Jimmy Baker

- Vad har regeringen gjort för skattesänkningar?

Vi har sänkt skatten för pensionärer två gånger under mandatperioden. Alla som har löne- eller pensionsinkomster får ett grundavdrag. Grundavdragets syfte är att minska skatten för dem som har allra lägst inkomster. Moderaterna höjde från 2009 grundavdraget för alla med pensionsinkomster i ett första steg. 2010 gick vi vidare och höjde grundavdraget ytterligare. Därmed har skatten sänkts för de flesta pensionärer, och allra mest för dem med lägst pensionsinkomster.

Moderaterna och de övriga Allianspartierna kom i våras överens om att genomföra en tredje skattesänkning för landets pensionärer. När det nu ljusnar efter finanskrisen vill vi att pensionärerna ska få dra fördel av att ekonomin går bättre. Därför har vi i vårt gemensamma valmanifest enats om att skatten för pensionärer ska sänkas med 7,5 miljarder kronor år 2011. För en pensionär med 150 000 kronor i inkomst innebär det nya förslaget en skattesänkning på cirka 2400–2800 kronor per år, eller cirka 4900–5800 kronor totalt.

Jobbskatteavdraget är en skattesänkning riktad till alla de som har arbetsinkomster. Alla som arbetar ska känna att det lönar sig. Alla de som går från bidragsberoende och utanförskap till arbete ska känna en verklig skillnad i disponibel inkomst när de tar ett arbete. Det ska inte handla om enstaka kronor. Det ska handla om hundralappar. Jobbskatteavdraget är riktat så att låginkomsttagare får mest pengar procentuellt sett, därefter kommer medelinkomsttagare och för höginkomsttagare är jobbskatteavdraget begränsat.

Alliansregeringen har ambitionen att ta ytterligare steg för att sänka skatten för landets pensionärer. Vi vill gradvis ta bort skillnaden i inkomstbeskattning för pensionärer och löntagare. Om ekonomin fortsätter att utvecklas i rätt riktning är vi därför överens om en skattesänkning med ytterligare 2,3 miljarder kronor under nästa mandatperiod.

Totalt och med de redan genomförda stegen innebär detta en skattesänkning på 7 070 kronor per år för en garantipensionär, 10 194 kronor per år för en pensionär med 200 000 i pension och 10 636 kr per år för en pensionär med 300 000 i pension.

Det ska löna sig att arbeta, men det ska också löna sig att ha arbetat.

Du kan själv enkelt och med några knapptryckningar se hur mycket mer i plånboken du fått sedan Anders Borg blev statsminisgter genom att gå in på www.jobbskatteavdrag.se

Idag var det dax för ”Superknacken” – i hela Sverige mobiliserade Nya moderaterna sina kandidater och valarbetare för att knacka dörr i vad vi kallar ”Samtalskampanjen”. Självklart knackade vi på dörrar även i Botkyrka. Denna gång var vi i Norra Botkyrka, Storvreten och i Tullinge.

Det är jättekul att knacka på hos kommunmedborgare. De allra flesta är glada att vi knackade på just deras dörr. Många sade nästan på en gång att de skulle rösta på oss och tog gladeligen emot vårt material. Några hade redan röstat och en del hade frågor kring alltifrån skolan via fartdårar på 30-sträckor till kommundelning.

Som tur är har Nya moderaterna i Botkyrka bra svar att ge medborgarna. Det känns som om vi kommer få ett bra stöd när rösterna räknats klart 19:e september…!

Alla som idag bor i den kommunala allmännyttan (Botkyrkabyggen) borde kunna få äga sin egen lägenhet – istället för att hyra den!

Alla som vill ska kunna få chansen att ombilda sin hyresrätt till en bostadsrätt. Det bidrar till att motverka bostadssegregationen och ökar statusen på området. Det ger den boende troligen en lägre boendekostnad och möjligheten att kunna utforma sin lägenhet som han/hon själv vill. Genom att bli bostadsrättsinnehavare får man ett större inflytande över fastigheten.

Vi moderater vill även att det ska finnas fler fastighetsvärdar i kommunen för den som vill fortsätta hyra sin bostad. Vid en ombildning är det också viktigt att priset för bostaden sätts på en rimlig nivå. Syftet för oss moderater är inte att göra en vinst – målet för oss är att så många som möjligt får chansen att själva få äga sin egen bostad.

Min yngste supporter så här långt är Hugo Lindberg, 4 år.

Tillsammans med pappa Henrik har de dels dragit sitt strå till stacken för att få Alliansregeringen omvald och dels hjält till att få ut mitt personvalsmaterial för att informera väljarna om var jag står i viktiga politiska frågor.

Stort tack Hugo och Henke!

Ni kan inte vänta längre – vi måste stoppa våldet!

Skottlossningar, misshandelsfall, stölder och bilbränder har slagit rekord i Botkyrka under 2009-2010. När tre personer i januari sköts inne på en fritidsgård i Fittja i år passerades en sista gräns.

Från 2011 och framåt lovar vi att genomföra en särskild tryggt- och snyggt-satsning som bland annat innebär att allt klotter tas bort inom 24 timmar, att trasiga lampor byts ut direkt och att buskar och sly röjs undan för att motverka känslor av otrygghet. Fler trygghetsaktörer ska finnas ute under helgkvällar och nätter. Vi behöver få hit fler poliser och poliskontor.

De största förebyggande insatserna behöver göras redan i grundskolan och på fritidsgårdarna. Hederskulturen, där främst kvinnor förtrycks, måste lyftas fram och aktivt motverkas.

För att bryta det utanförskap som finns i vissa delar av länet fordras mer än bara ett eget jobb och en användbar svenska. Jag tror att miljonprogramsmiljöerna har samverkat och fortfarande samverkar med segregationen. Hur en kommun är planerad och fysiskt utformad, hur människor och grupper lever åtskilda från varandra, har i sig påverkat integrationen i en negativ riktning.

I länet finns flertalet områden som präglas av en för stor grad av utanförskap. Dessa har tyvärr ofta en låg sysselsättningsgrad, generellt lägre utbildningsresultat än övriga kommundelar, ett antal brottskategorier som ökar i omfattning och ett genomgående för lågt valdeltagande. I dessa delar ser vi en ökande trångboddhet och en okänd omfattning av hedersproblematik. Tyvärr så bidrar inflyttningsnettot till ett sådant område oftast inte till att höja en kommuns skattekraft. En orsak är att de som höjer sin inkomst, utbildningsnivå eller får ett jobb ofta flyttar därifrån.

Jag vill väcka tanken att delar av beståndet kan behöva rivas för att mer blandade upplåtelseformer ska kunna komma till stånd. I den processen kan det även komma att behöva tillskjutas statliga resurser.Det är dags för ett nytänkande kring miljonprogramsområdena!

Ägarlägenheter.
- Jag vill möjliggöra ägarlägenheter i alla typer av flerfamiljshus.

Miljonprogramsområdena i länet behöver omdanas.
- Ombilda, riv och bygg om. I vissa områden kan det fordras delvis statliga resurser till detta.

Stockholms län fortsätter att växa.
- Det behöver byggas nya bostäder i olika upplåtelseformer runt om i länet.

Integration måste ske med utgångspunkt i att alla människor har lika värde men olika förutsättningar. Ett arbete, dvs. en egen försörjning, adekvata kunskaper i det svenska språket och trivsamma bostadsområden är viktiga förutsättningar för en framgångsrik integration. Bra skolor som fokuserar på kunskap, inte minst det svenska språket, är också viktiga faktorer för att motverka utanförskap. Jag vill särskilt lyfta fram vikten av att svenska lagar och kulturella förhållningssätt tidigt bekantgörs för samtliga nyanlända i en kommun.

Hederskulturen drabbar tyvärr alltför många flickor (och pojkar) i Sverige. Vi kan inte, bara för att det är det mest bekväma, välja att blunda för detta i grunden patriarkala och kulturella förtryck. Detta drabbar våra medmänniskor, svenskar som oavsett ursprungsland, förtjänar samma möjligheter till att själv få välja sina partner och freda sin egen kropp. Bara för att hederskulturen känns främmande för oss som inte har rötter i de länder där detta förekommer, innebär det inte att vi kan frånträda vårt ansvar att skydda och hjälpa de flickor och pojkar som behöver oss. Omfattningen måste utredas och hederskulturen aktivt bekämpas.

