vägbyggen, sjukvård och så vidare.

I vår kommun finns det uppenbarligen tusentals människor som inte bidrar med skatteintäkter men som likväl, och precis som alla andra, kräver att få ”sin” beskärda del av vår välfärd: exempelvis förskola och skola för sina barn, kulturskola, vägar att åka på, friluftsområden att ströva i och sjukvård och mediciner när de gör illa sig eller blir sjuka, äldreomsorg när de blir gamla, etc.

Det är fullständigt horribelt att läsa att 15 procent av befolkningen i arbetsför ålder i vissa kommundelar befinner sig helt utanför samhället, inte har några myndighetskontakter, inte har någon taxerad inkomst, ingen pension eller ens försörjningsstöd.

Detta är i grunden ett av de allvarligaste problemen vi har, framförallt i Norra Botkyrka.

En majoritet av de av de som inte har någon inkomst är kvinnor, varav en stor majoritet har invandrarbakgrund. Det finns de som menar på att de är hemmafruar och att det då inte är ett utanförskapsproblem. Jag kan förstå deras argumentation men jag håller inte med om att det inte skulle vara ett problem. För en liten del kvinnor är detta säkert inget ”direkt” problem, men jag ser strukturella och patriarkala mönster i detta som är långt ifrån positiva.

Den starkt begränsade ekonomiska friheten för dessa kvinnor innebär att de står i beroendeställning av sin man, inte har egna tillgångar och inte har egen frihet och makt över sitt eget liv. De får inga egna pensionspoäng och statistiskt kommer de också att leva längre än sina män vilket innebär stora problem för dem på äldre dar.

Vidare får detta allvarliga, socioekonomiska konsekvenser på lite längre sikt. I vissa av våra områden ligger förvärvsfrekvensen under 50% och de samlade hushållsinkomsterna på i snitt 140-150 000 kr/år i vissa områden. RUT (Riksdagens utredningstjänst) tog för ett par år sedan, på uppdrag av den moderata riksdagsgruppen, fram de 100 allvarligaste utanförskapsområdena och i rapporten slog man fast att ett par områden i vår kommun ingick.

Att ignorera detta och att inte erkänna att det ett samhällsproblem är att ljuga för sig själv. Därför måste detta upp på den politiska dagordningen och inte av politisk feghet döljas genom att man sopar det under mattan och hoppas på att det på något mirakulöst sätt löser sig helt av sig självt.

På senaste kommunfullmäktige 29 september 2011 så deklarerade jag min åsikt om SD – att de är ett rasistiskt parti och att jag inte tänker medverka till att de får inflytande på politiken.

Vi spelar in alla fullmäktigesammanträden i Botkyrka och sänder även live via webb-tv. SD’s representant Robert Stenkvist bekräftade att mitt påstående stämmer, att de har dessa åsikter och att de kommer fortsätta ha det – och Robert själv deklarerade att han kommer ha sådana åsikter så länge han lever.

Hela anförandet
(det talade ordet gäller)

Ordförande, ledamöter.

Sverigedemokraterna föreslår i en motion att samtliga skolbyggnader, oavsett läge och oavsett skolform förses med övervakningskameror. Vi är många, i flera olika partier, som genom åren förespråkat exempelvis kameror vid platser och byggnader som varit utsatta för vandalisering, klotter eller våldsbrott. Vid sådana platser kan kameror vara motiverat.

Men att gå så långt som att sätta upp kameror, tvångsmässigt och överallt är fel. Vi yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag som innebär ett avslag på motionen.

Sedan vill jag passa på och säga ett par andra saker. Jag förstår att ni i SD skriver sådana här motioner. Ni söker mest av allt legitimitet för att kunna ge skenet av att ni skulle vara ett rumsrent och seriöst parti, när alla i själva verket vet att ni är ett rasistist parti med rötter och kopplingar till svensk nynazism.

Så mig lurar ni inte genom att skriva fram motioner om vandalisering av förskolor, ett farligt övergångsställe, blindskrift i hissar eller problem på något äldreboende. Ni är inte ett parti som alla andra. Ni delar inte uppfattningen om alla människors lika värde med okränkbara rättigheter. Ni gör skillnad på människor utefter etnicitet och relgion.

Jag kommer aldrig att medverka till att ni får inflytande på politiken – tvärtom kommer jag aktivt att arbeta för ett fortsatt öppet och tolerant Sverige, och Botkyrka, där ni inte har någon plats.

Tack för ordet.

Politiska partier som inte utvecklas är partier som kommer förpassas till den politiska sophögen. Alla partier måste våga ifrågasätta gamla sanningar och ibland omvärdera tidigare ställningstaganden. Men när man tappar sin ideologiska kompass är man ute på hal is.

Ingen har väl missat Sofia Arkelstens inlägg i debatten på DI.se om att Moderaterna borde omvärdera sin syn när det gäller att genom lagstiftning kvotera in kvinnor i bolagsstyrelser.

Det är ett dumt förslag som jag hoppas att partiledningen skickar raka vägen ned i cylinderkarkivet!

Jag har stor respekt för Sofia, jag gillar henne jättemycket och har haft förmånen att få träffa och prata med henne många gånger. Men när det gäller denna fråga så borde hon veta bättre. Kvotering och positiv särbehandling innebär diskriminering och negativ särbehandling av någon annan.

Ibland händer det att politiker och politiska partier blir så upptagna med att analysera väljarströmningar, förflyttningar och barometrar att de istället för att använda sin politiska kompass väljer att slicka på fingret, stoppa upp det högt i luften och känna av åt vilket håll det blåser och sedan på ”känsla” utforma ett politiskt svar på en politisk frågeställning.

Lite diplomatiskt kan man säga att det i en iver att ”förnya politiken” är lätt hänt att tappa sin ideologiska kompass. Vill man tala klarspråk kan man sammafatta det med ”fort-men-fel”.

Det är viktigt att Nya moderaterna fortsätter att utvecklas och fortsätter att våga utmana tidigare ställningstaganden där vi ibland löser upp ideologiska och/eller politiska knutar. Men när det gäller kvotering så finns det inget försvar. Vad blir nästa kvoteringsgrund? Bostadsområde? Kvotering är fel. Punkt.

Vi förlåter dig Sofia, fortsätt med arbetet att ständigt förnya moderaterna. Men ta fram din ideologiska kompass innan du gör politiska utspel. Om frågan pekar i en drastiskt annorlunda riktning än tidigare kanske det är bäst att först ta sig en ordentlig funderare innan man stakar ut riktningen. Det är inte heller fel att ibland låta aktiva medlemmar på olika nivåer få vara med i diskussionerna…

Några tidigare bloggposter om kvotering:
Positiv särbehandling är diskriminering (bl.a. om könsdiskriminering)
Positiv särbehandling är diskriminering 2 (om brandförsvarets huvuduppgift) 
12 laxar i en slaskhink (om Carlos Rojas idé om kvotering utifrån bostadsort)

Jag och Anders Peterson skrev för något år sedan en motion till Botkyrka kommunfullmäktige om att utöka antalet postorter i Botkyrka kommun. Vi gläds åt att S+V+MP väljer att föreslå bifall till motionen i fullmäktige. Det tackar vi för!

Det finns flera anledningar till att vi skrev motionen. En av dem är att S och övriga i vänsterrörelsen i kommunen för ett antal år sedan lanserade idén om ”Postort Botkyrka” – dvs. att alla postorter såsom Tumba, Tullinge, Grödinge, Uttran, Norsborg skulle avskaffas och ersättas med ”Botkyrka”.

Tanken var att det skulle fungera som något slags integrations- och gemensamhetsprojekt att alla orter i kommunen skulle benämnas ”Botkyrka” istället för att beskriva den geografiska plats de låg på.

Vi moderater förfärades så klart av den idén.

