Bristande kunskaper om hedersnormer

9 juli 2010

Förra året lämnade jag in en motion till Botkyrka kommunfullmäktige om hedersrelaterat förtryck och våld. Det är som bekant ”känsliga frågor” att både prata och skriva om, risken är stor att man å ena sidan blir stämplad som rasist och å andra sidan trampar folk tårna.

Eftersom jag skrivit om detta ämne så många gånger och diskuterat frågorna så många gånger, i så olika fora som möten, nämnder, fullmäktige och andra mer informella möten så känner jag att jag har tillräckligt på fötterna för att våga och kunna prata om det på ett seriöst sätt. Om det sedan innebär att vissa känner sig trampade på tårna så får de bli det.

Socialdemokrater har vid olika tillfällen försökt att få till det till att jag skulle vara rasist när jag tar upp exempelvis hedersnormer. De säger saker som att jag ”fiskar i grumliga vatten” och att jag ”skulle flörta med mörka krafter” men då har jag bemött det omdelebart, tydligt och i klarspråk deklarerat att jag knappast är rasist men att jag ser ett samhällsproblem som drabbar många, framförallt unga och framförallt unga flickor. Vänsterpartiet går lite längre och mer eller mindre säger att jag ”är rasist” och då blir jag bara förbannad.

Att driva frågor om hedersrelaterat förtryck och våld är inte att vara rasist. Det är att stå upp för enskilda människor som befinner sig i en svår situation, i en fruktansvärd situation. En situation där de själva inte får leva sina liv som de vill, ha vilka vänner de vill, välja sin livspartner själva efter eget huvud. Det är fruktansvärt. Dessutom skiljer sig hederskulturen och hedersnormerna sig från allmänt ”våld mot kvinnor” framförallt genom att mycket består i en kontroll och i ett psykiskt förtryck där det sällan är ”EN” man som fötrycker ”EN” kvinna. Det är systematiskt, beräknande och kollektivt – där hela, eller delar av, släkten deltar. Även andra kvinnor. Vidrigt. Fruktansvärt.

I Sverige pratar vi ofta om frågor som integration kontra assimilation. Vissa hävdar att jag med mitt engagemang i hedersfrågorna är emot integration och istället förespråkar assimilation. Jag kan väl ge kritikerna både rätt och fel i det påståendet när det gäller just hederskultur och hedersnormer och anledningen är enkel:

Sverige är ett sekulariserat land, tillsammans med Finland utgör vi världens mest sekulariserade stater. Vi har alltså skiljt stat/samhälle från religion. För mig så innebär detta att vi kommit längre i ett modernt samhällsbygge, där samhället är en sak och religion något annat. Det finns med andra ord länder i världen som inte kommit lika långt i den här utvecklingen och det är min bestämda uppfattning att vi skall slå vakt om detta. I Sverige har vi en gemensam värdegrund som bl.a. innefattar människors lika värde, jämställdhet mellan könen och barns rättigheter. Jag kommer aldrig att backa en endaste millimeter när det kommer till dessa frågor. Jag kommer aldrig acceptera att kompromisser förs kring dessa frågor. Aldrig.

Därför blir jag lite ledsen när Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte ville bifalla min motion i sin helhet. De vågar inte stå för de grundläggande värden det svenska samhället idag vilar på, och det är synd.

För att göra en lång historia något kortare så gavs det med anledning av min motion ett uppdrag till den kommunala förvaltningen att bereda motionen och ta fram underlag för beslut. Resultatet av utredningen och beredningen av ärendet var förslag till en policy, en handlingsplan och en kunskapsorientering som beskriver vad hedersrelaterat förtryck och våld är. I första läget ville socialdemokraterna inte ha med kunskapsorienteringen över huvudtaget. Efter påtryckningar kunde de acceptera en ”redigerad” version som de lade fram som förslag till beredningen som bereder ärenden till kommunstyrelse och kommunfullmäktige. Sedan ångrade de sig igen och tog bort den helt. Då stod vi inför faktum att vi kommer ta beslut om en policy och handlingsplan mot något som man inte i dokumentet definierar vad det är. Tråkigt.

Jag valde då att till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige yrka bifall till min motion i sin helhet samt att återta åtminstone den redigerade kunskapsorienteringen så att policyn och handlingsplanen ändå innehåller lite mer bakgrundsfakta. Detta gillades inte av S, V och MP som med arga blickar visade sitt missnöje gentemot agerande.

Yrkandet kan du läsa här och bilagan (den av S redigerade men senare borttagna kunskapsorienteringen) kan du läsa här. Motionen finner du här.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • StumbleUpon

5 svar till “Bristande kunskaper om hedersnormer”

  1. Robert Stenkvist skriver:

    I mitt parti är vi ju för assimilation, rent ut. Men jag brukar aldrig diskutera begreppen, det blir ofta meningslöst. Våra nya medborgare skall självklart följa de lagar och regler vi har, detta gäller alla andra skyldigheter vi har, gentemot oss själva och andra. Självklart kommer en del välförtjänta rättigheter med skyldigheter, det funkar åt båda hållen, skall göra. Vi skall alla leva i samma samhälle och fungera ihop, det är just därför vi måste fullgöra skyldigheterna mot varandra. Vad folk gör i sin privata sfär har politiker eller andra inte med att göra. Var o en får äta den mat han vill (så länge det inte är hund) tro på vilken gud han vill och umgås med vem han vill, vi lever i ett fritt samhälle.

    Jag är starkt emot särlagstiftning.

  2. Rapport om hedersförtyck i Botkyrka | Dissidenten Stenkvist skriver:

    […] själv skriver om rapporten och debaclet om frågan på sin blogg LÄNK This entry was posted in Ideologi – politik, Lokal politik. Bookmark the permalink. ← […]

  3. SD skriver:

    ”Socialdemokrater har vid olika tillfällen försökt att få till det till att jag skulle vara rasist när jag tar upp exempelvis hedersnormer. De säger saker som att jag “fiskar i grumliga vatten” och att jag “skulle flörta med mörka krafter” men då har jag bemött det omdelebart, tydligt och i klarspråk deklarerat att jag knappast är rasist men att jag ser ett samhällsproblem som drabbar många, framförallt unga och framförallt unga flickor. Vänsterpartiet går lite längre och mer eller mindre säger att jag “är rasist” och då blir jag bara förbannad.”

    Då vet du numera hur det känns att vara Sverigedemokrat. Kan kanske inbjuda till en liten tankeställare…
    Det är ett oerhört demokratiskt problem att styrande partier inte tar oro för vissa samhällsproblem på allvar och istället väljer att på bästa DDR-manér klistra elaka etiketter på folk som säger obekväma saker.

  4. Robert Stenkvist skriver:

    Skriv gärna under med namn, och partitillhörighet efteråt. Det ger ett seriösare intryck.

  5. Lars Robin skriver:

    Bli inte förbannad !
    Vänsterns åsikter i frågan bekräftar bara att du har rätt.
    Att förnedra och håna är deras normala sätt att bemöta fria tänkare.
    Du har fullt stöd i frågan !

Kommentera