Det finns för många dussinpolitiker

24 januari 2012

Det finns politiker som tar den ”enkla” vägen, som aldrig sticker ut hakan, som oftast inte har någon uppfattning och som ibland har en uppfattning, men då är den baserad på att de slickar på fingret och stoppar upp det i luften för att se hur vinden vänder. Därefter har ”de” en åsikt, dussinpolitikerna. Men oftast duckar de för ”svåra frågor” och stoppar sedan huvudet i sanden så fort det börjar blåsa lite.

Och ”svåra frågor” behöver nödvändigtvis inte alltid innebära komplicerade ärenden, det kan räcka med att frågan ”anses vara” kontroversiell eller politiskt inkorrekt eller s.k. ”minerad mark” för politiker att gå in på.

Oftast – tror jag – att det grundar sig i en oförmåga att sätta sig in i frågorna, oförmågan att resonera och diskutera frågan lite djupare än ett Aftonbladet-reportage. Ibland kan det handla om ren okunskap eller oförmågan att kunna ta in ny kunskap. Eller, så kan det grunda sig i det klassiska ”men vad ska andra säga nu?”.

Sen finns det politiker som faktiskt vågar sticka ut hakan, även i svåra frågor. Även om ställningstagandet råkar vara lite kontroversiellt.

Även om den inte anses vara politiskt korrekt eller kanske t.o.m. minerad mark. Det finns de som vågar ha en åsikt och som också vågar stå för den. Även om det blåser lite. Även om det finns några som blir sura och även om det kanske t.o.m. går emot den s.k. ”partilinjen” i den aktuella frågan.

Jag har för min del INTE engagerat mig politiskt för att bli en kommunalpamp som inte har några egna åsikter och som vänder kappan efter vinden. Eller som duckar så fort det blåser. En dussinpolitiker. Det finns det för övrigt alldeles för gott om.

Men jag har heller mycket till övers för populister, som väcker frågor enkom för att marknadsföra sig själva, där syftet är röstmaximering men till priset av att man säljer ut sig själv. Sådan prostitution tänker jag inte ägna mig åt.

Jag tycker att man som politiker måste kunna fatta även svåra beslut. Man måste också våga sticka ut hakan och säga vad man tycker. Men man måste också samtidigt vara lyhörd för vad andra människor har att säga. Förmågan att kunna ta in ny kunskap, värdera den, resonera kring den och sedan bestämma sig för en åsikt. Det innebär också att man vågar utmana gamla föreställningar, att man faktiskt kan omvärdera tidigare ställningstaganden. Kanske också ändra uppfattning. Våga fatta ett beslut för att det är ”rätt” beslut.

Man måste kunna se samhällsproblemen och ha förmågan – och kurage – att våga formulera ett politiskt svar för att motverka eller lösa problemet. Även om man riskerar att t.o.m. några av de egna partivännerna har en annan åsikt.

Det kallas för politisk utveckling. Förnyelse är också ett annat ord som passar in. Politiker och politiska partier som inte gör det kommer till slut att hamna på den politiska sophögen. För där hör de hemma. Dussinpolitikerna.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • StumbleUpon

Kommentera