En annan orsak är att det finns ett stort behov av att förändra bilden av flera av våra kommundelar och bostadsområden. Vi behöver öka hemkänslan hos människor som bor i olika delar av Botkyrka och vi behöver öka attraktiviteten i vår kommun. Ortsnamnet i en adress kan inte ensamt åstadkomma med, men vi tror att det kan vara en av många viktiga pusselbitar.

Som det är nu är detta ett problem framförallt i Norra Botkyrka. Där har vi flera områden med socioekonomiska bekymmer, flera områden som domineras av hyresrätter i miljonprogrammet, mm. Norra Botkyrka rymmer flera olika kommundelar men ortsnamnet i adressen är ”Norsborg” oavsett var i Norra Botkyrka man bor.

Vad sägs om att möjliggöra att införa exempelvis postort Alby för Alby och Alby Strand för området nära vattnet? Postort Fittja för husen mitt i Fittja och Fittja Gård för de nära Fittja Gård. Varför inte Norsborgs Gård och Slagsta Strand osv.

Vi är övertygade om att detta kommer att bidra till en bättre hemkänsla för stora delar av framförallt Norra Botkyrka men det finns områden även i Södra Botkyrka som skulle må bra av att delas upp i olika ortsnamn. Vad skulle det vara för fel att tex. de som bor i Broängen också har postort Broängen eller de som bor på Riksten hade Riksten som postort?

Frågar du mig så är svaret enkelt: inför fler postorter i Botkyrka!

I dag skriver jag och min partikollega och riksdagsledamot Karl Sigfrid på Aftonbladet Debatt att vi bör lägga ner Radiotjänst i Kiruna och finansiera Public Service via skatten.

I debatt-artikeln lyfter vi fram en rad argument där vi menar att TV-licensen är orättvis och bör avskaffas.

Vi har utgått från att vi i Sverige gemensamt beslutat att vi ska ha Public Service. Detta vänder vi oss inte emot, tvärtom så anser vi att Public Service absolut har en roll att fylla även i framtiden. Vi vi däremot menar är att vi dels behöver omdefiniera ”vad” som faktiskt är att betrakta som Public Service, i vilken omfattning verksamheten ska bedrivas samt att vi måste finansiera det på ett annat, mer rättvis, sätt än idag.

Läs gärna debattartikeln på Aftobladet Debatt.

Som lokalpolitiker i Botkyrka finns det också ett tydligt Botkyrkaperspektiv kring varför jag väljer att lyfta den här frågan. Botkyrka kommun är en av landets fattigaste kommuner. I flera av våra områden/kommundelar har vi genomsnittliga hushållsinkomster under 150 000 kr per år. I flera områden ligger förvärvsfrekvensen under 50%. Vi har också många äldre i vår kommun med knappa ekonomiska resurser. I Botkyrka har dessutom över 50% av befolkningen rötter i andra länder och många av dem tittar inte på SVT eller lyssnar på SR överhuvudtaget.

Är det verkligen rimligt att de som råkar äga en TV-mottagare men aldrig tittar på SVT ska tvingas betala drygt 2000 kr per år i licensavgift, som mera är att betrakta som en straffskatt?

Nu är det återigen strömavbrott i kommunens fastigheter. I kommunalhuset är det helt strömlöst, knappt så att ens nödbelysningen i vid nödutgångarna fungerar. Klockan är nu halv tio på förmiddagen och man kan se på väggklockan i vaktmästeriet att den stannat vid halv fyra i morse.

Till saken hör att det i kommunalhuset finns ett dieselverk som häromåret renoverades för flera hundra tusen kronor. Tydligen fungerar det inte. Förutom att hundratals människor nu inte kan arbeta och kostnaden varje förlorad arbetstimme uppgår till många (hundra?) tusen kronor så infinner sig flera tankar och frågeställningar.

Exempelvis att våra IT-stödsystem som både äldreomsorg och socialtjänst är beroende av inte är igång eller hur verksamheten för de äldre på det närliggande äldreboende Silverkronan fungerar? Eller inte fungerar?

Vid vaktmästeriet försökte man ändå göra en insats och dela ut ficklampor till personal så att man kunde röra sig i det becksvarta huset. Problemet var bara att de inte hade några batterier, så det var ändå ganska lönlöst.

Detta är inte första gången längre avbrott sker – uppenbarligen har den styrande politiska ledningen, S+V+MP, valt att prioritera annat som ligger längre ut från välfärdens kärna.

PS! Jag kan blogga om detta eftersom jag sitter på mitt kontor på tredje våningen i kommunalhuset med min bärbara dator med batteridrift och är uppkopplad via mitt mobila bredband. Jag är dock en av mycket få som har tillgång till sådant. Bilden till artikeln är tagen med mobiltelefonen och visar hur det ser ut i korridoren.

På Expressens ledarsida 4 augusti skriver Sakine Madon om att ”samhällsentreprenören” Carlos Rojas via ett av sina företag ”Miklo Miljonmångfald AB” erbjuder en utflykt till Botkyrka – en ”tvådagarssejour i Botkyrka för att förstå Sverige”. Utbildningen riktar sig främst till tjänstemän och politiker på nationell och kommunal nivå men att alla övriga också är välkomna.

Jag har själv inte genomgått den här kursen men vill höja ett varningens finger då jag kraftigt ifrågasätter ”value-for-money” för denna sejour.

Carlos Rojas vill att politiker runt om i länet ska ta 11900 kr av skattebetalarnas pengar för att se lite av Botkyrkas landsbygd och lite av våra miljonprogramsområden och sedan diskutera kring detta med honom.

Den 22 augusti slår Rojas till med en artikel på SvD Brännpunkt där han skriver att ”den politiska adeln måste släppa fram förortsborna”. Jag har tidigare kritiserat kvotering och positiv särbehandling, där kön eller etnicitet av vissa anses vara meriter och färdigheter när de i själva verket är egenskaper.

Carlos Rojas vill nu gå ett steg längre och lägga till bostadsort – den som bor i miljonprogramsområden skall kvoteras till tjänster och politiska uppdrag baserat på gatuadress. För mig är detta en absurd tanke.

Om du frågar mig skulle jag – för att använda ett välkänt begrepp – inte köpa en begagnad bil av den här killen. Han är jättetrevlig men hans tidigare s.k. ”samhällsentreprenöriella verksamheter” har oftast gått ut på att låta kommuner stå för notan för att han ska kunna hålla på med sånt han själv tycker är ”kul”. Som tex. förortstidningen Gringo som också erbjöd kommuner ”integrationsfestivaler” för dyra pengar. Bl.a. Botkyrka kommun blev lurade att för stora belopp genomföra sådana.

Han startade ett ”projekt” som heter 100 Lax och som gick ut på att visa att man med endast 10h arbete i veckan och inom 3 månader kunde tjäna 100 000 kr i månaden, han har ett ”analysföretag” (Medborgaranalysen) som erbjuder kommuner fokusgrupper där affärsidén är att på kommunens bekostnad erbjuda medborgare kontant betalt för att tex. delta i samrådsprocesser kring detaljplaner – något som medborgare ju ska kunna delta i utan att få betalt.

Gemensamt för alla dessa projekt eller s.k. ”samhällsentreprenöriella företag” är att de antingen gått i konkurs, lagts ned eller är på väg att gå i konkurs (se länkar nedan). Jag tvivlar starkt på att tvådagarssejour’en som erbjuds skulle vara något undantag från tidigare tvivelaktiga affärer. Men om du tror att du för ”12 laxar” av skattebetalarnas pengar får ”value-for-money” så är det fritt fram att anmäla sig.

En socialdemokratisk toppolitiker i Botkyrka, som också är kampanjombudsman för S i Stockholms Län, Jill Melinder skriver på sin FaceBook:

”Alltså för den som behöver fördjupa sin förortskunskap och vill se Botkyrka. Jag kan göra det för halva priset (inkl Storvreten och Grödinge)”

I Sakines ledarartikel kan man också läsa att hon ställer upp gratis för den som vill besöka förorten. Som en bonus kan hon också lära ut några turkiska och kurdiska fraser.