Det behövs fler poliser och öppna poliskontor i de områden som präglas av utanförskap och otrygghet. Polisen bör kunna vara en positiv närvaro på fritidsgårdar och i skolor.

Kartlägg och bekämpa hederskulturen.
- Alla flickor och pojkar i Sverige måste få kunna välja fritt i sitt liv.

Nej till etnisk positiv särbehandling vid nyanställning.
- För oss moderater ska kompetens alltid gå först.

Fler poliser till särskilt brottsutsatta områden.
- Jag vill ha fler poliser och poliskon tor där brotten begås.

En bild säger mer än 1000 ord.

Stort tack Elsa och Aida – ni har gjort en ovärderlig insats!

Idag var det dags för det öppna mötet de styrande politikerna S+V+MP bjudit in till. Under den gångna veckan har vi från moderat sida delat ut material i Uttran och även affischerat för att dels informera om vår hållning men också för att hjälpa kommunen att locka medborgare att komma till mötet. Jag har också ”annonserat” om mötet här på min blogg och via twitter och facebook.

Antalet medborgare som kom till mötet översteg förväntningarna. Även majoritetens förväntningar. För de som inte kommer ihåg hur det gick till sist så kan jag berätta att man hade förberett med ungefär 25 stolar på Uttrans skolgård. Efter vår (M) informationskampanj kom ungefär 175 personer.

Till denna gång hade den styrande majoriteten tänkt till och nog insett att vi (M) kommer att kampanja och informera medborgarna på nytt – vilket vi också gjort. Man hade då bokat Nisellsalen i Xenter (f.d. Grafiskt Centrum) i Tumba där det finns gott om plats för ett större deltagarantal.

Vad hände?

Det kom så många till Xenter att alla inte fick plats. Tjänstemännen fick då raskt försöka hitta en annan lokal med resultatet att alla fick flyttas från Xenter till Tumbascenen som i princip blev fullsatt.

Vi moderater är glada att så många människor kom till mötet och känner att det är ett kvitto på att många människor tycker precis som vi: NEJ till att använda flera miljoner av skattebetalarnas pengar till att bygga om Uttrans gamla skola till jourboende/övergångsboende men ett JA till att jourboenden behövs, men att de kan till handahållas av allmännyttiga Botkyrkabyggen till en kostnad av c:a 0 kr i investeringskostnad.

En av politikens viktigaste uppgifter är att hjälpa och stödja utsatta människor i vårt samhälle. S+V+MP har föreslagit att Uttrans gamla skola skall byggas om för 7-10 miljoner kronor och skall bli ett jourboende/övergångsboende.

Vi moderater tycker att det är en dålig idé och lovar att om vi vinner valet nu i september så river vi upp det beslutet. Det finns många anledningar till vårt ställningstagande. För det första så är det att använda skattebetalarnas pengar på fel sätt och för det andra så missgynnar boendet de som är tänkt skall bo där.

Botkyrka kommun förfogar över en en av Sveriges största allmännyttor – AB Botkyrkabyggen. Med nära 12 000 bostäder i hyresbeståndet så kan man enkelt få fram 9 lägenheter som skulle kunna fungera som jourbostäder eller övergångsboenden. Det finns dessutom även möjligheter att lägenheterna därefter kan hyras direkt av hyresgästen genom hyresgarantier eller sociala hyreskontrakt. Kostnad för skattebetalarna blir då endast hyran, ingen ombyggnad för miljoner krävs eftersom lägenheterna redan existerar.

För de människor som är i behov av ett jourboende eller övergångsboende så är en ombyggd skola i Uttran ett dåligt val. Helt enkelt för att det dels ligger lite ”avsides” och kollektivtrafik och annan samhällsservice som de tänkta familjerna behöver ligger en bit bort. Vidare tror jag inte på idén att ”bunta ihop” flera familjer som har det svårt i samma fastighet. Om de istället skulle erbjudas en bostad lite varstans i ett redan befintligt hyresbestånd så skulle de på ett mycket bättre sätt kunna smälta in och få en vardag som fungerar i samhället.

För att summera:
Ja till jourboenden för sådana behöver vi.
Nej till att använda flera miljoner till att bygga om Uttrans skola till jourboenden.

Kommunen anordnar ett öppet möte idag i Xenter i Tumba (bredvid Tumbagymnasiet) klockan 19. Du som är Uttran-bo – kom och säg din mening!

Vi hade en alldeles fantastisk valupptakt förra veckan. Vi höll till på Lida friluftsområde och hade ett litet ”garden party” med grillat och musik. Över 70 glada moderater var med och kickade igång valspurten!

Alla elever och föräldrar skall tillförsäkras rätten att välja skola, oavsett om det är en kommunal eller en fristående skola. Valfrihet säkerställer likvärdiga möjligheter till utbildning för alla elever och stärker den enskilde elevens ställning, oavsett bakgrund eller bostadsområde. Kommunala skolor skall vara konkurrenskraftiga alternativ till både friskolor och kommunala skolor i andra kommuner och de måste ges möjlighet att själva få utforma sin verksamhet.

Alla skolor bör ha tydliga profiler för att underlätta föräldrarnas och elevernas val. Jag anser att kommuner bör uppmuntra friskoleetableringar samtidigt som nödvändiga satsningar ska göras för att utveckla den kommunala skolan.

Trettio timmar i förskolan per vecka bör gälla för alla barn, oavsett ålder och självklart även för barn till föräldralediga och barn som råkar ha en för tillfället arbetslös förälder.

En pedagogisk förskola för är särskilt viktig för barn med läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Dessutom motverkar den socioekonomiska skillnader, genom att ge alla barn mer jämlika förutsättningar att förverkliga sin individuella potential. Även personal på förskolorna efterfrågar ett införande av pedagogiska skäl.

Ja till fler friskolor.
- Friskolor är en möjlighet – inte ett hot.

Statliga resurser till skolor i utanförskapsområden.
- Det är inte rimligt att kommunerna själva ska bära upp Sveriges nationella migrationspolitik.

Rätt till 30h per vecka i förskolan för alla barn har jag drivit sedan 2007.
-Alla barn ska ha rätt att ta del av den pedagogiska förskolan, även barn som råkar få ett mindre syskon.

Vi Moderater har ett tydligt och klart program som vi kontinuerligt stämmer av med invånare i Uttran:

Vi lyckades med invånarna stoppa den beslutade nedläggningen av Rödstu Hage IP. Nu ska Röstan rustas upp, vilket är bra. Det finns förslag på nya bostäder runt om – vi är dock inte säkra på att nya höghus är något invånarna vill ha. Vi ser hellre en mindre spontanidrottsplats där, med konstgräs, för områdets unga att använda året om.

Vi vill att det tillkommer ett idrottscenter vid Broängsskolan.

Vi är emot det föreslagna byggandet av jourbostäder/övergångsboenden i Uttrans skola. Det finns mer lämpliga lokaler på andra platser i kommunen. Vi skulle hellre se att lokalerna exempelvis används till att skapa en mötesplats för äldre som likt ’Mötesplats Tumba’ erbjuder café, gym och social samvaro. Även en fritidsgård för ungdomar mellan 13-19 år som erbjuder aktiviteter på helger, kvällar och lov skulle kunna få plats.

Det behövs en stor översyn med förslag på trafiksäkerhetsåtgärder för hela Uttran, det är inte hållbart med dagens Vattraväg och de trafikfaror som finns på flera ställen i Uttran.

Så fort det bara går så bör grustaget vid Uttrans station avvecklas och området ska därefter, i dialog med invånarna, utvecklas.

Uttran ska få tillbaka sin status som en kommundel i Botkyrka. Vi vill att det ska finnas en postadress Uttran och skrota S idé om ”postadress Botkyrka”.

Uttran måste få behålla sin karaktär – en tydlig återhållsamhet gällande nya exploateringar och avstyckningar.

