En årslön på banken?

28 juni 2011

I början av 1990-talet gjorde dåvarande finansminister Anne Wibble (FP) ett uttalande som fick stora rubriker. Och egentligen inte bara rubriker, var och varannan människa blev rasande och häcklade finansministern och menade på att det var ”lätt för henne att säga med tanke på hennes egen inkomst”.

Det hon sa var att ”alla borde ha en årslön på banken”.

Framförallt vänstermänniskor opponerade sig mot detta och menade på att uttalandet visade på hur ”borgerligheten såg ned på vanligt folk som inte hade samma möjligheter att spara”.

Själv vill jag påstå att alla människor som har inkomst från arbete har möjlighet att spara undan lite granna varje månad. Några hundralappar borde faktiskt alla med lön kunna spara och lägga undan för sämre tider. Det har jag själv alltid försökt göra, även när jag var relativt ny på arbetsmarknaden och hade en relativt låg lön.

Det här med att ha en liten buffert att ta av när det oförutsedda inträffar är något som var svårare förr när socialdemokraterna styrde eftersom de hela tiden höjde skatterna. Det har blivit lättare att spara nu när skatterna sänkts för alla som jobbar. Men även förr kunde man spara någon hundralapp i månaden om man haft inkomst.

Den senaste tiden har vi sett en del rubriker i kvällstidningarna om familjer som lever av inkomster från Saab och som nu har det svårt eftersom Saab inte kunnat betala ut löner i tid. Eftersom de inte blivit arbetslösa kan de inte få A-kassa men eftersom arbetsgivaren (Saab) har det ekonomiskt svårt får de inte ut sin lön. De befinner sig i ett moment-22, dvs. en oförutsedd händelse.

Och det är ju här Anne Wibbles logik kommer till sin rätt. Om alla som arbetar hade tänkt lite på framtiden och haft en liten buffert så hade situationen inte varit lika akut som den nu är för många familjer – i alla fall om man får tro Aftonbladet där tom. personer som arbetat på Saab i 20 år nu tvingas till nödlån för att lönen inte betalats ut i tid.

Jag vill inte ”kasta skit” på någon enskild människa utan vill istället bara med lite enkel matematik illustrera hur det istället sett ut om man sparat lite varje månad för att ha en buffert att ta av när det blir sämre tider.

Vi börjar med de senaste årens jobbskatteavdrag. Jag har tagit sajten www.jobbskatteavdrag.se till min hjälp och matat in födelseår 1960, månadslön 26500 kr, boende i Trollhättan, A-kasseansluten med kollektivavtal i IF Metall. Då får vi fram att den anställde fått följande skattereduktioner:

2007: 671 kr/mån = 8052 kr/år
2008: 1003 kr/mån = 12036 kr/år
2009: 1281 kr/mån = 15372 kr/år
2010: 1454 kr/mån = 17448 kr/år

Totalt blir detta 52908 kr mer i plånboken. Om vi ponerar att hälften av skattesänkningen används till konsumtion och hälften sparas så fylls bufferten på med 26454 kr.

Vid sidan av skattesänkningen (enl. ovan) så kan man tycka att man en person med 26500 kr i bruttolön borde kunna spara c:a 500 kr i månaden för sämre tider. För samma fyraårsperiod blir det då 24000 kr till bufferten. Tillsammans med hälften av skattesänkningen så blir det 50454 kr i bufferten.

Om vi då ponerar vidare och tänker oss in i Saab-fallet där många ger uttryck av att de arbetat där väldigt länge så kan vi lägga till några år i beräkningen för att se hur bufferten skulle kunna se ut.

Förutom de fyra åren enl ovan så lägger vi till sex år med 500 kr sparande per månad. Det ger 36000 kr i bufferten och tillsammans med sparandet ovan och sparandet av halva jobbskatteavdraget så blir det 86454 kr i bufferten.

Om vi tittar i ett ännu längre perspektiv och leker med tanken att personen arbetat i 20 år så läggs ytterligare 60000 kr till bufferten (500×12=6000×10=60000). Tillsammans med ovan utgör bufferten hela 146454 kr.

I räkneexemplet ovan har ingen hänsyn tagits till löneutveckling eller inflation men å andra sidan har heller ingen hänsyn tagits till förräntning av pengarna. Vid normal avkastning om bufferten sparats i räntebärande konton, fonder eller annat som ger en trygg avkastning så skulle bufferten med största sannolikhet vara mycket större.

Vad vill jag säga med detta? Jo, framförallt två saker.