Som lite sammanfattning så kan man väl säga att Carlos erbjudande om en tvådagarssejour i Botkyrka troligen är att slänga 12 laxar i en slaskhink.

Dessutom har jag lite svårt att ta någon seriöst som döper sitt företag efter en förortsgangster (som hamnar på kåken och förblir kriminell i hela sitt liv) i den amerikanska filmen Blood In Blood Out. Fin förebild, den där Miklo Velka…

Några länkar:
Sakines ledarartikel i Expressen
Artikel på SvD Brännpunkt om särbehandling
13 min vänsterflum i Gomorron Sverige om klass
Om Carlos företag i tidningen Resumé
Om Carlos företag i tidningen Dagensmedia 1
Om Carlos företag i tidningen Dagensmedia 2

Tullingepartiet har, i en skrivelse (klicka för att ladda ned) till samtliga partier i Botkyrka, låtit meddela att man bojkottar dialogforum i Tullinge tills vidare. Man anger bl.a. skäl som brist på insyn, dialog, information, möjlighet till påverkan, representativitet, återkoppling, nytta för skattepengarna m.m. Detta innebär att TuP numera har anslutit sig till alliansens syn på, och argumentation kring, dialogforum.

Vi har även drivit linjen att samtliga kommunfullmäktigepartier bör vara representerade, vilket majoriteten aldrig lyssnat på. Vi har också ifrågasatt rimligheten i att dessa ska kosta flera miljoner kronor varje mandatperiod och att besöksantalet i genomsnitt bara har sjunkit sedan införandet.

Vissa dialogforum, som i Tullinge och Grödinge, är ibland välbesökta i jämförelse med t.ex. Fittja och Hallunda/Norsborg. När Slagstabadets utformning skulle framröstas på ett s.k. ”minirådslag” i dialogforums regi våren 2010, så röstade sju personer totalt (varav inga var ungdomar).

TuP är i sin fulla rätt att bojkotta dialogforum i Tullinge. Men, har man tackat ja till att få ett förtroendeuppdrag så bör man uppfylla sin demokratiska plikt och ta uppdraget på allvar. Varför var annars en överrepresentation i Tullinge dialogforum TuP:s viktigaste krav i förhandlingarna efter valet 2010? Man har dessutom vakanta platser i andra dialogforum i kommunen, där kanske någon som faktiskt vill ta ansvar och delta borde få sitta istället för att stolarna står tomma.

I opposition kanske vi inte kan sätta agendan helt själva på dialogforums sammanträden, men vi har en skyldighet att bevaka vad som händer där för att kunna bedriva vår oppositionspolitik i andra sammanhang.

Som det är nu kastar TuP in handduken och lämnar ”Walk Over”.

Jimmy Baker (M)

Lars Johansson (FP)

Stefan Dayne (KD)

Idag för femtio år sedan, 13 augusti 1961, så började bygget av Berlinmuren. En mur som kom att symbolisera kommunistiskt förtryck och det kalla kriget mellan det socialistiska öst och väst – även kallat den fria världen.

Den östtyska regimen var hänsynslös och känslokall som separerade inte bara ett folk utan också enskilda familjer, där de som råkade befinna sig på endera sidan muren fick stanna där.

Den 15 augusti, innan muren hunnit byggas klart och där den bestod av taggtråd på vissa sträckor stod gränsvakten Conrad Schumann. Han hade fattat ett beslut som skulle komma att påverka honom resten av livet – han tog mod till sig och tog sats mot friheten i väst. På andra sidan stod fotografen Peter Leibing och som med sin kamera fångade det hela på bild.

Fotot där gränsvakten hoppar över taggtråden har kommit att illustrera människans strävan efter frihet och undan socialistiskt förtryck.

Bilden påminner oss om att vi inte ska bygga murar mellan människor som utgör hinder för människor – utan vi ska istället bygga broar, över vilka människor kan färdas. Bara så kan framtidens samhälle byggas.

Det som i den fria världen (väst) kallades ”dödens mur” kallades i den förtryckta världen (öst) för ”den antifascistiska skyddsvallen”. Under 1900-talet befann sig Sverige på flera sätt i limbo mellan de två blocken. Även om de flesta har uppfattningen att vi tillhörde den fria västvärlden så fanns det tydliga, politiska och ideologiska, bindningar mellan svenska vänsterpolitiker och länderna i öst.

DDR-Sverige är ett intressant begrepp som förenklat sammanfattar perioden.

Ett exempel på något som ger uttryck för DDR-Sverige är den svenska, statliga TVn, SVT som så sent som 1986 i ett reportage om Berlinmuren konstaterar att ”muren har tjänat sitt syfte…”

Nya moderatkvinnorna verkar ha en konstig syn på vad som är barns bästa och på föräldraskap med föräldraansvar. I en Brännpunktsartikel i SvD lovordar Saila Quicklund ”Nattförskola” som i praktiken är en tillbakagång från de landvinningar vi gjort i Sverige.

Saila skriver emot sig själv. Å ena sidan skriver hon ”Med begreppet ”pedagogisk förskola” menar vi att man på ett lekfullt sätt möter barnens frågor och vilja till lärande.” Å andra sidan vill hon förvandla den pedagogiska förskolan till sovsalar för nattförvaring av barn.

Två berättigade frågor till Saila är:

1. Vilken pedagogisk verksamhet som gynnar barnets utveckling kan ske nattetid?

2. Är det inte bättre att föräldrar försöker anpassa sig lite till barnens villkor snarare än att barnen ska tvingas anpassa sig till föräldrarna så till den milda grad att de inte ens kan få sova hemma?

Och vad händer när föräldrarna ska ha sin ”dygnsvila”? Jo, då måste ju barnen vara på vanlig ”dagförskola” vilket innebär att de är borta från sina föräldrar och hemmet ungefär 18 timmar per dygn.

Jag ställer mig frågan – är det verkligen barnens bästa?

I Botkyrka där jag sitter i opposition infördes nyligen s.k. ”nattis”. Jag var tveksam då och jag är det nu.

Jag kan inte se att ”nattis” egentligen går att kombinera med synen att vi gått från barnomsorg till en pedagogisk verksamhet som skall gynna BARNETS utveckling. Vidare så har jag svårt att se hur det kan vara BARNETS BÄSTA att vara borta från sitt hem och sina föräldrar c:a 18 timmar per dygn och inte ens få ha sin nattsömn i sin egen säng.

Jag inte tveksam till ”nattis” för att jag skulle vara någon konservativ på yttersta högerkanten – för det är jag inte. Jag tycker helt enkelt inte att ”nattis” är modernt. Det är en tillbakagång från den pedagogiska verksamheten som skall gynna barnets utveckling.

Det är dessutom ett konstigt sätt att se på barn – som att de är något man kan slänga runt med hur som helst.

Istället för att föreslå nattförskolor har jag i flera år drivit frågan om ALLA BARNS RÄTT att få ta del av den pedagogiska förskolan. I många kommuner finns det regelverk som innebär att barn som får ett mindre syskon eller barn till studerande eller arbetslösa föräldrar bara får delta i förskolans verksamhet max 15 timmar per vecka.

Ett slags ”straff” då de barnen förvägras samma pedagogiska utveckling som sina jämnåriga för att just de t.ex. råkade få ett syskon.

Det innebär att förskolans pedagogiska verksamhet, som syftar till att lägga en god grund för barnen med ett nyfiket och lekande lärande, inte erbjuds likvärdigt till alla.

I Botkyrka har jag, efter flera års påtryckningar, lyckats övertyga även den styrande majoriteten S+V+MP och därför slopar nu Botkyrka kommun 15h-regeln och möjliggör för ALLA barn att få ta del av den pedagogiska förskolan. Du kan läsa min motion här.