Sjöarna Uttran, Utterkalven och Segersjön är i fortsatt stort behov av rening och åtgärder för att minska övergödningen, algblomningen och förekomsten av farliga ämnen.

I Tullinge finns det ett missnöje bland medborgarna över hur de upplever att de blivit behandlade och nedprioriterade till förmån för medborgare i andra kommundelar. De känner att den politiska makten i för stor utsträckning prioriterat andra kommundelar och därför har nästan 30% av tullingeborna (2006) skrivit på protestlistor om att genomföra en folkomröstning om att dela kommunen.

Som ett resultat av det missnöjet har ett lokalt parti bildats, Tullingepartiet, vars enda frågor är:

1. Dela kommunen.
2. Till dess att kommunen delats bara engagera sig i Tullingefrågor.

Vi moderater har lyssnat på medborgarna i Tullinge. Vi har också lyssnat på medborgare i de andra kommundelarna. Partiet har inte tagit ställning för eller emot en kommundelning, utan ställer istället ut ett vallöfte som innebär att om vi vinner valet så kommer vi att initiera en utredning om vad effekterna blir vid en delning av kommunen. Därefter skall alla medborgare få tillgång till resultaten av utredningen och sedan läggs grunden till en folkomröstning.

Personligen tycker jag att det är ett mycket seriösare sätt att hantera frågan. Att bara dela kommunen utan att känna till resultaten är både oseriöst och huvudlöst.

Fram till dess att utredningen är klar och en folkomröstning är genomförd så ska alla våra verksamheter fungera; barnomsorg och förskola, skola, äldreomsorg, hjälp till utsatta, renhållning, slyröjning, gatuunderhåll och allt annat som en kommun måste sköta.

Om du, precis som jag, på ett seriöst sätt pröva frågan om en kommundelning men samtidigt inte leva i ett politiskt vakuum under tiden, där ingen tar politiskt ansvar för att se till att välfärden fungerar – då gör du klokast i att lägga din röst på Nya moderaterna.

Läs vårt flygblad om vallöftet här.
Läs vårt flygblad om Tullinge-frågor här.

Runt om i Botkyrka kan vi se spåren av vänsterstyret. Precis som i forna öststater så sätter man inom de socialistiska partierna inget värde i att det ska vara snyggt, helt och rent.

Under de senaste åren har jag åkt runt en hel del i kommunen och kan konstatera att en av de frågor som diskuteras mest också är den fråga som uppenbarligen prioriteras minst – renhållningen i vår kommun. Många är de medborgare som uttrycker att de inte förstår varför kommunen ingenting gör. De styrande politikerna, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, skyller hela tiden ifrån sig och sitt ansvar. Antingen hävdar man att kommunen gör satsningar på renhållningen då man har en städvecka varje år eller så skyller man på de olika renhållningsföretagen som ansvarar för exempelvis återvinningsstationerna.

Men hallå!

För det första så har året 52 veckor. Om man vill att det ska vara rent och fint i vår kommun så måste man nog städa oftare än en vecka under sommaren. För det andra så går det inte att komma ifrån kommunens (och därmed politikernas) ansvar att se till att sopstationerna är fräscha, oavsett vilka företag som anlitats för att samla in och sortera/återvinna soporna.

Moderaterna i Botkyrka har föreslagit en särskild ”tryggt & snyggt”-satsning och vinner vi valet nu i höst så lovar vi att lägga i en väsentligt högre växel när det gäller att hålla vår kommun ren och fräsch!

Läs hela vår motion här.

Nu när valrörelsens spurt inletts så har jag börjat dela ut mitt personvalsmaterial. Jag tycker att politik inte bara ska vara seriöst – det ska vara roligt också. Politik ÄR roligt och som politiker ska man både kunna vara allvarlig i viktiga frågor men också våga ta lite nya grepp.

Till denna valrörelse har jag därför inte bara tagit fram en personvalsfolder och ett visitkort utan också en väggkalender med en idolbild på – just det – mig själv. Kalendern kommer delas ut runt om i Botkyrka och innehåller information om var jag kommer att befinna mig i kommunen de sista veckorna under valrörelsen – för att vara tillgänglig och kunna samtala med intresserade väljare, lyssna och svara på frågor.

Ladda ned mitt personvalsmaterial via den här länken eller maila mig så skickar jag en kalender till dig.

Häromdagen hade jag också förmånen att få vara med i vårt alldeles egna TV-program ”Föregångslandet” tillsammans med Gunilla Sjöberg och Per Schlingmann för att prata lite om kampanj på lokal nivå. Du kan se båda delarna av programmet här nedan:

Precis som förra valrörelsen så är Moderaterna i Botkyrka först ut med att använda kampanjbilar. Redan förra gången hade vi bl.a. en Volvo V50 flexifuel och även detta år väljer vi aktivt att stödja svensk miljöteknikforskning.

I valrörelsen 2010 använder vi bilar ur senaste generationen av Volvo V70 II-serien med Volvos DRIVe-teknik.

Här kan du läsa mer om DRIVe.

Våra kampanjbilar började rulla på Botkyrkas gator och vägar redan v30 och kommer att synas runt om i kommunen hela vägen fram till sista valdagen. Vi är först ut i länet inom Moderaterna och lokalt är vi först ut av alla partier. Precis som det ska vara!

Moderaternas utgångspunkt är ett Sverige där kristna, judar och muslimer, de som tror på Gud och de som inte tror på Gud, ska kunna leva sida vid sida i ömsesidig respekt. Alla människor har ett absolut och lika människovärde. Det betyder att alla som bor och lever i Sverige, oavsett bakgrund eller religiös tro, ska ha samma möjligheter att växa och utvecklas.

Det betyder inte att vi tycker att alla ska leva likadant. Att välja hur man vill leva sitt liv eller hur man vill klä sig är ett högst individuellt beslut som vi som politiker i grunden inte ska ha synpunkter på eller lagstifta om. För oss moderater är religionsfriheten och yttrandefriheten bärande delar i ett demokratiskt samhälle.

Vi tror inte på ett generellt förbud för kvinnor att bära burka. Men vi ska samtidigt inte vara passiva när religiösa skäl används som en ursäkt för att osynliggöra och förtrycka flickor och kvinnor. Utgångspunkten ska alltid vara att alla – flickor som pojkar, kvinnor som män – ska ha samma möjligheter att utvecklas som självständiga människor. Det kommer vi att fortsätta kämpa för.

Jag tycker det är viktigt att vi är tydliga med att i Sverige råder jämställdhet mellan kvinnor och män, och att ingen kvinna här ska behöva eller tvingas dölja sitt ansikte av religiösa eller andra skäl.

Ska dessa värden kunna förmedlas är det viktigt att de upprätthålls i yrkesroller där vuxna möter barn och unga, t ex bland lärare. Därtill handlar undervisning om kommunikation och att man måste kunna se varandra i ansiktet. Moderaterna är därför öppna för att titta på möjligheten att förbjuda lärare och förskollärare att dölja sitt ansikte i sin yrkesutövning.

Jag skiljer mig en aning från partilinjen i den här frågan när det gäller skoleleverna. Här är jag försiktigt positiv till ett förbud av samma skäl som ett ev. förbud när det gäller lärare och förskollärare. Detta eftersom jag anser att barn och unga inte ska behöva tvingas bära religiös klädsel efter påbud från föräldrar och släktingar. Som jag ser det är det en komponent i det hedersförtryck jag vill bekämpa och som framförallt drabbar kvinnor och unga flickor.

Läser idag på Aftonbladet.se att en 12-årig pojke råkade skjuta ihjäl sin farmor. Han skulle enl. artikeln gå ut och skjuta fåglar när han snubblade på gräsmattan och ett vådaskott gick av. Skottet dödade omelebart farmorn som stod i köket.

I Sverige är det tack och lov inte lika vanligt att privatpersoner har skjutvapen hemma jämfört med länder som tex. USA eller Finland. Men trots detta så händer olyckor där skjutvapen är inblandade.

Ett annat problem med skjutvapen är att de ganska ofta är inblandade i saker som knappast kan anses vara olyckor. Rån, hot, skadeskjutningar och mord till exempel. I Botkyrka kommun har vi under den senaste tiden allt oftare sett hur folk med skjutvapen både skadat och dödat andra människor.

