Barnfattigdom och relativitetsteorier

11 juni 2011

Det pågår som alla säkert märkt en debatt om barnfattigdom i Sverige just nu. Rädda Barnen har varit duktiga på att bilda opinion i frågan och Socialdemokraterna har inte varit sena att ta tag i den frågan och försöker göra det till sin. Nu senast gick de ut med budskapet att de vill ”utrota barnfattigdomen”.

Vad är då barnfattigdom?

Det finns naturligtvis olika sätt att definiera det. Rädda Barnen använder i sin definition ett relativt mått, dvs. att alla barn som växer upp i familjer med mindre än 60% av medianinkomsten i ett land anses som fattiga.

Problemet med en sådan definition är att om exempelvis inkomsterna går upp eller att skatterna sänks för alla löntagare så får ju alla som arbetar ”mer” pengar. De som inte arbetar eller har lägre löner får inte samma nettotillskott i antalet kronor i familjekassan. Om vi därtill lägger att vi har låg inflation, så ökar per definition inte levnadskostnaderna nämnvärt men i relativitetsteorin innebär det att fler hamnar under 60%-gränsen och klassas som fattiga.

Detta trots att många av dem troligen tom. fått högre inkomster i kronor räknat, men relativt sett mindre jämfört med de som tjänar mer.

Läs gärna DNs ledare 8 juni ”Boten inte bidrag” genom att klicka här.

Se gärna ett kort videoklipp där Margaret Thatcher i början av 90-talet förklarar ”the gap” genom att klicka här.

Självklart är det viktigt att vi som politiker har en skyldighet att se till de sämst ställda i samhället. Självklart bör vårt fokus vara att alla människor får samma livschanser och möjligheter, oavsett föräldrarnas ekonomiska situation.

Men att generalisera på det sätt som Rädda Barnen gör och som Socialdemokraterna gör hjälper ingen. Det är dessutom missvisande.

Ett exempel på detta är att barnfattigdomen i Botkyrka enligt Rädda Barnen har minskat mellan 2007 och 2008. Minskningen är 0,1% och Botkyrka går från plats 284 till 281 av 290 kommuner. Men detta är ett relativt mått. För det första har vi relativiteten 60%-gränsen enl. ovan och för det andra så har Botkyrka kommun sett en ökning av antalet medborgare i kommunen.

I verkligheten har antalet fattiga barn enl. RBs definition ÖKAT i Botkyrka mellan 2007 och 2008 med 12 FLER barn från 3469 till 3481 barn enl. RB själva.

Och så slår sig Socialdemokrater för bröstet att Botkyrka är ett gott exempel för hur barnfattigdomen minskat. Trots att antalet de facto ökar.

Dessutom har Botkyrka de senaste 10 åren hela tiden pendlat bland de 9 sämsta (sista) kommunerna i landet, 281 är bästa placering hittills av 290. Extremt dåligt alltså och inget att slå sig för bröstet för. Som jämförelse har Österåkers kommun gått från plats 26 till plats 13 på samma lista. OM man nu ska använda RBs definition och slå sig för bröstet så har Österåker all anledning att göra det, men knappast Botkyrka.

Summa summarum: Relativitetsteorier är inte alltid av godo. I detta fall slår Rädda Barnen och Socialdemokraterna knut på sig själva.

Det är tråkigt att de använder fattiga barn som ett slagträ i debatten, när fokus istället borde ligga på att försöka se till att de VERKLIGT fattiga barnen som växer upp i familjer med knappa resurser får möjlighet till samma livschanser som andra barn – oavsett tjockleken på föräldrarnas plånböcker.

Där ska fokus ligga och där ska nya moderaterna föreslå politiska åtgärder.

Länk till Rädda Barnens Barnfattidomsrapport 2010 finner du här.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • StumbleUpon

Kommentera