Det som Saila Quicklund och moderatkvinnorna föreslår, att införa Nattis (som tyvärr Botkyrka också redan gjort) är en tillbakagång till en tid när samhället förvarade barn åt föräldrar för att de ska kunna jobba snarare än att erbjuda en högkvalitativ pedagogisk verksamhet som gynnar barnet i sin utveckling.

Flexiblare öppettider, förskolor med kvällsöppet – JA.
Nattförvaring av små barn – NEJ.

Samtidigt som jag i Botkyrka kommunfullmäktige håller anföranden i positiv anda om landvinningar vi gjort i Sverige, att vi inte längre pratar om barnstugor, dagis och barnomsorg utan istället använder begreppet pedagogisk förskola – så verkar det som om Nya moderatkvinnorna har en konstig syn på vad som är barns bästa. Eller kanske är det bara Saila som givit uttryck för sin egen uppfattning…?

I vårt grannland Norge har något av det mest fasansfulla inträffat. En galning har utfört ett massmord på barn och ungdomar. Anders Behring Breivik kommer gå till historien som en av de värsta mördarna i modern tid.

Det Breivik gjort är nog det värsta och mest fasansfulla en människa kan göra. På samma sätt som jag grät när jag såg bilder och läste om Ratko Mladics hänsynslösa mördande av civila (både barn och vuxna) i Srebrenica, så grät jag när jag följde nyhetsflödet och såg bilder och läste om Breiviks vansinnesmord på inte mindre än 84 oskyldiga barn och ungdomar på ön Utöya i Norge.

Jag minns själv hur jag som barn åkte på lägerskola och hur jag som ungdom flera gånger åkte på läger med Moderata Ungdomsförbundet (MUF). När detta händer är min egen son 15 år och befinner sig i Göteborg på läger och spelar fotboll i Gothia Cup.

Som tonårsförälder är det många tankar som far runt i huvudet när man följer de tragiska händelserna i Norge. Jag själv kunde lika gärna ha drabbats. Mitt barn kunde ha drabbats. Någon jag känner eller är släkt med kunde ha drabbats.

Och hur ser framtiden ut?

Anders Behring Breivik verkar enligt nyhetsrapporteringen noggrant och under flera år ha planerat vad han skulle göra och sedan har han helt kallt och systematiskt utfört sitt dåd. Han kommer minnas som ren ondska, precis som Ratko Mladic och Adolf Hitler.

Som person är jag egentligen (som de flesta i Sverige) mot dödsstraff, men när det kommer till sådana här människor så har jag svårt att förlika mig med tanken att sådana som utför sådana här vidriga saker skulle ha rätt att själva få leva, om än inspärrade.

Jag kan inte tänka mig något mer fruktansvärt än att som förälder få beskedet att ens barn blivit brutalt mördat. Mina tankar går till offren, deras anhöriga och till Norge. Idag är vi alla norrmän.

Svar till insändare ”brandsläckning eller integrationsprojekt?” Mitt i Botkyrka 19 juli 2011

Per Börjel i Tullinge ställer frågan ifall brandförsvarets uppgift är att släcka bränder eller att driva integrations- eller jämställdhetspolitik.

Svaret för min del är enkelt: Självklart går brandsläckning före.

Man ska akta sig för att föregå en rättslig prövning, särskilt om man är politiker. Men jag anser att politiker måste våga ha en uppfattning och min är att det som är positiv särbehandling/kvotering för den ene automatiskt blir diskriminerande för den andre. När vi tillsätter tjänster ska vi se till de sökandes meriter och kvalifikationer och INTE till yttre egenskaper såsom kön, hårfärg eller etnicitet.

Jag har i flera år tagit upp frågorna kring kvotering och positiv särbehandling i bl.a. kommunfullmäktige. Min uppfattning är enkel: etnisk bakgrund eller kön kan aldrig vara en kvalifikation eller merit – det är en egenskap.

Det är inte rätt att sortera människor utefter kön eller etnicitet. Alla skall behandlas lika och är lika mycket värda. Detta är extra viktigt i offentliga verksamheter som finansieras av alla, solidariskt via skatten.

Mina politiska motståndare, framförallt S och V är av en annan uppfattning. De hävdar att positiv särbehandling/kvotering är bra metoder vid rekrytering.

Det ska inte spela någon roll om man har snopp eller snippa eller om man är född i Storvreten eller i Beirut ifall man ska få jobbet. Det är vad man KAN som räknas, inte i VILKEN världsdel man har sina rötter.

Jimmy Baker
Bitr gruppledare (M)

Insändaren i Mitt i Botkyrka publicerades 19 juli och syftade på den rättsprocess som inletts där en enskild person stämt Södertörns Brandförsvar för diskriminering då de använt sig av positiv särbehandling och anställt personer med sämre utbildning/yrkesmeriter/kvalifikationer men med underrepresenterat kön och underrepresenterade etniciteter som motvikt mot formell kompetens. Den 17 juni i år så bloggade jag även om detta ämne i samband med att jag debatterat frågan i Botkyrka kommunfullmäktige 16 juni. Länk till det inlägget finner du här.

Det är bäst att jag skriver ut det här direkt: Ja, jag har tidigare varit rökare. Nej, jag tycker inte att rökare per definition är dåliga människor. Nej, jag är inte rabiat.

Så där, då fick vi det avklarat.

Hur många gånger (även då för flera år sedan när jag själv var rökare) har man inte irriterats över att folk röker precis vid entrén till centrum? Hur många gånger har man inte själv funderat kring hur det påverkar personer som tex. är allergiker.

Varför ska barn tvingas andas in cigarettrök vid busshållplatsen eller utanför idrottshuset?

Jag tycker att det är dags att upprätta rökfria zoner i det allmänna utrymmet och därför har jag också lämnat in en motion om frågan till Botkyrka kommunfullmäktige. Du kan läsa motionen här.

Aktuella platser, bör för kommunens räkning först inventeras och preciseras, för att sedan för kommunfullmäktiges vidkommande tillställas för beslut.

Tänkbara platser för rökfria zoner skulle kunna vara utanför/på samtliga kommunala verksmaheter/inrättningar. Gentemot privata näringsidkare och SL, bör snarare dialogen vara medlet.

De som vill bör slippa utsättas för passiv rökning. Detta oavsett om personen ifråga vill utsättas för passiv rökning. Det var logiskt att rökningen, av bl.a. hälso- och allergiskäl, förbjöds på t.ex. restauranger och barer, men det är lika logiskt att även ta nästa steg.

Jag vill avsluta blogginlägget med ett litet utdrag ur Moderaternas idéprogram, från sid 11:

Friheten behöver inte motiveras, men alltid försvaras. Det är inskränkningar som behöver acceptabla förklaringar. Ett sådant synsätt står i motsats till föreställningen att frihet och rätt är något som människor tilldelas, av nåd eller välvilja. Acceptabla inskränkningar i friheten finns naturligtvis. Respekt och hänsynsfullhet gentemot andra är frihetens andra sida.

I början av 1990-talet gjorde dåvarande finansminister Anne Wibble (FP) ett uttalande som fick stora rubriker. Och egentligen inte bara rubriker, var och varannan människa blev rasande och häcklade finansministern och menade på att det var ”lätt för henne att säga med tanke på hennes egen inkomst”.

Det hon sa var att ”alla borde ha en årslön på banken”.

Framförallt vänstermänniskor opponerade sig mot detta och menade på att uttalandet visade på hur ”borgerligheten såg ned på vanligt folk som inte hade samma möjligheter att spara”.

Själv vill jag påstå att alla människor som har inkomst från arbete har möjlighet att spara undan lite granna varje månad. Några hundralappar borde faktiskt alla med lön kunna spara och lägga undan för sämre tider. Det har jag själv alltid försökt göra, även när jag var relativt ny på arbetsmarknaden och hade en relativt låg lön.

