Jimmy Baker

Regeringen har sedan tillträdet efter valet 2006 haft ambitionen att reformera de sociala skyddsnäten, sjukförsäkringen och arbetsmarknaden i Sverige. Syftet med dessa ambitioner har hela tiden varit att de som bedöms ha ett vårdbehov skall få detta, de som har behov av rehabilitering skall få det samt att, de som har arbetsförmåga men står utanför arbetsmarknaden skall återgå i arbete.

I flera fall har professionen på ett mycket tydligt sätt uttryckt att det finns ett vård- och rehabiliteringsbehov innan en del människor kan vara aktuella för insatser på den reguljära arbetsmarknaden.

På ett olyckligt sätt förefaller det vara så att vårdgivare och myndigheter med ansvar för dessa personers rehabilitering brustit i kommunikationen och försatt människor i en situation de själva inte kan lastas för.

I en för den enskilde svår tid, är det samhällets och myndigheternas uppgift att ta ansvar för att tillse att hela vårdkedjan fungerar. Man kan aldrig överlåta ansvaret för detta till den enskilde, som redan i sin situation är utsatt.

Alltjämt kvarstår vård- och rehabiliteringsbehoven och därmed bör det också vara myndigheternas uppgift att tillgodose dessa innan anpassning till, och inträde i, arbetsmarknaden kan krävas.

I besluten tagna av Sveriges Riksdag kring förändringarna i gällande lagstiftning, har det aldrig varit lagstiftarens intention att personer med ett konstaterat vård- eller rehabiliteringsbehov skall bli utförsäkrade från sjukförsäkringen innan den enskildes vård- eller rehabiliteringsbehov tillgodosetts. Därmed bör berörda myndigheter arbeta för att dessa tillgodoses innan dess utförsäkring och inträde på den reguljära arbetsmarknaden kan krävas av den enskilde.