Jag har tidigare gett uttryck för att jag skulle vilja se en restriktivare vapenlag i Sverige. Nu gör jag det igen, med ytterligare exempel på händelser som skulle kunna förhindras med en sådan.

Även om en restriktivare vapenlag inte hindrar kriminella gäng från att använda pistoler, gevär och automatvapen så anser jag att vi behöver bli än mer restriktiva med att utfärda tillstånd för privatpersoner att äga och förvara skjutvapen i hemmet.

I ett civiliserat samhälle finns egentligen ingen som helst anledning för vanliga människor att inneha skjutvapen, mer än att man tycker det är ”roligt” att skjuta på skjutbana eller om man har jakt som största fritidsintresse. Men båda dessa intressen förhindrar inte att vi inför striktare vapenlagar – vilket jag anser att vi behöver göra.

Nu finns det säkert massor av människor som skulle bli sura om det blev verklighet, men det är ändå något jag står för. Även om det säkert finns massor av människor som kommer skrika ut att ”man kan inte dra alla över samma kam, de flesta sköter sig”. Jo, förvisso: men jag vill ändå verka för minskat antal skjutvapen i samhället. Även om det blir ”jobbigare” för vissa skjutvapenfantaster som tycker de ska kunna ha sina vapen hemma istället för i vapenskåp på skjutklubben.

Tillbaka till incidenten i Alingsås:
-Hur tänker pappan nu kring att sonen ”råkade” skjuta ihjäl sin farmor – pappans mamma – med bössan han hade hemma?
-Vilka ärr skapas hos 12-åringen av det faktum att han skjutit ihjäl sin egen farmor och hur kommer hans fortsatta uppväxt att präglas av det?

Förra året lämnade jag in en motion till Botkyrka kommunfullmäktige om hedersrelaterat förtryck och våld. Det är som bekant ”känsliga frågor” att både prata och skriva om, risken är stor att man å ena sidan blir stämplad som rasist och å andra sidan trampar folk tårna.

Eftersom jag skrivit om detta ämne så många gånger och diskuterat frågorna så många gånger, i så olika fora som möten, nämnder, fullmäktige och andra mer informella möten så känner jag att jag har tillräckligt på fötterna för att våga och kunna prata om det på ett seriöst sätt. Om det sedan innebär att vissa känner sig trampade på tårna så får de bli det.

Socialdemokrater har vid olika tillfällen försökt att få till det till att jag skulle vara rasist när jag tar upp exempelvis hedersnormer. De säger saker som att jag ”fiskar i grumliga vatten” och att jag ”skulle flörta med mörka krafter” men då har jag bemött det omdelebart, tydligt och i klarspråk deklarerat att jag knappast är rasist men att jag ser ett samhällsproblem som drabbar många, framförallt unga och framförallt unga flickor. Vänsterpartiet går lite längre och mer eller mindre säger att jag ”är rasist” och då blir jag bara förbannad.

Att driva frågor om hedersrelaterat förtryck och våld är inte att vara rasist. Det är att stå upp för enskilda människor som befinner sig i en svår situation, i en fruktansvärd situation. En situation där de själva inte får leva sina liv som de vill, ha vilka vänner de vill, välja sin livspartner själva efter eget huvud. Det är fruktansvärt. Dessutom skiljer sig hederskulturen och hedersnormerna sig från allmänt ”våld mot kvinnor” framförallt genom att mycket består i en kontroll och i ett psykiskt förtryck där det sällan är ”EN” man som fötrycker ”EN” kvinna. Det är systematiskt, beräknande och kollektivt – där hela, eller delar av, släkten deltar. Även andra kvinnor. Vidrigt. Fruktansvärt.

I Sverige pratar vi ofta om frågor som integration kontra assimilation. Vissa hävdar att jag med mitt engagemang i hedersfrågorna är emot integration och istället förespråkar assimilation. Jag kan väl ge kritikerna både rätt och fel i det påståendet när det gäller just hederskultur och hedersnormer och anledningen är enkel:

Sverige är ett sekulariserat land, tillsammans med Finland utgör vi världens mest sekulariserade stater. Vi har alltså skiljt stat/samhälle från religion. För mig så innebär detta att vi kommit längre i ett modernt samhällsbygge, där samhället är en sak och religion något annat. Det finns med andra ord länder i världen som inte kommit lika långt i den här utvecklingen och det är min bestämda uppfattning att vi skall slå vakt om detta. I Sverige har vi en gemensam värdegrund som bl.a. innefattar människors lika värde, jämställdhet mellan könen och barns rättigheter. Jag kommer aldrig att backa en endaste millimeter när det kommer till dessa frågor. Jag kommer aldrig acceptera att kompromisser förs kring dessa frågor. Aldrig.

Därför blir jag lite ledsen när Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte ville bifalla min motion i sin helhet. De vågar inte stå för de grundläggande värden det svenska samhället idag vilar på, och det är synd.

För att göra en lång historia något kortare så gavs det med anledning av min motion ett uppdrag till den kommunala förvaltningen att bereda motionen och ta fram underlag för beslut. Resultatet av utredningen och beredningen av ärendet var förslag till en policy, en handlingsplan och en kunskapsorientering som beskriver vad hedersrelaterat förtryck och våld är. I första läget ville socialdemokraterna inte ha med kunskapsorienteringen över huvudtaget. Efter påtryckningar kunde de acceptera en ”redigerad” version som de lade fram som förslag till beredningen som bereder ärenden till kommunstyrelse och kommunfullmäktige. Sedan ångrade de sig igen och tog bort den helt. Då stod vi inför faktum att vi kommer ta beslut om en policy och handlingsplan mot något som man inte i dokumentet definierar vad det är. Tråkigt.

Jag valde då att till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige yrka bifall till min motion i sin helhet samt att återta åtminstone den redigerade kunskapsorienteringen så att policyn och handlingsplanen ändå innehåller lite mer bakgrundsfakta. Detta gillades inte av S, V och MP som med arga blickar visade sitt missnöje gentemot agerande.

Yrkandet kan du läsa här och bilagan (den av S redigerade men senare borttagna kunskapsorienteringen) kan du läsa här. Motionen finner du här.

I förra veckan genomförde vi en s.k. ”blixt-kampanj”. Under eftermiddagen och precis innan ett öppet möte skulle hållas, arrangerat av kommunens tjänstemän och representanter för den styrande majoriteten, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Förslaget som föreligger är att bygga om gamla Uttrans skola till jourboende/övergångsboende för personer som av olika sociala skäl inte själva kan få en bostad. Vi moderater har länge kritiserat den styrande majoriteten för att man brister i att hjälpa utsatta människor, inte minst har jag själv både på bloggen och i kommunfullmäktige tagit upp frågan om sociala hyreskontrakt och sociala hyresgarantier.

Men att föreslå en ombyggnad av gamla Uttrans skola för många miljoner kronor är ett rent ut sagt dumt förslag. Vi moderater skulle mycket hellre vilja använda lokalerna exempelvis som en mötesplats för äldre att träffas, fika, umgås, träna och som fritidsgård för Uttrans unga att träffas, umgås, läsa läxor, mm. En sådan renovering kostar väsentligt mindre skattepengar och skulle komma Uttrans invånare tillgodo.

Sociala hyreskontrakt, sociala hyresgarantier, jourboenden och övergångsboenden behövs också i vår kommun, men vi kan väl börja med att nyttja fastigheter vi redan har som redan är anpassade för att bo i. Vår kommunala allmännytta till exempel, som förfogar över nästan 12 000 (tolv tusen!) lägenheter i vår kommun.

Kommunen hade räknat med ungefär 25 deltagare (det var så många stolar man ställt fram på gården). Tack vare vår flygbladsutdelning under dagen kom minst 150 personer till mötet…

Läs vårt flygblad genom att klicka här

Läs om kommunens planer här

Replik – svar på insändaren ”Smutskasta inte Ungdomens Hus i Fittja, Mitt i Botkyrka 29 juni 2010.