Det här med att ha en liten buffert att ta av när det oförutsedda inträffar är något som var svårare förr när socialdemokraterna styrde eftersom de hela tiden höjde skatterna. Det har blivit lättare att spara nu när skatterna sänkts för alla som jobbar. Men även förr kunde man spara någon hundralapp i månaden om man haft inkomst.

Den senaste tiden har vi sett en del rubriker i kvällstidningarna om familjer som lever av inkomster från Saab och som nu har det svårt eftersom Saab inte kunnat betala ut löner i tid. Eftersom de inte blivit arbetslösa kan de inte få A-kassa men eftersom arbetsgivaren (Saab) har det ekonomiskt svårt får de inte ut sin lön. De befinner sig i ett moment-22, dvs. en oförutsedd händelse.

Och det är ju här Anne Wibbles logik kommer till sin rätt. Om alla som arbetar hade tänkt lite på framtiden och haft en liten buffert så hade situationen inte varit lika akut som den nu är för många familjer – i alla fall om man får tro Aftonbladet där tom. personer som arbetat på Saab i 20 år nu tvingas till nödlån för att lönen inte betalats ut i tid.

Jag vill inte ”kasta skit” på någon enskild människa utan vill istället bara med lite enkel matematik illustrera hur det istället sett ut om man sparat lite varje månad för att ha en buffert att ta av när det blir sämre tider.

Vi börjar med de senaste årens jobbskatteavdrag. Jag har tagit sajten www.jobbskatteavdrag.se till min hjälp och matat in födelseår 1960, månadslön 26500 kr, boende i Trollhättan, A-kasseansluten med kollektivavtal i IF Metall. Då får vi fram att den anställde fått följande skattereduktioner:

2007: 671 kr/mån = 8052 kr/år
2008: 1003 kr/mån = 12036 kr/år
2009: 1281 kr/mån = 15372 kr/år
2010: 1454 kr/mån = 17448 kr/år

Totalt blir detta 52908 kr mer i plånboken. Om vi ponerar att hälften av skattesänkningen används till konsumtion och hälften sparas så fylls bufferten på med 26454 kr.

Vid sidan av skattesänkningen (enl. ovan) så kan man tycka att man en person med 26500 kr i bruttolön borde kunna spara c:a 500 kr i månaden för sämre tider. För samma fyraårsperiod blir det då 24000 kr till bufferten. Tillsammans med hälften av skattesänkningen så blir det 50454 kr i bufferten.

Om vi då ponerar vidare och tänker oss in i Saab-fallet där många ger uttryck av att de arbetat där väldigt länge så kan vi lägga till några år i beräkningen för att se hur bufferten skulle kunna se ut.

Förutom de fyra åren enl ovan så lägger vi till sex år med 500 kr sparande per månad. Det ger 36000 kr i bufferten och tillsammans med sparandet ovan och sparandet av halva jobbskatteavdraget så blir det 86454 kr i bufferten.

Om vi tittar i ett ännu längre perspektiv och leker med tanken att personen arbetat i 20 år så läggs ytterligare 60000 kr till bufferten (500×12=6000×10=60000). Tillsammans med ovan utgör bufferten hela 146454 kr.

I räkneexemplet ovan har ingen hänsyn tagits till löneutveckling eller inflation men å andra sidan har heller ingen hänsyn tagits till förräntning av pengarna. Vid normal avkastning om bufferten sparats i räntebärande konton, fonder eller annat som ger en trygg avkastning så skulle bufferten med största sannolikhet vara mycket större.

Vad vill jag säga med detta? Jo, framförallt två saker.

1. Jag har svårt att förstå hur människor med fasta anställningar och som haft lön under många år tvingas till nödlån för att löneutbetalningen blir någon vecka sen. Med ett sunt förnuft så borde det finnas en buffert att ta av, även om det inte är en jättestor buffert.

2. Alliansregeringen har ökat den individuella friheten genom att alla som arbetar fått mer kvar i plånboken. Med ett sunt förnuft så sparar man lite granna av skattesänkningen och därigenom ökar man sin trygghet och klarar framtida oförutsedda händelser och utgifter.

Tillbaka till fabriksarbetaren på Saab. Självklart tycker jag det är tragiskt att det går så dåligt för Saab. Självklart lider jag med alla som drabbas av det och förhoppningsvis får företaget sin finansiering så att det överlever. Men med handen på hjärtat så borde det inte vara så krisartat för de flesta, om man bara tänkt till lite och inte spenderat varenda krona man tjänat varje månad.

Läs även gärna Maria Ludvigssons ledarartikel i SvD där hon skriver om hur pengar ger självständighet.

För att avsluta ett långt blogginlägg och med tanke på den kritik jag troligen kommer få på sajter som Alliansfritt Sverige (och kanske även andra ställen) om att det, precis om i kritiken mot Anne Wibble, är ”lätt för mig att säga som har en god lön”. Så kanske det är, men det har funnits tider då jag själv haft ganska mager lön men ändå kunnat spara 500 kr i månaden. Det handlar helt enkelt om att försöka anpassa sig till de förhållanden som råder och med lite sunt förnuft så sparar man undan lite ifall något går snett.

Alla kan kanske inte ha en stor buffert, men när man i reportagen i tidningarna läser om folk som jobbat i både 10 och 20 år och inte har en krona sparat så menar jag att de borde åtminstone ha någon månadslön på banken ifall olyckan är framme. Som nu tex. med Saabs oförmåga att betala ut lönerna i tid till sina anställda. Det lutar nog åt att Anne Wibble trots allt hade rätt…!?

Jag har förstått att en del människor, framförallt många till vänster (exempelvis via Alliansfritt Sverige) har retat upp sig på att jag ifrågasatt manifestationen mot våld i Fittja, så jag tänkte skriva ett litet svar på det här på min blogg.

Jag står för min åsikt som jag bloggade om igår: folk får gärna demonstrera, men den ansvariga politiska ledningen (dvs. S-, V-, MP-topparna) har misskött sina uppdrag när det gäller alla problem vi har framförallt i Norra Botkyrka och det där ju det jag fokuserar mitt blogginlägg på.

De borde istället för att stå med plakat i ett centrum istället se till att faktiskt fatta politiska beslut som bidrar till ett bättre Fittja och ett ett bättre Alby, men de sitter stilla i båten, gör ingenting mer än att skicka ett par miljoner till Ungdomens Hus och sedan ska de stå i centrum med plakat och manifestera att de är emot våld.

Men hallå, alla vettiga människor är väl emot våld. De enda som inte är det är en liten klick kriminella som skapar våldet.

Att stå i centrum med en skylt ”nej till våldet” kan vem som helst göra. MEN, de enda som de facto KAN fatta politiska beslut att förändra gatubilden i Botkyrka är trots allt Katarina Berggren (S), Jens Sjöström (S) och övriga i S-ledningen tillsammans med V-ledningen och MP-ledningen.

Men det gör de inte, de står i stället med plakat i centrum med ett plakat ”nej till våld”.

Vi moderater har i många år tagit upp problem med våld, rån och skottlossningar som sker i vår kommun och föreslagit massor av åtgärder men den styrande majoriteten S, V och MP har bara sagt nej, nej och nej och påstår i KF att vi svartmålar när vi tar upp problem som finns i vår kommun.

Och sen som en liten avslutning, den som jämför en manifestation i Fittja C med Berlinmurens fall, Nelson Mandelas kamp mot apartheid i Sydafrika eller revolterna i norra Afrika gör sig själv bara till åtlöje. Det går liksom inte att jämföra.

Jag är ledsen att behöva säga det, men imorgon – dagen efter manifestationen – så kommer vi vakna upp till exakt samma verklighet och vardag i Norra Botkyrka, precis så som den var innan manifestationen. Manifestationen och plakaten kommer inte att förändra någonting. Tyvärr.

