Rätt att begränsa tillgången

21 oktober 2012

Just nu pågår det intensiva diskussioner inom SRV Återvinning. Samtal sker mellan presidiet i styrelsen, bolagsledningen samt KSO’er och kommundirektörerna i ägarkommunerna.

En het fråga är ifall en begränsning skall införas i antalet kostnadsfria besök på återvinningscentralerna (ÅVC). Här på bloggen beskriver jag min uppfattning.

Efter att ha studerat förslaget så tycker jag för min del att företagsledningens förslag att införa en begränsning är riktigt bra. Det kan inte vara en ”fri nyttighet” att besöka ÅVC’erna hur mycket som helst. Det är fullt rimligt med en bas-service med ett visst antal besök och den som därutöver vill nyttja mer tillgång till ÅVC får betala en slant för detta. Den föreslagna avgiften på 100 kr är dessutom inte orimlig.

Enligt undersökningar genomför över 93% av alla hushåll ÅVC 20 eller färre än 20 besök per år.

Att sätta antalet besök som ”ingår och utan extra kostnad” för hushållen till 20 gånger per år anser jag dessutom vara generöst. Spontant hade kanske tom. 1 gång per månad (dvs. 12 ggr/år) varit fullt tillräckligt, men att sätta gränsen till 20 gånger motsvarar 1-2 besök per månad.

Alternativet är att se tillgången till ÅVC som en ”fri nyttighet” där faktumet är att det stora flertalet hushåll får stå för kostnaderna för några få hushålls ”överutnyttjande”.

Jag förstår att det finns lite olika syn på detta i olika kommuner, kanske av skäl som beror på att man på vissa ställen nyttjar ÅVC väldigt frekvent. I min värld så anser jag att man som medborgare självklart ska ha tillgång till ÅVC ett ”rimligt” antal gånger per år. Har man extremt stor tomt ELLER renoverar sitt hus väldigt ofta ELLER åker massor med gånger med småsaker så får man betala för den extra servicen.

Med bättre planering så bör alla ”normala” hushåll kunna klara sig på upp till 20 ggr per år.

Ett annat ”bekymmer” är företagen. Det är nämligen så att företag får betala för de sopor som tas om hand av SRV. Det har visat sig att alltför många företag fuskar med detta och ”lånar” privatpersoners passerkort och dumpar sina byggsopor utan att betala för hanteringen på ÅVC. En begränsning i antalet gånger ett passerkort kan användas utan kostnad skulle motverka att privatpersoner ”lånar ut” sina kort till företag som vill fuska med sophanteringen.

Jag tycker också att man även ska ha utsläppsaspekten för alla biltransporter med i åtanke i detta. Är det verkligen rimligt att uppmuntra till många onödiga turer med bil med en massa smålass till ÅVC eller bör  budskapet istället vara att åka färre gånger men slänga mer varje gång?

På vilket sätt kan begränsningen i antalet bilturer till ÅVC också hjälpa till med samhällets generella strävan mot mindre co2-utsläpp?

Hanteringen och återvinningen av sopor och avfall är något som faktiskt kostar pengar. Ett införande av en begränsning och med avgift för ”högre nyttjandegrad” kanske även kan förhindra en alltför kraftig höjning av taxan – som ju i så fall drabbar även de 93% som redan idag nyttjar ÅVC färre än 20 gånger per år.

Det kan således inte vara en fri nyttighet att slänga hur mycket sopor som helst och smeta ut kostnaden på alla andra.

Detta är mina synpunkter – jag är övertygad om att det stora flertalet medborgare håller med mig!

PS! För egen del gjorde jag mitt fjärde besök på ÅVC i år nu i oktober månad.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • StumbleUpon

Kommentera