Tusentals står utanför samhället i Botkyrka

13 oktober 2011

I början av september tog kommunen fram en rapport med rubriken ”Från osynliga till synliga”.

Man får minst sagt en chock när man läser delar av den. Exempelvis så kan man läsa att 3360 personer står helt utanför arbetsmarknaden och i skrivningen konstaterar man:

”de har ingen registrerad inkomst eller myndighetskontakt, det vill säga att de inte arbetar och inte får försörjningsstöd, arbetslöshetsersättning, studiemedel, sjukpenning eller sjuk och aktivitetsersättning. Det innebär att en stor grupp står helt utanför arbetsmarknaden. Mer än en av sju, 15 procent i arbetsför ålder försörjer sig på något annat sätt helt enkelt.”

Särskilt det sista är synnerligen intressant och väcker många olika tankar: ”försörjer sig på något annat sätt helt enkelt.” Hela rapporten kan laddas ned här.

Detta är ett av de allra största samhällsproblemen vi har i Botkyrka kommun och vi ska inte alls, som vissa väljer att uttrycka sig, ”vara glada att folk sköter sig själva”.

Vårt samhälle bygger på att man arbetar efter förmåga och att man också betalar skatt efter förmåga. Detta för att finansiera allas vår gemensamma välfärd, såsom förskolor, skolor, äldreboenden, vägbyggen, sjukvård och så vidare.

I vår kommun finns det uppenbarligen tusentals människor som inte bidrar med skatteintäkter men som likväl, och precis som alla andra, kräver att få ”sin” beskärda del av vår välfärd: exempelvis förskola och skola för sina barn, kulturskola, vägar att åka på, friluftsområden att ströva i och sjukvård och mediciner när de gör illa sig eller blir sjuka, äldreomsorg när de blir gamla, etc.

Det är fullständigt horribelt att läsa att 15 procent av befolkningen i arbetsför ålder i vissa kommundelar befinner sig helt utanför samhället, inte har några myndighetskontakter, inte har någon taxerad inkomst, ingen pension eller ens försörjningsstöd.

Detta är i grunden ett av de allvarligaste problemen vi har, framförallt i Norra Botkyrka.

En majoritet av de av de som inte har någon inkomst är kvinnor, varav en stor majoritet har invandrarbakgrund. Det finns de som menar på att de är hemmafruar och att det då inte är ett utanförskapsproblem. Jag kan förstå deras argumentation men jag håller inte med om att det inte skulle vara ett problem. För en liten del kvinnor är detta säkert inget ”direkt” problem, men jag ser strukturella och patriarkala mönster i detta som är långt ifrån positiva.

Den starkt begränsade ekonomiska friheten för dessa kvinnor innebär att de står i beroendeställning av sin man, inte har egna tillgångar och inte har egen frihet och makt över sitt eget liv. De får inga egna pensionspoäng och statistiskt kommer de också att leva längre än sina män vilket innebär stora problem för dem på äldre dar.

Vidare får detta allvarliga, socioekonomiska konsekvenser på lite längre sikt. I vissa av våra områden ligger förvärvsfrekvensen under 50% och de samlade hushållsinkomsterna på i snitt 140-150 000 kr/år i vissa områden. RUT (Riksdagens utredningstjänst) tog för ett par år sedan, på uppdrag av den moderata riksdagsgruppen, fram de 100 allvarligaste utanförskapsområdena och i rapporten slog man fast att ett par områden i vår kommun ingick.

Att ignorera detta och att inte erkänna att det ett samhällsproblem är att ljuga för sig själv. Därför måste detta upp på den politiska dagordningen och inte av politisk feghet döljas genom att man sopar det under mattan och hoppas på att det på något mirakulöst sätt löser sig helt av sig självt.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • StumbleUpon

Kommentera