Imorgon, onsdag 22 juni, klockan 17 arrangeras en manifestation mot våldet på torget i Fittja centrum. Manifestationer är egentligen bara trams. Ett vänsterpåhitt som man håller på med istället för att ta tag i de verkliga problemen. Allt en manifestation gör är att bedöva ett dåligt samvete för vad man INTE gjort och vad man INTE tagit ansvar för.

I efterhand så kan alla som var med i manifestationen säga ”men jag var där, jag deltog, jag tog ansvar” när det i själva verket är fullständigt verkningslöst och inte medför några som helst samhällsförbättringar.

Den här sortens ageranden går igen i historien som något man ägnade sig åt i Östeuropa. Men inte blev det bättre. Det blev heller inte bättre av de årliga militärparaderna. Inte heller har det i någon del av världen blivit bättre av alla första-maj-demonstrationer, ofta där arbetarrörelsen samtidigt suttit vid makten och gräsrötterna tillsammans med partipampar demonstrerat mot sig själva.

Manifestationer av det här slaget är ett genuint vänsterpåhitt för att slippa arbeta på riktigt och genomföra förändringar på riktigt.

Precis som alla de andra nämnda manifestationerna och demonstrationerna så kommer samhället dagen efter vakna till exakt samma vardag och exakt samma samhällsproblem. Skillnaden är bara att ytterligare en dag har gått till spillo, en dag som kunde ha använts till något konstruktivt för att förändra samhället på riktigt.

Hon fick jobbet för att hon hade snippa. Han fick jobbet för att han var född i Mellanöstern. Hon fick jobbet för att hon lever tillsammans med en annan kvinna. Detta är konsekvenserna av den styrande majoriteten i Botkyrka S+V+MPs personalpolitik i ett längre perspektiv.

Allt oftare höjs röster för den ena kvoteringsprincipen efter den andra. Men man kallar det inte kvotering, man kallar det ”positiv särbehandling”.

Positiv särbehandling är när någon blir positivt särbehandlad på basis av en egenskap snarare än en kvalifikation. Men för varje person som kvoteras, eller – blir positivt särbehandlad – så finns det ju någon som blir negativt särbehandlad. Uppenbarligen är ju detta konsekvensen.

Ett kön eller en etnicitet kan aldrig bli en kvalifikation. Det är en egenskap.

En egenskap som inte borde ha någon betydelse när vi ska rekrytera nya medarbetare till organisationen. Jag har gett uttryck för det förut men jag vill gärna upprepa det:

- Vi politiker är satta att på bästa sätt förvalta skattebetalarnas pengar. Vi ska försöka att få så mycket verksamhet per skattekrona som möjligt.

- Om vi har för många skattekronor över så ska de lämnas tillbaka till skattebetalarna eller användas för att höja kvaliteten i välfärdens kärna.

- Att ha mål om att en viss procentandel av vår personal ska ha en annan etnisk bakgrund än svensk eller att ett visst antal av våra chefer ska vara utlandsfödda är inte att sätta verksamhetens kvalitet i främsta rummet.

Det är att kvotera på basis av personers yttre egenskaper snarare än kompetens och kvalifikationer.

Personalen skall spegla befolkningssammansättningen heter det. Jo visst, det är ju bra om den gör det. Men den ska ju inte göra det på bekostnad av att vi diskriminerar andra människor. För det är precis vad det handlar om.

Positiv särbehandling av någon är de facto diskriminering av någon annan.

I moderaternas förslag till flerårsplan 2012-2015 så finns inget uttalat mål om att en viss procentenhet ska ha det ena eller andra könet, att en viss procentenhet ska ha den ena etniska bakgrunden eller den andra.

För så ska det helt enkelt inte vara. Vi ska ha bra personal i våra verksamheter. Vi ska ha rätt personer i våra verksamheter.

Och det spelar det ingen som helst roll om personen har snippa eller snopp, är född i Sverige eller i något annat land, eller lever i ett samkönat äktenskap.

Det pågår som alla säkert märkt en debatt om barnfattigdom i Sverige just nu. Rädda Barnen har varit duktiga på att bilda opinion i frågan och Socialdemokraterna har inte varit sena att ta tag i den frågan och försöker göra det till sin. Nu senast gick de ut med budskapet att de vill ”utrota barnfattigdomen”.

Vad är då barnfattigdom?

Det finns naturligtvis olika sätt att definiera det. Rädda Barnen använder i sin definition ett relativt mått, dvs. att alla barn som växer upp i familjer med mindre än 60% av medianinkomsten i ett land anses som fattiga.

Problemet med en sådan definition är att om exempelvis inkomsterna går upp eller att skatterna sänks för alla löntagare så får ju alla som arbetar ”mer” pengar. De som inte arbetar eller har lägre löner får inte samma nettotillskott i antalet kronor i familjekassan. Om vi därtill lägger att vi har låg inflation, så ökar per definition inte levnadskostnaderna nämnvärt men i relativitetsteorin innebär det att fler hamnar under 60%-gränsen och klassas som fattiga.

Detta trots att många av dem troligen tom. fått högre inkomster i kronor räknat, men relativt sett mindre jämfört med de som tjänar mer.

Läs gärna DNs ledare 8 juni ”Boten inte bidrag” genom att klicka här.

Se gärna ett kort videoklipp där Margaret Thatcher i början av 90-talet förklarar ”the gap” genom att klicka här.

Självklart är det viktigt att vi som politiker har en skyldighet att se till de sämst ställda i samhället. Självklart bör vårt fokus vara att alla människor får samma livschanser och möjligheter, oavsett föräldrarnas ekonomiska situation.

Men att generalisera på det sätt som Rädda Barnen gör och som Socialdemokraterna gör hjälper ingen. Det är dessutom missvisande.

Ett exempel på detta är att barnfattigdomen i Botkyrka enligt Rädda Barnen har minskat mellan 2007 och 2008. Minskningen är 0,1% och Botkyrka går från plats 284 till 281 av 290 kommuner. Men detta är ett relativt mått. För det första har vi relativiteten 60%-gränsen enl. ovan och för det andra så har Botkyrka kommun sett en ökning av antalet medborgare i kommunen.

I verkligheten har antalet fattiga barn enl. RBs definition ÖKAT i Botkyrka mellan 2007 och 2008 med 12 FLER barn från 3469 till 3481 barn enl. RB själva.

Och så slår sig Socialdemokrater för bröstet att Botkyrka är ett gott exempel för hur barnfattigdomen minskat. Trots att antalet de facto ökar.

Dessutom har Botkyrka de senaste 10 åren hela tiden pendlat bland de 9 sämsta (sista) kommunerna i landet, 281 är bästa placering hittills av 290. Extremt dåligt alltså och inget att slå sig för bröstet för. Som jämförelse har Österåkers kommun gått från plats 26 till plats 13 på samma lista. OM man nu ska använda RBs definition och slå sig för bröstet så har Österåker all anledning att göra det, men knappast Botkyrka.

Summa summarum: Relativitetsteorier är inte alltid av godo. I detta fall slår Rädda Barnen och Socialdemokraterna knut på sig själva.

Det är tråkigt att de använder fattiga barn som ett slagträ i debatten, när fokus istället borde ligga på att försöka se till att de VERKLIGT fattiga barnen som växer upp i familjer med knappa resurser får möjlighet till samma livschanser som andra barn – oavsett tjockleken på föräldrarnas plånböcker.

Där ska fokus ligga och där ska nya moderaterna föreslå politiska åtgärder.

Länk till Rädda Barnens Barnfattidomsrapport 2010 finner du här.

Vi var ett antal moderater som för en tid sedan deltog på ett heldagsseminarie kring frågor om funktionsnedsättning och att leva med funktionsnedsättning. Vi fick en genomgång av FN-konventionen som Sveriges (allians-) regering undertecknade 2007 och som ratificerades 2008 då den också behandlades i Sveriges Riksdag.

Frågor kring funktionsnedsättning och att leva med funktionsnedsättning handlar inte enbart om sådant som till synes är självklarheter såsom P-platser nära entréer, HCP-anpassade toaletter och hörselslingor vid gångstråk och övergångsställen.