Moderaterna i Botkyrka blir bestörta av att se att kommunala tjänstemän ger sig in i en partipolitisk debatt i lokala medier.

Självklart får alla kommunens invånare ha åsikter om enskilda insändare i lokaltidningen. Men är det verkligen lämpligt att kommunen står som avsändare på en insändare, där uppgifter från poliser och fältassistenter avfärdas som bl.a. ”valpropaganda”, ”förnedring”, ”rena lögner” och ”smutskastning”?

I valrörelsen 2006 revs Moderaternas valaffischer i Fittja ner av personal som arbetar på Ungdomens Hus. Dock fick övriga partiers affischer förbli orörda. Händelsen polisanmäldes och rubricerades som ett demokratibrott.

Vi anser inte att kommunens personal ska delta i den politiska debatten, riva ner affischer och gå Socialdemokraternas ärenden mot Moderaterna.

Vad tycker du?

Politik handlar mycket om kommunikation och respekt för att alla inte har samma åsikt. På bilden ovan blir jag intervjuad av ett gäng Ungdomar som är engagerade i ett filmprojekt ”Demokrati & Dialog” som bl.a. bedriver verksamhet vid Ungdomens Hus i Fittja. Bra och trevligt samtal som fortsatte lång tid efter att kameralampan slocknat.

PS! Självklart hade vi omgående när tidningen kom ut i tisdags ett allvarligt kris-möte kring detta med kommundirektören, och förvaltningscheferna på Kultur- och fritidsförvaltningen och Socialförvaltningen. Vi får se hur det utvecklar sig!

Under det senaste halvåret har jag fått tjänstgöra som styrelseordförande för det kommunala allmännyttiga bostadsföretaget AB Botkyrkabyggen (pga sjukdom har ordförande inte haft möjlighet att fullgöra sitt uppdrag). I vanliga fall är jag vice ordförande i styrelsen.

Att sitta som ordförande för ett av Sveriges största bostadsbolag är en ansvarsfull uppgift. Företaget omsätter nästan en miljard kronor och har närmare 12 000 bostäder i beståndet. Under dessa månader har jag dock hunnit göra en del saker. Hållit bolagsstämma där vi redovisat ett starkt resultat från föregående år – ett av de bästa i bolagets historia faktiskt.

Men också andra viktiga saker har åstadkommits. Bl.a. har vi beslutat investera i grön el genom att göra en investering i förnyelsebar energi – ett eget vindkraftverk. Vi har fattat slutgiltigt beslut att bygga fler bostäder i bl.a. Tullinge och Riksten. Vi har också beslutat att gå vidare med en utredning med genomlysning av fastigheter i Alby, marknadsvärderingar med översikt över vilka fastigheter som på sikt skulle kunna få en annan fastighetsägare alt. ombildas. Tillsatt en internutredning om vad de nya ägardirektiven innebär för bolaget, vilka områden som kan vara aktuella för ombildning till bostadsrätter och skickat brev till alla nybildade bostadsrättsföreningar med den informationen.

Sen en del andra saker som kanske låter mindre viktigt, men som faktiskt också är av stor betydelse. Avskaffat block-visa förmöten/gruppmöten innan styrelsemötena. Det är trots allt en bolagsstyrelse – då ska man inte ha några ”gruppmöten” – vi får hoppas förändringen består. En annan viktig sak, som jag tror är viktig på sikt är att jag lagt grunden för en helt ny lönesättningsmodell för VD, där VDs löneutveckling skall mätas mot uppfyllda mål.

Man måste ju komma ihåg att jag är moderat och politiskt i opposition i röda Botkyrka. Det är inte helt lätt att då vara ordförande i allmännyttan med tanke på att man ändå måste ha respekten inför att ägaren har en rödgrön majoritet. Det är en balansgång och kräver en del ödmjukhet och pragmatism. Enklast hade ju varit att bara ”förvalta” men det funkar inte för mig. Är man ordförande ska man driva på för förändring och utveckling! Och det känns ändå bra att jag fick höra från S båda kommunalråd att de litade på att jag gjort ett bra jobb. Kort gästspel, men bra. Känns ändå rätt skönt tycker jag.

Det finns två tydliga alternativ i höstens val: Vänsterexperimentet de rödgröna eller Allians för Botkyrka

Sverige, och världen, har genomgått den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet. Finanskrisen. Den har drabbat världen, Europa, Sverige och även Botkyrka kommun. Lyckligtvis så har vi haft en regering som gjort ett fantastiskt arbete med att hålla vår ekonomi i schack.

Nu när vi börjar ta oss ur krisen är Sverige Europas, kanske världens, starkast lysande stjärna. När oförväntade ekonomiska kriser slår till på det sätt som finanskrisen gjort, så minskar skatteintäkterna i hela samhället. Så även i Botkyrka.

För att försöka kompensera skattebortfallet beslutade regeringen att ge alla Sveriges kommuner och landsting ett tillfälligt, extra statsbidrag, för att kunna upprätthålla god personaltäthet i välfärdssektorn såsom vård, omsorg, förskola, skola.

Botkyrka kommun har fått över 100 miljoner kronor för att säkra välfärdens kärna. Hur hanterade vänsterexperimentet det? Jo, man minskade ned med 241 personer. Inom välfärdssektorn. Man minskade inte inom flummiga kulturprojekt. Inte inom administrationen. Inte bland chefer och mellanchefer. Man tog istället bort personal som jobbar med våra äldre och med våra barn.

Inga vikarier i skolan när läraren är sjuk. Inga extrapersonal inom vård och omsorg. Man har tom. dragit in kvällstidningarna på Allegården för att nämna ett dåligt exempel på en alldeles felaktig besparing.

Pengar till mångkulturforskning finns dock. Man satsar på en ny cirkushangar för över 40 miljoner. Gatuteater, grafittivirkning, en skulpturpark i Fittja, Residence Botkyrka med gratis boende för och ledsagning av gästande konstnärer.

I Botkyrka kommun har låneskulden fördubblats på bara några få år. Vi lånar allt mer pengar i allt snabbare takt. Varje Botkyrkabo är nu skuldsatt med c:a 52 000 kronor. Det är illa nog men vad värre är så signalerar den styrande majoriteten att låneskulden kommer att dubblas igen inom några år. Skattekraften, dvs. hur våra medborgares inkomster utvecklas har minskat för åttonde året i rad.

Vi fick alltså ett tillfälligt stöd riktat till välfärdens kärna på över 100 miljoner kronor av regeringen. Vi drar ned inom välfärdens kärna men fortsätter att ha spenderbyxorna på när det gäller kultur och upplevelser. Samtidigt gör vi en bluffvinst på 96 miljoner kronor, samtidigt som vi får en miljard i utjämningsbidrag. Om vänsterexperimentet de rödgröna vinner höstens val,I Sverige, men också i Botkyrka, så kommer lånefesten troligen att fortsätta. Vi kommer fortsätta att leva över våra tillgångar och skuldsätta Botkyrkaborna ännu mer. Skattekraften kommer mest sannolikt att fortsätta sjunka jämfört med vår omvärld, de kringliggande kommunerna.

Vi kommer bli allt fattigare i förhållande till andra. Vårt bidragsberoende kommer fortsatt vara stort, troligen öka ännu mer. I dag får vi som sagt över en miljard per år från utjämningssystemen. Utan någon plan för hur vi minskar det. Vad är målet för utgången av nästa mandat period? Två miljarder?

Nej. Alliansen är redo att ta över makten i Botkyrka men det kommer inte bli lätt att sanera efter vänsterpartiernas misshandel av Botkyrka kommuns ekonomi.

Det rödgröna vänsterexperimentet står för ökad politikermakt, misskötsel och felanvända resurser. Alliansen står för minskad politikermakt och en sundare ekonomi där vi satsar på välfärdsverksamheter före kulturflum.

Om Botkyrka kommun vore ett företag skulle vi begäras i konkurs. Om Botkyrka kommun vore ett land, skulle det heta Grekland.

Läs pressmeddelandet och ladda ned flerårsplanen genom att klicka: här

Idag fick jag möjlighet att sitta ned med och prata med de två heltidsanställda i kommunen som arbetar med det s.k. ”Boprojektet”.