1. Jag har svårt att förstå hur människor med fasta anställningar och som haft lön under många år tvingas till nödlån för att löneutbetalningen blir någon vecka sen. Med ett sunt förnuft så borde det finnas en buffert att ta av, även om det inte är en jättestor buffert.

2. Alliansregeringen har ökat den individuella friheten genom att alla som arbetar fått mer kvar i plånboken. Med ett sunt förnuft så sparar man lite granna av skattesänkningen och därigenom ökar man sin trygghet och klarar framtida oförutsedda händelser och utgifter.

Tillbaka till fabriksarbetaren på Saab. Självklart tycker jag det är tragiskt att det går så dåligt för Saab. Självklart lider jag med alla som drabbas av det och förhoppningsvis får företaget sin finansiering så att det överlever. Men med handen på hjärtat så borde det inte vara så krisartat för de flesta, om man bara tänkt till lite och inte spenderat varenda krona man tjänat varje månad.

Läs även gärna Maria Ludvigssons ledarartikel i SvD där hon skriver om hur pengar ger självständighet.

För att avsluta ett långt blogginlägg och med tanke på den kritik jag troligen kommer få på sajter som Alliansfritt Sverige (och kanske även andra ställen) om att det, precis om i kritiken mot Anne Wibble, är ”lätt för mig att säga som har en god lön”. Så kanske det är, men det har funnits tider då jag själv haft ganska mager lön men ändå kunnat spara 500 kr i månaden. Det handlar helt enkelt om att försöka anpassa sig till de förhållanden som råder och med lite sunt förnuft så sparar man undan lite ifall något går snett.

Alla kan kanske inte ha en stor buffert, men när man i reportagen i tidningarna läser om folk som jobbat i både 10 och 20 år och inte har en krona sparat så menar jag att de borde åtminstone ha någon månadslön på banken ifall olyckan är framme. Som nu tex. med Saabs oförmåga att betala ut lönerna i tid till sina anställda. Det lutar nog åt att Anne Wibble trots allt hade rätt…!?

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • StumbleUpon

15 svar till “En årslön på banken?”

  1. Manne N skriver:

    I sak har jag svårt att invända. Det är bra om folk kan spara.
    Till skillnad från dig och dina partikollegor har jag svårt att räkna ut vad andra människor gör för fel. I synnerhet människor jag aldrig har träffat. Men att rätta ”dom andra” som gör fel och att försöka korrigera deras beteende är en kärnpunkt i er politik. Jag tänker då, framför allt på alla ”lata” och ”simulerande bidragsfuskare”. Jag vet inte heller varför dessa skulle behöva hårdare villkor för att ta sig i kragen och komma tillbaka till arbetsmarknaden. Jag utgår från att de är som mig och verkligen önskar sig ett arbete. Till skillnad från dig och utgår jag ifrån att människor har ungefär samma önskningar och ambitioner som mig.

    Visst är det svårt att förstå hur människor med fasta anställningar och som haft lön under många år tvingas till nödlån för att löneutbetalningen blir någon vecka sen. Kanske de har en sjuk eller arbetslös släkting som de måste försörja… Vad vet jag. Om de inte har en årslön på banken så är det knappast för att du aldrig tidigare har berättat för dom att det är bra att ha en årslön på banken eller för att Anne Wibble inte var nog tydlig. Kanske det är bättre att försöka förstå människor, än att försöka berätta för dom att det borde ha varit lika smarta som dig.

  2. Håkan Bylund skriver:

    Varför finns det så många fårskallar bland moderaterna?

  3. Maria I skriver:

    I din värld är visst priserna oförändrade också. Elen som ökat i pris något ofantligt t.ex.
    När Anne Wibble gjorde sitt uttalande fanns inte internet och datorer och mobiltelefoner var inte allemans egendom..
    Nog kan säkert många spara en slant men ta hänmsyn till verkligheten.

  4. Max W skriver:

    Du har självklart rätt i det sparas alldeles för dåligt. Men du får tänka på att vi lever i en diskurs där konsumtion är överordnat allt annat. En del av problematiken beror på att folk nte inser att de faktiskt inte behöver den där nya tvn, köket, bilen eller polarn och pyret kläder till barnen.