Detta är förvisso några exempel på viktiga saker som vi alltid måste tänka på men i ett större perspektiv så handlar arbetet med rättigheter för personer med funktionsnedsättning om något mycket större – att möjliggöra för alla att kunna delta i samhället med allt vad det innebär och rätten att kunna leva ett fullvärdigt liv.

På Botkyrka kommuns webbsida kan du både ladda ned broschyren ”Tänk nytt, lätt och rätt” och regeringens och handisams trycksak ”Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning”.

Den som vill läsa mer kan besöka nedan länk på Regeringens webbsida.

Jag kan också rekommendera er alla att besöka Regeringens särskilda webbplats om mänskliga rättigheter.

I veckans Mitt i Botkyrka (sid 6) kan man i ett reportage läsa om hur Socialdemokraterna med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet i kommunen använder skattepengarna för att muta folk att delta i demokratin.

Förra månaden såg jag av en händelse en annons i tidningen att kommunen bjuder in till dialog och samtal kring en förnyad översiktsplan. På en punkt skiljde sig den allmänna inbjudan från de som kommunen brukar publicera:

- I denna annons lovade man bjuda på fika och att alla deltagare skulle få 200 kr kontant ifall de kom och deltog i dialogen!

På förra månadens kommunfullmäktige ställde jag därför en s.k. ”enkel fråga” där jag frågade kommunstyrelsens ordförande, Katarina Berggren (S), ifall hon såg några etiska problem med att kommunen betalar deltagarna. Svaret var chockerande för det var att hon inte gjorde det.

Det blev en kortare debatt där jag som en följdfråga först beskrev kommunens insatser för att höja valdeltagandet, kommunens övriga dialoger och samråd med medborgarna, områdesgrupperingar osv för att att sedan fråga om hon såg något problem med att kommunen nu börjat betala medborgare för att delta i demokratin.

Svaret var chockerande: nej, det tyckte hon inte. Katarina Berggren (S) menade på att problemet i Botkyrka är inte att för många deltar utan för få och att detta med att betala kanske gör att ännu fler vill delta.

Med erfarenhet av hur S och dess stöd partier V och MP tidigare agerat i Botkyrka kommun med att bjuda på grillfester och sedan ha en mobil vallokal på plats och hur de skjutsar människor till vallokalerna, hur de med skattepengar kampanjar med s.k. ”valinformatörer” enbart i områden med starkt vänsterstöd känns steget inte är särskilt långt förrän den styrande majoriteten S+V+MP börjar använda dina skattepengar för att muta folk att gå och rösta. På dem naturligtvis.

Klicka gärna här för att läsa vårt brev till Valmyndigheten från förra året om oegentligheter och brister i samband med genomförandet av allmänna valen i Botkyrka kommun.

BOTKYRKA BEHÖVER EN ARENA FÖR IDROTT OCH ANDRA EVENEMANG

Botkyrka kommun är en stor kommun, den 23:e största i landet. Det finns ett befolkningsunderlag för att kunna ha ett par elitlag, oavsett idrottsdisciplin. Inom t.ex. handboll och innebandy har vi haft och har lag på den absolut högsta nivån.

Tumba handboll har nu blivit tvungna att spela sina hemmamatcher säsongen 2011 – 2012 i Eriksdalshallen i Stockholms Stad, då hemmaplanen – Tumba Idrottshus – inte håller måttet. Jag anser att det är dags att på allvar ta tag i möjligheterna att försöka få till stånd en multihallarena i Botkyrka. En anläggning där matcher i flera olika idrotter (även på elitnivå) och olika typer av evenemang ska kunna genomföras.

Jag vill att en sådan arena ska byggas!

Istället för att exempelvis lägga 80 miljoner kronor under ett par år på en cirkushangar och en cirkushall, så hade vi troligen istället kunnat få en multihall på plats redan nästa år.

Genom att satsa på schyssta och ändamålsenliga idrottsanläggningar, så ökar också möjligheterna för våra lag att utvecklas, förbättras och klättra i seriesystemen. Tänk om vi i Botkyrka tillsammans med någon extern partner kunde få till en satsning motsvarande exempelvis Stadium Arena i Norrköping, multihall(ar) för inomhusidrott likväl som inne- och utomhusmöjligheter för exempelvis friidrotten.

För varje person som är engagerad i upplevelsesatsningen så finns det minst tjugo andra som är engagerade inom idrotten.

Vi moderater vill att dina skattepengar hellre skall användas till idrott för de många, snarare än cirkus för en liten kulturelit. Detta har vi varit tydliga med i många år och det står vi fast vid!

Vi får då och då indikationer från medborgare i vår kommun att det bor människor i vissa bostäder som ”egentligen inte” ska bo där, särskilt inom allmännyttan. Men ett antal personer som vittnat om detta ger förstås inte en fullständig bild av sanningen.

Jag har i en motion till Botkyrka kommunfullmäktige föreslagit att vi ska förändra ägardirektiven till den kommunägda allmännyttan AB Botkyrkabyggen så att bolaget aktivt kan jobba med dessa frågor.

Trångboddhet gynnar ingen, särskilt inte barn som i en del fall tvingas bo i bostäder med alldeles för många människor. Följden blir att barnen blir okoncentrerade, kan inte sköta skolan och får inte möjlighet till lugn och ro för en harmonisk uppväxt som de faktiskt har rätt till.

Utifrån hyresvärdens perspektiv finns det också ett antal argument för att aktivt jobba med att denna fråga. Bl.a. innebär ju för många människor i ett hushåll stor belastning och stort slitage på själva bostaden – dvs. att man överskrider vad som annars är ”normalt slitage” av bostaden. Detta innebär renoveringskostnader för företaget. Även ett överutnyttjade av tex. varmvatten drabbar hyresvärden kostnadsmässigt.

Alla ökade kostnader innebär minskade möjligheter för hyresvärden att följa sin ordinarie underhållsplan alternativt att de ökade kostnaderna drabbar hyresgästerna i form av högre hyror. Det finns också inslag av 2:a- och 3:e-handsuthyrning av bostäder som är ett annat bekymmer för bostadsbolaget, och som ytterst innebär att man kringgått köreglerna för att få bostad.

I ett längre perspektiv har vi också de socioekonomiska effekterna av utbredd trångboddhet som i sin tur är med och formar morgondagens bostadsområden och morgondagens samhälle i stort.

Orsakerna till trångboddhet kan naturligtvis vara många och ett av problemen stavas EBO. EBO är s.k. ”eget boende” inom migrationslagstiftningen där den enskilde migranten/asylsökanden har rätt att själv välja vart den vill bo istället för att bo i faciliteter som erbjuds av Migrationsverket. Vi vet också att det är ganska vanligt att man inom många kulturer har svårt att neka en landsman som knackar  på husrum, även om man kanske själv redan lever trångt eller med knappa marginaler.

Man skulle naturligtvis kunna skriva mycket mer om detta, men för den som är intresserad så kan man enkelt söka på ordet ”trångboddhet” på internet.

Läs hela min motion här.

De närmsta dagarna kommer jag, tillsammans med några andra från Botkyrka (både politiker och tjänstemän), att få genomgång av, och se praktiska exempel på, hur man kan kan använda IT i skolan.

Till en början vill jag bara kort kommentera Tullingepartiets insändare i lokaltidningen Mitt i Botkyrka häromveckan, där deras representant Rolf ifrågasätter satsningen och studiebesöket med motiveringen att ”förvaltningen istället skulle spara pengarna och kunna köpa fler böcker till barnen i skolan”.

Inget kan ju vara mer tokigt. Själva syftet med detta är ju att ser hur vi kan jobba med IT/informationsteknik inom utbildningssektorn och växla över från tryckt och statiskt material i pappersform till föränderligt och mer modernt material i digital form.

