Jag är svensk för att jag känner mig svensk!

2 juli 2012

Den 1 juli anordnade Botkyrka kommun ett seminarie i Almedalen där vi presenterade Botkyrkas arbete med den interkulturella strategin samt försöket att etablera ett UNESCO-center med nationell bäring med säte i Botkyrka.

Mitt anförande med rubriken
”Vem äger rätten att få kalla sig svensk?
– Jag är svensk för att jag känner mig svensk!”

kan du läsa i sin helhet här nedan.

***

Vem äger rätten att få kalla sig svensk?

***

Är jag svensk? Ser jag svensk ut?

Jimmy Baker heter jag, och är moderat kommunalråd i Botkyrka kommun.

Jag föddes faktiskt här i Visby, 1975, på Visby Lasarett. Jag är döpt i Domkyrkan ett stenkast härifrån.

Växte upp i Visby och i Akebäck en mil ut på landet. Vi flyttade till Tumba, i Botkyrka kommun, när jag var tonåring, och där bor jag fortfarande.

***

Min pappa föddes i Mellanöstern. Han flyttade till Sverige för att jobba, skaffa sig en bättre framtid, och råkade träffa min mamma.

Min mamma är Gotländska. Min pappa var muslim. Min mamma kristen, men inte särskilt religiös egentligen.

Min son, som nu är 16 år, är född och uppvuxen i Botkyrka.

Är han svensk?

Eller är han tredje generationens invandrare?

***

Mitt hjärta klappar för Botkyrka. Men mitt hjärta klappar också för Gotland.

När jag är hemma i Botkyrka, så är jag hemma. Det är där jag valt att bo och skaffa familj.

Men när jag är här på Gotland så är jag också hemma, fast på ett annat sätt.

***

Ibland brukar jag tänka att det är något konstigt med Sverige egentligen.

Jag har kompisar från Turkiet, från Spanien, från Jugoslavien osv.

Men egentligen är de faktiskt inte från Turkiet, Spanien eller Jugoslavien. De råkar bara ha en eller två föräldrar som är födda i utomlands.

Är de invandrare eller är de svenskar? Är de andra generationens invandrare? Som vissa tycker att också jag är.

Fast problemet är bara det att, varken jag eller mina kompisar invandrat någonstans ifrån, för vi har inte utvandrat någonstans ifrån – mer än att jag invandrat till Botkyrka från Gotland förstås… Vi är födda i Sverige.

***

Varför tänker vi inte kring människor som första generationens svensk?

Men som kanske råkar vara född någon annan stans?  Av föräldrar som kanske tom. har en ”annan” religion?

***

Jag är svensk, för att jag känner mig svensk. Jag behöver ingen som talar om för mig att jag är svensk.

Jag vill heller inte ha någon som talar om för mig att jag INTE är svensk. Jag är född här, svenska är mitt modersmål.

***

Själva poängen med den interkulturella strategin är, att faktiskt se alla människor, att faktiskt på allvar värdera alla människor lika, att behandla alla människor lika, oavsett vad de har för rötter, oavsett var de är födda eller var deras föräldrar är födda.

***

Som moderat politiker vill jag ha ett samhälle där vi lägger yttre attribut och egenskaper åt sidan, ett samhälle, som är öppet, nyfiket och tillgängligt.

För alla. Oavsett var man har sina rötter.

***

I en allt mer globaliserad värld söker sig människor helt naturligt till platser, där de tror att förutsättningarna för en bättre framtid för sig själva och för sina barn är större.

Människor som flyttar, till exempel till Sverige, är för det mesta inga tillfälliga gästarbetare som åker hem efter några år. De bosätter sig i Sverige, lever sina liv här, bildar familj och vill vara en del av vårt samhälle.

Med vår demografiska utveckling är vi dessutom beroende av att människor faktiskt söker sig hit, för att hjälpa oss bygga vår välfärd.

Det är avgörande för oss att vi bygger ett samhälle för en etniskt och religiöst blandad befolkning, där man inte BARA har samma rättigheter utan också samma möjligheter.

***

Mot den tanken står en politik som vi kommer få höra här i Almedalen lite senare idag.

Av politiker som hyser främlingsfientliga åsikter. De pratar om nationell identitet utifrån ett etnicitetsperspektiv. Bara etniska svenskar ska få kalla sig svenskar.

Alla andra är bara här tillfälligt eller får inte kalla sig svensk förrän andra runt omkring BETRAKTAR dem som svenskar.

De ska dessutom ASSIMILERAS in i det svenska samhället. Slår man upp ordet assimilering så betyder det:

”Göra likadan, sammansmälta, uppta och införliva”.

Man vill alltså att människor helt enkelt ska ge upp sin identitet, glömma sitt ursprung, bli som ”alla oss andra”.

***

Sverige har alltid varit en plats som människor kommit till. Det som är ”svenskt” förändras över tid. Vi berikas av influenser utifrån, det har historiskt gjort gott för Sverige.

Vill vi ha en positiv utveckling även i framtiden så måste vi fortsätta att bejaka det. Mot bakgrund av det, är den interkulturella strategin viktig.

Och det är mot bakgrund av det, som vi arbetar med att försöka etablera ett UNESCO-center i Botkyrka, ett arbete där jag själv sitter med i interimstyrelsen.

Ett nationellt UNESCO-center med säte i Sveriges mest internationella kommun men med många fler kommuner och organisationer som medlemmar.

***

Om vi får till stånd ett UNESCO-center så blir det det första i Norra Europa. Genom UNESCO får vi tillgång till all den kunskap som de har. Men också en möjlighet för oss i Sverige att bidra med våra erfarenheter.

Och vi hoppas naturligtvis att fler ansluter sig till det framtida UNESCO-centret.

***

Tack för mig.

***

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • StumbleUpon

2 svar till “Jag är svensk för att jag känner mig svensk!”

  1. Kattis bergström skriver:

    Bra skrivet, helt rätt!! Ha det bra i Visby och i sommar. Kram kattis

  2. Jimmy Baker skriver:

    Tack Kattis. Här nere på ön är det jättetrevligt och superbra väder dessutom. Den där fikan eller lunchen vi snackat om i några år måste bli av nån gång!

Kommentera