  5. Zorro skriver:

    Jag fattar inte vilken värld du lever i Max W, för jag heltidsjobbar, jag köper den billigaste mobilen, jag har en uråldrig tv, äger en skitgammal bil för det var det enda jag hade råd med, jag bor i en billig hyresrätt, och jag har inga barn som jag skämmer bort, jag lagar all mat från grunden och har med matlådor till jobbet. Jag har fortfarande inte råd att spara till en årslönsbuffert. Kvittar hur mycket moderaterna sänker skatten, det är fortfarande inte jag som tjänar på det i längden. Så ni kan ta eran individuella frihet och klagomål på oss arbetare och stoppa den nånstans. Ett land är inget utan dens välfärd och den håller Moderaterna på att plocka ner sakta men säkert.

  6. Magnus skriver:

    Syftet med jobbskatteavdraget var ju att människor skulle konsumera mera för att detta skulle leda till fler jobb. Om man som Jimmy Baker säger skulle spara de extra pengar arbetaren får i fickan av jobbskatteavdraget skulle detta inte uppfylla det grundläggande syftet med skattesänkningen och därmed skulle det inte heller finnas någon anledning till att sänka skatten från första början. Så snacka om att denna man skjuter sig själv i foten!

  7. Oskar skriver:

    Håller med Max W, sparande är i första hand inte en matematisk fråga utan en fråga om vår syn på ‘existensminimum’ för medelklassen i Sverige vilket innebär exakt de saker som Max W skriver om och dessutom ett hus för 3-5 Mkr.

    (Nästan) alla svenskar kan spara sig rika det är bara en fråga om inställning!

  8. Ulf Gustafsson skriver:

    En stor del av marknadsekonomin handlar om att vissa lånar och konsumerar och andra lånar ut och tjänar pengar på detta. Detta system vill du väl inte rasera?

    Skall också staten ha en årsinkomst på banken istället för att låna pengar?

  9. Peter Larsson skriver:

    Uttalandet från vår lilla söta Ann när det begav sig grundade sig på att hon var förvånad att männsikor i 20-25 år inte hade en årslön. Vilket för mig, som då var i den åldern vart en smula förvånande.

    När det gäller jobbskatteavdraget, så väljer du att utelämna en del kostnader som gick upp i samma veva. Ge med ena handen och ta med andra. tex bilförsäkringen gick ju upp en del med en för mig mycket märklig motivation.

    Så min käre vän, din matematik haltar en del. Sen tycker jag det är osmakligt att måla ut folket som ansvariga för att de inte lyckats stoppa undan pengar, utan att ha en susning om deras situation. Men inget nytt under det numera lite ljublåare M´et

  10. Jimmy Baker skriver:

    Jag skriver inte att alla borde ha en årslön på banken, jag skriver ju att alla som arbetar och i synnerhet de som arbetat i många år, borde ha lite granna sparat på banken för att klara en orförutsedd händelse eller utgift. I vissa artiklar, exempelvis den jag länkade till i Aftonbladet så gavs det ett exempel med en man som arbetat för Saab i 20 år men inte sparat en krona. För mig är det svårt att förstå att när man haft fast lön så länge, att man inte lagt undan lite.

    Precis som jag skriver så kan alla kanske inte ha en så stor buffert, men matematiken håller faktiskt. Personer som har fast anställning och har en hyffsad lön, som exempelvis de på Saab, borde kunna spara några hundralappar i månaden. Och då skulle det inte bli lika akut när det oförutsedda inträffar. Detta handlar om sunt förnuft i första hand och politik först i tredje, eller kanske fjärde hand.

  11. Peter Larsson skriver:

    Håller med om att sunt förnuft kommer man långt med, och att spara är bra. Men jag har som barn upplevt förhållanden där man får vrida på varje krona, och när månaden är slut, så är pengarna slut. Det finns faktist en hel del männsikor som är i den siuationen, utan att ha kört lyxfällestuket. Det är det, du och många andra politiker, proffstyckare mm tycks ha svårt att förstå.

  12. Mattias Larsson skriver:

    Jimmy, jag är en av de som drabbats. Lyssna nu, kasta i sten i glashus… Det är kränkande att läsa din artikel. Jag vet mycket väl att man ska spara till sämre tider, och vi har sparande både till familjen, till kommande hus och till våra barn. En del månader kan det dock bli kärvt, och då får man spara mindre. Ibland kan det bli så kärvt att man får ta från sparandet, t.ex. på grund av att bilen går sönder (drabbade oss för ca ett år sedan, kostade närmare 25 000 kr), eller att ens äkta hälft blir sjukskriven i två månader från sitt timjobb (förlust på 15 000 till), barn blir sjuka med vab-dagar som följd (ytterligare någon tusenlapp), osv. Jag redovisar inte vår ekonomi i detalj, men som du eventuellt, kanske, kan förstå, kan det dyka upp andra svårigheter. Skärp och sluta strö salt i såren, vi gör så gott vi kan!