Tullingepartiet har en inskränkt syn och verkar tro att framtiden ligger i fler böcker.

Den digitala tekniken kommer både att hjälpa oss hålla utbildningsmaterialet uppdaterat och fräschare samtidigt som vi får möjlighet att utveckla nya pedagogiska former för lärande. Lägg därtill de miljömässiga vinster vi gör när vi kan utrusta våra elever med en bärbar dator eller en pekplatta.

Jag ser framför mig en skola där vi i väsentligt större utsträckning än idag använder IT som ett verktyg i inlärningsprocessen och där det känns naturligt för alla elever att använda sig av datorn för att både söka upp information men också som en möjlighet att utveckla sina kreativa förmågor med att exempelvis blanda texter, ljud, musik, bild, film osv.

Vi har allt att vinna på att ge våra barn och ungdomar tillgång till modern teknik. Det gynnar dem i deras utveckling och bidrar till ökade kunskaper. Det gynnar kommunen (och skattebetalarna) rent ekonomiskt och på sikt har vi miljövinsterna.

Alla jordens människor kan helt enkelt inte ha ett eget privat bibliotek med böcker och  papperslitteratur. Då har vi snart knappt några träd kvar alls. Och hur ska vi då överleva?

Just nu pågår det en ”strid” i Botkyrka. Socialdemokraterna satsar miljoner och åter miljoner på cirkusen i Alby samtidigt som idrottsrörelsen får finna sig i att bli satta på undantag. Socialdemokraterna som styr i Botkyrka vill hellre prioritera annat.

IFK Tumba är en av de största idrottsföreningarna i kommunen och som engagerar tusentals personer, framförallt barn och unga. IFK Tumba Handboll är en av Sveriges största handbollsklubbar och nyligen tog sig Herrlaget upp i elitserien.

Men nu riskerar laget att blir diskvalificerat och utkastat ur serien. Tack vare att S vägrar att prioritera en ombyggnad av idrottshuset så att den blir godkänd för elitseriespel.

Tilläggas bör att idrottshuset har behövt byggas om flera år tidigare av samma anledning men då fick IFK Tumba och Botkyrka kommun dispens. Men nu säger Svenska Handbollsförbundets Tävlingskommitté att man inte kan få dispens längre, eftersom man måste behandla alla klubbar lika och man har med samma motivering sagt nej till andra klubbar.

Vi moderater har länge föreslagit att kommunen borde satsa mer på idrott, rörelse och hälsa för de många snarare än flumkultur för de få. Vi vill bygga om idrottshuset så att det får en riktig läktare. Vi vill även ta ett helhetsgrepp och vill att kommunen hellre blir känd som en idrottskommun snarare än upplevelsekommun.

Socialdemokraterna svarar med att ständigt spendera miljon efter miljon på den s.k. ”upplevelseindustrin” och ”upplevelsenäringen” och kommunen har t.o.m. en uttalad ”upplevelsesatsning”.

Det senaste året har 43 miljoner satsats på en Cirkushangar vid vattnet i Alby. Dessförinnan flera hundra miljoner på Subtopia-komplexet vid Rotemannen, där nycirkus och sidoverksamheter till det är huvudspåret. Nu kommer ett nytt förslag från S att satsa ytterligare 35 miljoner kronor på YTTERLIGARE en cirkushall i Alby. Glöm då inte att UBAB (som driver Subtopia) redan idag får 26 miljoner kronor varje år och att den redan befintliga cirkushangaren kostar c:a 5 miljoner kronor om året att driva. Och jag skulle kunna skriva en spaltmeter till med miljonkostnader som läggs på cirkus och kulturflum. Varje år.

Vi moderater säger NEJ till detta. Satsa på idrott för de många istället.

Botkyrka är en stor kommun, till såväl ytan som befolkningsantalet. I Norra Botkyrka finns idag 5062 ungdomar mellan 16-24 år, i Södra Botkyrka 5446 ungdomar. Men ungdomsmottagning finns bara i Norra Botkyrka.

Tidigare fanns det en ungdomsmottagning på Tumba gymnasium, men den stängde 2004. Den slogs ihop med mottagningen på Hallunda gymnasium varvid en ny mottagning öppnade i Alby.

Efter samtal med ungdomar på våra gymnasieskolor, så tror vi moderater att att det även i den södra kommundelen bör finnas en ungdomsmottagning. Jag har tidigare bloggat (Inlägg: För många aborter om unga?) om frågan och vi (M) har i flera år haft frågan i våra förslag till kommunbudgetar.

Vi vill, genom en motion, ge ansvarig förvaltning i uppdrag att utreda behovet, där ett stort antal ungdomar bör tillfrågas.

En annan viktig fråga är om ungdomar, av olika skäl, avstår från att åka till mottagningen i Alby. Vi vet redan att det även finns vuxna kommuninvånare som inte besöker våra kommundelar i norr och söder, där biljettpriset på resan ofta betonas som en orsak. En annan orsak som ofta nämns är att man inte känner sig trygg i flera områden i norra delen av kommunen, som de senaste åren tyvärr upplevt en hel del personrån, skjutningar, bilbränder och knivslagsmål.

I den nya sexualstudien UngKAB09 (som vi kan läsa om på DN Debatt), där 15 000 ungdomar har intervjuats, uppger 60% att de inte använde kondom för att kvinnan hade p-piller eller spiral.

Detta visar på att behovet av en ungdomsmottagning är större än någonsin, vi kan inte – OCH SKA INTE –  snåla in på våra ungdomars hälsa.

Vi har som sagt haft med frågan i våra budgettexter i flera år och jag är glad över att vi nu lämnat in en motion till kommunfullmäktige som vi förutsätter får den styrande majoritetens bifall.

Botkyrka kommunfullmäktige fattade den 16:e december 2010 ett beslut om att inleda ett samarbete med Huddinge och Södertälje kommuner avseende finansieringsfrågor samt att inrätta en internbank för Botkyrka kommun och dess bolag.

Syftet med samarbetet ska vara att förbättra riskhanteringen kring finansieringsfrågorna, minska kostnaderna för kommunernas upplåning samt att ta till vara och utveckla befintlig kompetens inom finansområdet.

Södertälje kommun har under flera år arbetat med en gemensam koncernbank för kommunen och de bolag som ingår i kommunkoncernen. Varje kommun som deltar i detta samarbete är sin egen internbank och kommer även fortsättningsvis ta upp lån i sitt eget namn. Samarbetet ska ske genom kunskapsöverföring, gemensamma system och i viss utsträckning personal som redan finns i Södertälje. Genom samarbetet kan även nya upplåningsformer bli tillgängliga som eventuellt kan sänka kommunernas upplåningskostnader.

Genom samarbetet är förhoppningen att kommunen kan bygga upp en professionell finansfunktion för kommunen och dess bolag. Bolagen kommer att låna pengar från kommunen, istället för som nu att kommunen går i borgen för bolagen när dessa själva tar upp lån.

Den 7/3 sammanträdde Botkyrkabyggens styrelse där förslaget var att bolagets skulder, uppgående till drygt 1800 miljoner kronor skulle ingå i internbanken. Men flera personer i styrelsen (framförallt undertecknad) var tveksamma till detta, bl.a. p.g.a. av Södertälje kommuns redan höga skuldsättning och tveksamma koncernstruktur.

Styrelsen beslutade därför att ge företagsledningen i uppdrag att analysera konsekvenserna av kommunens beslut till nästkommande styrelsemöte, då beslut om överföring av räntebärande krediter från Botkyrkabyggen till Botkyrka kommun ska avhandlas.

Efter att styrelsen fattat beslutet ovan, säger höga chefer i bolaget ”att hälften av bolagets krediter, d.v.s. drygt 900 miljoner kronor, redan blivit överförda till internbanken och att processen redan är igång.”

På vilket mandat eller på vilken order har tjänstemän i bolaget och i kommunen agerat utan att först ha fått styrelsens godkännande?