Regeringen beslutade för något år sedan att anslå 47 miljoner kronor för ett projekt som skulle vara i två år och där syftet var att få ned antalet vräkningar. I synnerhet för familjer där det finns barn. Socialstyrelsen är den statliga myndighet som administrerar och hanterar utbetalningarna till lokala projekt i kommunerna.

Botkyrka kommun har erhållit 2,8 miljoner kronor för detta ändamål och mitt intryck av detta projekt är att det gör verklig nytta för många personer i vårt samhälle som av olika anledningar fått bekymmer de inte själva lyckas lösa. Det kan handla om relationsproblem, missbruk, psykisk ohälsa eller något annat som resulterar i att familjelivet inte fungerar och familjen riskerar vräkning från sin bostad. Projektet avslutas sista december 2010.

Vinner Moderaterna och Alliansen valet i Botkyrka kommun kommer jag att arbeta för att Boprojektet fortsätter som ordinarie verksamhet inom socialtjänsten. Även om staten inte tillskjuter nya projektpengar.

Som en liten fotnot vill jag göra ett litet ”statement”:
- Det är uppgifter som de här som jag anser är kommunal kärnverksamhet och politikens huvuduppgift: att försöka hjälpa de svaga i vårt samhälle, att även barn till socialt utsatta grupper får samma livschanser som alla barn har rätt till.

Läs mer om Boprojektet genom att klicka här.

I mitt politiska uppdrag försöker jag löpande få tid att träffa personer som arbetar inom välfärdssektorn i vår kommun. Ibland besöker jag en skola eller förskola för att prata med personal och ibland får jag möjlighet att träffa och diskutera med andra viktiga personer som exempelvis personer inom socialtjänsten.

Häromdagen hade jag möjlighet att sitta ned en stund med två av våra verkliga samhällsbärare. Två poliser som arbetar på Södertörn, Frida och Uffe. Att under avslappnade former över en kopp kaffe, eller i vårt fall varsin mineralvatten, få lyssna till hur de arbetar och berättelser ur deras vardag är både roligt och intressant men också ovärderligt för mig som lokalpolitiker.

Alltför ofta, när man som politiker läser kommunala handlingar och träffar olika personer från verksamheterna under formella former såsom beredningar och nämndmöten, så känns det som om bilderna av det som förmedlas är mer eller mindre ”filtrerat” och ”finputsat” för att ge ett så bra inryck (läs: politisk korrekthet) som möjligt. Därför tror jag det är extra viktigt för politiker att ta sig tiden att träffa våra välfärdsarbetare under mer informella former, över en fika, utan protokoll och fina dokument. Då får man också ofta till bra samtal där man också får raka och direkta svar – svar som inte först finputsats för att passa i en kommunal tjänsteskrivelse.

För mig är det otänkbart att samarbeta med Sverigedemokraterna. Anledningen är ganska enkel: deras människosyn är så fundamentalt olik min. Jag står för uppfattningen att alla människor har samma värde och rättigheter. Min uppfattning delas även av de allra flesta.

Representanter från alla etablerade politiska partier menar att de i ett parlamentariskt oklart läge kommer att finna andra lösningar för att SD inte skall kunna få en vågmästarroll. Det gäller i kommunpolitiken, landstingspolitiken och i Sveriges Riksdag.

Varför är det viktigt att göra ett uttalande om detta såhär tre månader före valet? Jo, för att det är ett tydligt budskap till alla att en röst på SD helt enkelt är en bortkastad röst. Oavsett vilket block som vinner valet.

Sverigedemokrater är naturligtvis sura över detta, för det innebär ju att oavsett om de kommer in i de folkvalda församlingarna så kommer de inte att få något inflytande. Jag själv har fått en del skopor från de lokala Sverigedemokraterna med påståenden såsom att det inte är demokratiskt att på det sättet ”utesluta” Sverigedemokraterna, att det är att sätta demokratin åt sidan osv.

Men så är det faktiskt inte. Det är lika demokratiskt att samarbeta med andra partier som det skulle vara att samarbeta med SD. Skillnaden är bara att SD, oavsett vilket block som än vinner, inte kommer att få något som helst inflytande på politiken. Inte i Botkyrka. Inte i Stockholm. Och, inte i Riksdagen heller.

Det är således SDs demokratiska rätt att existera, men det är samtidigt alla andra partiers demokratiska rätt att inte samarbeta med SD. Ganska enkelt egentligen. En röst på SD blir alltså en bortkastad röst.

De flesta har nog noterat den senaste tidens opinionsmätningar där Alliansen steg för steg ökat i opinionen, samtidigt som vänsterexperimentet ‘de rödgröna’ backat. I den senaste mätningen från Demoskop som publicerades i Expressen, har Alliansen majoritet med över 50% av rösterna om det vore val idag. Nya Moderaterna blir största parti med ett väljarstöd på 34,5% medan Socialdemokraterna hamnar under 30%-strecket. Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren levererar på Aftonbladet.se ett rätt intressant citat:

– Moderaterna är det nya arbetarpartiet, S har blivit partiet för förlorarna, bidragstagarna som är färre och kanske inte orkar gå och rösta. Gör de det röstar de kanske på Sverigedemokraterna, säger Stig-Björn Ljunggren.

Man ska aldrig ‘ropa hej förrän man kommit över ån’ är ett känt uttryck och det gäller inte minst valet i september. Men självklart känns detta glädjande. För mig är det ett kvitto på framförallt två saker:

1. Det ena är att alla vi aktiva moderater (trots motvinden) jobbat på under hela mandatperioden och varit ute och träffat medborgare, delat ut massor av material i brevlådorna och att vi ihärdigt berättat om vår politik.
2. Det andra är att den moderatledda Alliansregeringen med Fredrik Reinfeldt och Anders Borg i spetsen tagit ansvar för Sverige och bedrivit en ansvarsfull politik.

Det mesta fungerar trots allt ganska bra i Sverige trots att vi genomgått den värsta finanskrisen sedan 1930-talet. En regering som klarar en sådan kris är en kompetent regering och det börjar människor förstå nu. Sverige är ett föregångsland – bäst skötta statsfinanser i hela EU, kanske tom. i hela världen.

Många tycker kanske det känns tjatigt att vi moderater ofta poängterar just hur vi hanterar statsfinanserna, men detta är fundamentalt viktigt. Utan sunda statsfinanser fungerar ingenting annat. I alla fall inte under en längre tid – det är exempelvis Grekland ett bra exempel på. Historien kommer alltid ifatt och har man då spelat sina kort rätt så har man förutsättningar för att det ska gå bra. Sjabblar man med statens ekonomi så är det bara att blicka ut över övriga Europa – det är ju inte bara Grekland som har statsfinansiella bekymmer…

I Botkyrka kommun har vi sedan valet 2006 ett mycket gott samarbete inom Allianspartierna. I torsdags hände något fantastiskt: Allians för Botkyrka presenterade en gemensam flerårsplan för Botkyrka kommun för perioden 2011-2014. Ett dokument vi arbetat med under en längre tid är äntligen färdigt och vi kan på allvar gå till val som ett tydligt alternativ till den nu styrande majoriteten som består av S+V+MP.

Läs pressmeddelandet och ladda ned flerårsplanen genom att klicka: här

Ungdomens Hus i Fittja är en fritidsgård för ungdomar i Norra Botkyrka som drivs i kommunal regi. Det har stormat en del kring fritidsgården på senare år och kulmen nåddes nu under vintern när skottlossning ägde rum inne på fritidsgården och där flera skadades.

På Moderaterna i Botkyrkas webbsida finns en samling länkar och pressklipp du kan läsa om du klickar här.

Jag har själv besökt Ungdomens Hus vid ett flertal tillfällen och för min del har jag min uppfattning klar. Kommunen ska inte driva fritidsgårdar för vuxna. Våra skattepengar ska i första hand gå till välfärdens kärna: skola, vård och omsorg. Självklart ska vi ha fritidsgårdar  i vår kommun, platser där unga kan träffas, umgås, läsa läxor, titta på film osv. tillsammans men dessa satsningar skall riktas till ungdomar under 19 år – dvs. så länge man går i grundskolan och gymnasiet.

