Skiljaktig mening i dom

14 april 2010

Ett sätt att beskriva hur det är att tjänstgöra i migrationsdomstolen är att man har människors öden i sina händer. Det är oerhört viktigt att man fattar ett noga övervägt och korrekt beslut när någon sökt uppehållstillstånd i Sverige. Det finns olika anledningar till att människor söker PUT (permanent uppehållstillstånd) i Sverige. Ett skäl kan vara att man är förföljd och fruktar för sitt liv (se här för ett tidigare blogginlägg med ett citat ur utlänningslagen). Ett annat kan vara att det finns en anknyting till någon som bor i Sverige, en medborgare eller någon som fått PUT av något skäl.

Migrationspolitiken i Sverige har förbättrats men är såklart inte perfekt. Häromdagen skrev jag mig skiljaktig för att jag ansåg att de övriga i rätten enl. mig gjorde en felaktig tolkning av tillräckligheten i lagstiftningen. Här nedan kan du se (en anonymiserad version) av protokollet och därefter beskriver jag kort vad målet handlade om.

Skiljaktig mening:
Nämndemannen Jimmy Baker är skiljaktig och anför följande.

Svensk migrationspolitik ska, enligt min mening, så långt det är möjligt, bidra till att förena barn med sina föräldrar snarare än att, som i detta fall, separera barn från sin biologiska mamma. Med hänsyn till att barnen Z1 och Z2 är minderåriga och inte själva har valt att skiljas från sin mamma i Irak är det rimligt att de ska återförenas med sin mamma i Sverige. Avsaknaden av mamman kan komma att påtagligt försvåra barnens möjligheter att anpassa sig till tillvaron här. Barnens behov av sin biologiska mamma medför därför, enligt min mening, att det får anses föreligga synnerliga skäl att bevilja Xx och Yy uppehållstillstånd i Sverige.

Xx och Yy är därför att anse som anhöriga till en utlänning som är flykting eller skyddsbehövande i övrigt enligt 5 kap. 3 a § tredje stycket punkten 2 UtlL och ska därmed beviljas uppehållstillstånd i Sverige.

Här följer en nedkortad, förenklad och anonymiserad beskrivning av målet:
En gift kvinna i Irak förlorar sin man som dör i en olycka. Hon blir ensamstående med deras två barn. Eftersom det är svårt för en kvinna att leva ensam med två barn i ett relativt starkt patriarkalt samhälle flyttar hon in hos sin mor, dvs. barnens mormor. Det är svårt med försörjningen och efter några år ”tvingas” hon gifta sig med en ny man. Mannen vill inte veta av hennes tidigare barn och hon ”tvingas” begära hos en lokal domstol att mormodern blir förmyndare för sina barnbarn. Hon får efter en tid ett nytt barn i sitt nya äktenskap. De tidigare barnen kan hon träffa när som helst även om de inte bor hemma hos henne.

Något inträffar (en tid senare) som gör att mormodern flyr landet då det föreligger fara för hennes liv och säkerhet. Eftersom hon är förmyndare för barnbarnen följer de med sin mormor till Sverige. Asylskälen bedöms som riktiga och alla beviljas PUT (permanent uppehållstillstånd). Efter något år blir saknaden av sina barn så stor att mamman (som är kvar i Irak med sitt nya barn) väljer att skiljas från sin man (som inte ville veta av hennes tidigare barn) så att hon kan återförenas med sina barn som är mellan 9-13  år (exakt ålder är justerat pga. anonymitet i detta inlägg) och lever i Sverige. Till saken hör att mormodern är såpass sjuk att hon är oförmögen att ta hand om barnen, så de är familjehemsplacerade här i Sverige. Eftersom hotbilden för dem kvarstår så kan de inte återvända till Irak. Då återstår att deras mamma flyttar hit för att kunna återförenas med sina barn.

Ur ett barnperspektiv är detta (enl. min mening) det enda riktiga beslutet. Det kan aldrig vara bättre för barn att växa upp utan sina biologiska föräldrar om inte särskilda skäl föreligger. Med det menar jag om det är så att föräldern eller föräldrarna av något skäl skulle vara olämpliga föräldrar eller av annat skäl oförmögna att ta hand om sina barn. Den här kvinnan har också tydligt visat att hon genom sin skiljsmässa prioriterar sina barn framför att leva med sin nye man.

Det ska ärligt sägas att samtliga i rätten hade svårt att komma fram till ett beslut i detta mål eftersom det var så speciellt, men det slutade i en majoritet för att neka mamman att få komma till Sverige. Jag landade i att detta var ett felaktigt beslut och begärde att i domen få in en skiljaktig mening. Jag är övertygad om att jag har rätt och skulle gärna se att vi fortsätter arbetet med att reformera migrationspolitiken så att situationer som dessa tolkas på samma sätt som jag gjort.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • StumbleUpon

Kommentera