  13. Jimmy Baker skriver:

    Till Peter Larsson och Mattias Larsson:
    Tack för att ni ändå, till skillnad från många andra, faktiskt tar en seriös diskussion kring blogginlägget. Jag ska erkänna att jag även filtrerat bort en del kommentarer jag fått som innehåller både svordomar och kvädesord.

    Mitt syfte med blogginlägget är inte att strö salt i såren eller slå på de som jobbar på Saab och som riskerar sina jobb. Jag skrev i blogginlägget att det såklart är jättetråkigt ifall Saab försvinner, framförallt för alla de som på något sätt lever av det företaget. Det jag vill försöka få fram genom mitt blogginlägg är att människor måste bli bättre på att själva ta ett större ansvar för sin ekonomi och sin framtid. Det är inte att peka finger på någon enskild utan är ett inlägg i en större samhällsdebatt. Jag är inte uppvuxen i en familj med överflöd, även om jag haft det ganska ok. Ungefär genomsnittligt tror jag med föräldrar som skiljde sig när jag var i tonåren och jag fick ta större ansvar för att fixa mina fickpengar själv och när jag växte upp fick jag hjälpa mina föräldrar ekonomiskt – trots att jag knappast hade en särskilt hög lön.

    Vad det hela handlar om är (och det är detta jag vill komma till) att man inte kan leva för dagen, man måste försöka ha ett längre perspektiv. Om man då har inkomst så bör man lägga undan lite för sämre tider så att man klarar sig om olyckan är framme. Självklart finns det de som har såpass låg inkomst att det är svårt, men det var ju inte heller så jag formulerade mig: jag var noga med i blogginlägget att skriva att de som har en hyffsat god inkomst borde kunna spara lite för sämre tider och så hänvisade jag till en av flera artiklar i kvällspressen där man gav exempel på personer som trots att de haft anställning jättelänge inte klarade att lönen blev försenad. Det är den diskussionen i ett större perspektiv jag vill driva, inte peka finger åt någon enskild.

    Och – och det här är viktigt – det kommer alltid finnas människor som lever med mycket små eller inga marginaler. Och för de människorna måste samhället finnas och hjälpa. Men vi andra, som faktiskt är i majoritet av befolkningen, som har hyffsat god eller för en del tom. mycket god, inkomst – vi måste ta ett större ansvar för vår egen framtid. Om olyckan är framme.

  14. Andreas J skriver:

    Det har hänt att jag röstat på moderaterna (även om jag inte gjort det på några år) så jag är inte helt främmande för idéer om att människor generellt bör öka sitt ansvarstagande för sig själva och sin ekonomi. Artikeln innehåller dock påståenden som inte riktigt går ihop för mig. Vem betalar alla dessa skattesänkningar? Det är knappast enbart arbetslösa. Sänkningarna innebär (otfast) indragningar i välfärden och leder till att människor själva får betala sådant de tidigare ”fått” av samhället, dvs utgifterna försvinner inte utan betalas istället av individen. Friheten att använda pengarna till det man själv vill ökar något, men individer som tidigare varit nettobidragstagare (inte varit nettoskattebetalare) pga stort behov av samhällstjänster kommer inte att få en krona över trots att hans eller hennes skatt sänkts. Man kan bolla med teorier om hur skattesänkningar påverkar genomsnittssvensken men så länge inte alla skattesänkningar betalas av arbetslösa kommer det att finnas människor som förlorar på skattesänkningar trots att de arbetar och får jobbskatteavdrag.

  15. Lotta skriver:

    Vilket bra inlägg! Håller fullständigt med. Vuxna människor som efter så många år i yrkeslivet inte ens har en månadslön? Det är ju löjligt. Arbetar själv som undersköterska sedan 13 år, lever som ensamstående med 2 barn. Vi har allt vi behöver,, åker på semester osv. Jag har sparat regelbundetoch har idag ca 500000kr i aktier samt en årslön ca 225000kr på banken. Så ni tror inte det går att spara? Tänk långsiktigt, låna ALDRIG, och framför allt tro inte att ni blir lyckligare av konsumtion. Jag sover dessutom väldigt gott på natten. Och tack för jobbskatteavdraget moderaterna, äntligen får jag behålla mer av min lön så jag kan spara mer!

Kommentera