Är man vuxen ska man jobba. Eller plugga. Saknar man arbete eller har man andra bekymmer så finns det både kommunala, landstingsdrivna och statliga verksamheter och myndigheter som kan bistå med hjälp, stöd och vägledning. Jag tänker då på exempelvis Socialtjänst, vuxenutbildning, högskolor, arbetsförmedling osv.

Det räcker nu. Stäng ned Ungdomens hus i dess nuvarande form. Gör om verksamheten med ny inriktning och låt fritidsgården få en nystart.

Låt Ungdomens Hus bli en fritidsgård för ungdomar. Inte för arbetslösa vuxna.

Onsdag 26 maj var jag inbjuden att delta vid ett s.k. ”Speakers Corner” i Hallunda Centrum som alliansens representant. På ”motståndarsidan” deltog Bo Johansson från S. Syftet var att få träffa och lyssna till ett antal ideella föreningar verksamma i Norra Botkyrka, inom allt ifrån kultur via socialt arbete till idrott.

Det var mycket intressant och visar på vilken kraft det finns i det civila samhället. Det engagemang de visade på är alldeles lysande exempel på att allt inte kan (eller bör) beslutas av politiker.

Politikens uppgift är enligt min mening att förse samhället med de verktyg som behövs och sedan låta engagerade medborgare få använda dessa och skapa mervärden i samhället.

Om vi ska vara ärliga så var vi ganska överens om ganska mycket, Bo och jag. En av skillnaderna är att jag inte i första hand tror att mer pengar automatiskt ger bättre kvalitet i verksamheterna. Jag tror att vi istället ska använda de pengar vi har på ett bättre sätt och framförallt låta föreningslivet själva få välja hur de vill använda pengarna – att vi flyttar mer av makten från politiker till medborgarna.

Goda idéer ska uppmuntras och bra och främjande verksamheter ska stödjas på lämpligt sätt – politiker ska lyssna mer på vad invånarna vill och inte i onödan komma med för många pekpinnar.

Eldsjälarna är ideella vardagshjältar som på ett utmärkt sätt hjälper oss att bygga ett bättre samhälle. Dessa eldsjälar förtjänar att bli mer uppmärksammade och bli bekräftade. Vad vore samhället utan dessa personer som ger av sin tid och sitt engagemang och delar med sig till andra?

I helgen som gått var jag på besök hos en vän. Som så ofta när man är politiker så är det ganska vanligt att man kommer in på politik och politiska frågor när man umgås med andra. Oftast för att de man umgås med gärna vill veta vad man tycker om olika saker och ibland vill de ha svar på saker som de undrat över och som man kanske är mer insatt i än de flesta.

Inget konstigt med det, ofta är det intressanta frågeställningar och ibland kan det tom. vara roligt att från sina vänner få lyssna in och ibland också själv få ventilera eller ”testa” egna idéer eller ställningstaganden.

Men när vi samtalade en bra stund med min väns grannar så var det inte roligt. Intressant och viktigt, men det var ingen rolig berättelse de redogjorde för ur sin vardag. De har en synskadad son och de berättade hur de under hela hans uppväxt fått kämpa. Gentemot staten. Gentemot landstinget. Gentemot kommunen. De berättade att det var svårt att få sina rättigheter tillgodosedda och ibland infinner sig en känsla av ambivalens. Resignation. Orkeslöshet.

Jag anser inte att det är acceptabelt. Det är inte ok att det ska fungera så här i en välfärdsstat. Sverige är ett av världens rikaste länder och för mig som politiker så är det min uppfattning att det moderna samhällets och politikens främsta uppgift är att slå vakt om de svagas rättigheter. Samhället måste i alla lägen alltid och så långt det är möjligt ge alla människor samma livschanser. Ett funktionshinder ska inte innebära att människor sorteras och sätts åt sidan.

Kommunallagen, SFS 1991:900, 2 kap §2:

Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.

Pojkens föräldrar berättade för mig om att de själva för det första på egen hand fått ta reda på vad de har för rättigheter. Och, att de fått kämpa för att få sina rättigheter tillgodosedda. Landstinget, kommunen och skolan har motvilligt men efter ständiga påtryckningar gått dem tillmötes. Men långtifrån när det gäller allt de egentligen borde ha rätt till.

Min uppfattning är glasklar. Samhället, oavsett om det är kommunen, landstinget eller staten, har en informationsplikt gentemot personer med funktionshinder. Eller rättare sagt – samhället borde ha det. Det kan inte vara rimligt att exempelvis föräldrar till ett barn med funktionshinder själva ska behöva efterforska vilka rättigheter de har eller vilka stöd som de ”kan” få. Och den här familjen är troligen inte unika i det avseendet, även om erfarenheterna kan variera. Det som de däremot har gemensamt är att deras situation mest troligt är nog så kämpig som den är. Att då från samhällets sida försvåra genom att inte informera är inte rätt helt enkelt.

Det ska vara glasklart:

Samhället ska informera om ALLA rättigheter och stödåtgärder som finns tillgängliga. Samhället SKA också proaktivt bistå och leverera detta. Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Det är det minsta man kan begära av ett modernt välfärdssamhälle.

Idag torsdag 20 maj kampanjade vi några timmar på Tumba Gymnasium. Det var jätteroligt och jag fick möjlighet att prata med en massa härliga ungdomar. Det blev många intressanta diskussioner.

Under kampanjen var även Sveriges Radio P4 där och gick runt med en bärbar mikrofon och spelade in delar av de olika samtalen. Efteråt, när kampanjen var över och alla partier skulle därifrån så fick jag en ganska rolig (och för mig hedrande) fråga från journalisten, som helt enkelt undrade om jag kunde stanna kvar en stund för en intervju.

Lite extra roligt var det när han sa att anledningen till intervjun var att han, som hade varit där under hela kampanjtiden, menade att de andra partierna hade en enkelriktad kommunikation men att det ”runt mig” samlades många ungdomar och att det blev en hel del diskussioner, seriösa samtal med frågor som ungdomarna själva ville prata om.

Jättekul – och hedrande – naturligtvis. Så snart han klippt ihop intervjun och den sänts så kommer jag lägga upp en länk till podradion här på bloggen. (Hoppas bara inte att han klipper ihop något som tas ur sin kontext…)

Äsch – det här inlägget känns lite skrytigt, men ibland måste man få slå sig för bröstet tycker jag. Det är vi alldeles för dåliga på i Sverige!

Friskolereformen på 90-talet banade väg för det fria valet av skola i Sverige. På mindre än två decennier har hundratals friskolor öppnat och tusentals barn valt att gå i dessa istället för den närmsta kommunala skolan.

För att göra det möjligt att fritt välja skola har ”fritt skolval” införts så att alla kan välja den skola man tycker passar bäst för ens barn. Självklart kan man även välja bland de kommunala skolorna, dvs. om man inte vill gå i den närmsta kommunala skolan så kan man gå i en annan kommunal skola likväl som en skola som drivs i fristående regi. Det här är en positiv utveckling och friskolornas intåg har inneburit att även de kommunala skolorna ”tvingas” förbättra sig för att locka till sig elever. Annat var det förr – i DDR-Sverige bestämde politikerna vem som skulle gå i vilken skola.

Allt fler elever och föräldrar väljer numera aktivt skola men långt ifrån alla har i realiteten möjlighet att välja. I Botkyrka kommun får alla elever som bor tillräckligt långt från sin skola antingen skolskjuts eller ett SL-kort för att kunna ta sig till skolan. Men det gäller dock bara om man valt den närmsta kommunala skolan och att man bor tillräckligt långt bort från den. Har man valt att gå i en annan skola så får man inget SL-kort.

I praktiken innebär det att friheten att välja skola endast gäller barn till föräldrar som har råd att själva betala SL-kort eller barn till föräldrar som har tid och råd att varje dag skjutsa sina barn. Detta tycker jag fel.

Jag har tidigare i barn- och ungdomsnämnden tagit upp detta problem men har inte fått gehör från den styrande majoriteten, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vänsterpartierna vill ju helst inte att elever väljer andra skolor än den närmsta kommunala skolan och därför tycker man att nuvarande regler är bra – eftersom de i praktiken försvårar och inskränker det fria valet av skola.

I Grödinge i Södra Botkyrka, som är landsbygd, blir problematiken särskilt tydlig. Kollektivtrafiken är mycket fattig på reguljära turer. I Vårsta finns en kommunal skola. Där finns även en knutpunkt för kollektivtrafiken för att kunna ta sig till övriga kommunen. Alla elever som bor på Grödingelandet och som väljer den kommunala skolan i Vårsta får skolskjuts dit. Men väljer man en skola i t.ex. Tumba, så får eleven inte åka med skolbussen till Vårsta. Kunskapsskolan, som är en friskola i Tumba, har tom. försökt betala kommunen för den tjänsten men fått nej.

Vinner vi moderater valet kommer jag jobba för att alla barn fritt ska kunna välja skola.

Om det resulterar i att man bor tillräckligt långt från den skola man valt så att man inte kan ta sig till skolan till fots så anser jag att man har rätt till SL-kort. Oavsett om man valt en kommunal skola eller en friskola. Oavsett om man valt den närmsta skolan eller skola som ligger längre bort än den närmsta kommunala. Enbart så kan vi med gott samvete säga att det i realiteten är ett fritt val av skola. För alla barn, oavsett föräldrarnas ekonomi.

Den 4-5 maj blev jag och Willy Viitala medbjudna till Bryssel av Moderaterna i Haninge. Vi fick bl.a. träffa Anna Maria Corazza Bildt som också förärade oss med en hel kväll på en trevlig restaurang. Det märks att Anna Maria är genuint engagerad och det var ett nöje att få debattera (diskutera) viktiga frågor med henne, såsom migrationspolitik i Sverige och EU likväl som hennes paradfrågor: ”matfusk” och ohälsosam mat – och hur vi kommer tillrätta med folkhälsan.

Stort tack till Moderaterna i Haninge för att ni ville att vi följde med er.

12►

Årets vårmarknad blev tyvärr inte så ”vårig” med tanke på vädret. Det var kallt och det regnade. Trots vädret kom det ändå en del Tullingebor till marknaden. Vi var naturligtvis där och vi var många. MUF’arna gjorde en fantastisk insats och delade ut massor av material. Anna-Marie Carlsson – Tullingebo – tog debatten i Tullinge, om Tullinge och gjorde mycket bra ifrån sig.

Stort tack till alla medlemmar som deltog och ett extra stort tack till MUF.

Ibland måste man ta svåra beslut. Beslut som påverkar en själv, påverkar andra, är konsekvenserna av eget handlande eller konsekvenserna av någon annans handlande. Eller, konsekvenserna av att någon annan inte handlat.

I dagens SvD kan vi bl.a. läsa följande:

Samtidigt som vi precis håller på att sätta punkt för en exceptionell rapportsäsong, där börsbolagen har överträffat förväntningarna med historiska mått, kommer påminnelsen om flera EU-länders misskötta ekonomier nu och sätter krokben för börsresan.

Av något slags rädsla för att fatta ett beslut som av vissa kan anses vara drastiskt så bidrar ovissheten till fortsatta problem för alla. Problem som riskerar att förvärras. Bättre att ta tjuren vid hornen och fatta ett djärvt beslut. Låt Grekland göra en konkurs och genomgå en rekonstruktion. Naturligtvis måste de då lämna Euron och gå tillbaka till Drachmer.

Alla stater kan hamna i ett läge där man tillfälligt behöver stöd. Det gäller för övrigt även för företag och privatpersoner. Men Grekland är ett exempel på hur det går när man systematiskt gör fel under lång tid. Att då av någon slags ”solidaritet” rädda Grekland genom att slänga in ännu mer pengar är inte rätt. Det är inte rätt för oss som ska betala och det är inte rätt för grekerna heller.

Så länge som Europas politiker, oavsett partifärg, verkar ha någon slags romantiserad vision om solidaritet i fallet Grekland och samtidigt vacklar, så drabbas vi alla av nedåtgående börser, sjunkande pensioner, osäkra finansmarknader, minskat värde på besparingar, höjda räntor osv. Det drabbar allt och alla.

Sverige har EUs bäst skötta ekonomi tack vare Alliansregeringen. Trots att alla kurvor pekar uppåt i Sverige och det faktum att allt fler svenska bolag rapporterar positiva siffror som tom. slår analytikernas förväntningar, så dras vi ned tack vare Tobleronelandet Grekland.

Varför dra ut på något som är i det närmaste oundvikligt: fatta det drastiska beslutet att låta Grekland gå i konkurs. Bara så kan vi snabbare gå vidare och få en stabilitet.

Jag har bloggat om min syn på Greklands kris ett par gånger tidigare och känner att ju mer jag ser och hör i medierapporteringen, ju mer övertygad blir jag om att min uppfattning om lösningen är rätt:

Låt Grekland gå i konkurs.

I gårdagens rapport (finns även på SVT Play) kunde se hur människor dött i kravallerna, hur folk tänt eld på banker osv. Jag har naturligtvis förståelse för upprördheten hos människor som i de föreslagna paketen nu får nöja sig med enbart 12 månadslöner istället för 14, får nöja sig med att gå i pension vid 67 års ålder istället för 53. På SvD kan du följa krisen i deras artikelserie ”Greklands kris”.

Hallå. Senast jag kikade i min kalender så hade ett år bara 12 månader. Att få 12 månadslöner, dvs. en per månad, verkar fullständigt normalt. Och pensionsåldern: vi har pensionsålder satt till 65 med möjlighet att jobba tills man är – just det – 67 år. Jag upprepar min frågeställning som jag givit uttryck för tidigare:

Vad är det som får greker att tycka att de har rätt att leva gott på andras slit?

För precis den frågetällningen summerar nämligen de senaste decenniernas politik i grekland, oavsett röd eller blå regering. De lånar pengar som de aldrig kommer kunna betala tillbaka. De har ljugit och uppgivit felaktiga siffror för att de vet att de annars inte skulle få nya lån. Nu vill de låna ännu mer pengar. Det finns ingen regering i något land som har en egen sedelpress ur vilken man bara kan trycka upp lite nya sedlar. Lån skall tas någonstans ifrån och skall återbetalas.

Jag tycker att det räcker nu. Vi skall inte ta pengar från vår välfärd och låna ut till ett land som bevisligen inte klarar av att hålla i pengarna. Det är ingen tillfällig kris i Grekland, det finns en systematik i deras beteende. Enda sättet att få dem att ändra på sig är att säga stopp och ”nej, det räcker nu”. Dra ett streck och börja om från början. Låt grekland gå i konkurs, sälj tillgångar, betala av lån och ge det grekiska folket en möjlighet att bygga upp sitt land på annat än ytterligare lån. Lån från oss som sliter och betalar skatt i andra länder. Lån som de aldrig kommer kunna betala tillbaka.

För så är det ju också: de lån som Grekland kommer få den närmsta tiden kommer långivarna mest sannolikt aldrig få tillbaka. Visst, de kommer nog klara att betala div. räntor, men själva lånen kommer de inte under överskådlig framtid att kunna betala tillbaka. En Grekisk konkurs och rekonstruktion skulle gynna alla. Som det är nu, med den osäkerhet och det tumult som uppstår innebär bl.a. att börserna får hicka. Börserna går ned. Alla blir fattigare. Alla som sparat undan en slant i fonder, pensionssparande osv. får se sina besparingar minska i värde.

Om Mats Odell hade kommenterat Greklands politiska styrning hade han kanske sagt såhär:

Det är en tobleronepolitik. Att ständigt ta nya lån på falska fakta och skicka räkningen till övriga EU-länder.

Under onsdagen 28 april kampanjade jag, Anders och Willy i Norra Botkyrka. Vi delade ut ”Filippa-foldrar” i Eriksberg, Norsborg, Hallunda, Slagsta och Fittja. Efter en lunch på kolgrillen i Fittja Centrum kampanjade vi på ute på torget och pratade med trevliga medborgare som uppskattade att vi var där.