Hedersnormer – fysiskt våld eller upplevt förtryck?

13 september 2013

personer_siluetterHur mäter man förtryck? Vad är egentligen hedersnormer och hur gör vi för att motverka förekomsten av den? Och vem är drabbad – den som blir utsatt för fysiskt våld eller även den som blir utsatt för hot om våld?

På dagens Demokratiberedning i Botkyrka kommun fick vi en genomgång av en undersökning där alla årskurs 9:or tillfrågats utifrån ”livsutrymme och begränsningar”. Detta som ett led i att försöka få en bild av hur ungdomar i vår kommun ser på sin egen livssituation utifrån ett antal frågeställningar. Svarsfrekvensen var 69% av alla åk 9:or i kommunala skolor och totalt 58% svarsfrekvens när man räknade in elever som även går i friskolor.

Till att börja med vill jag uttrycka en frustration över faktumet att inga elever i någon av friskolorna svarat på undersökningen. Två år i rad.

Om det beror på att friskolorna medvetet inte låtit sina elever delta, att de inte prioriterat detta eller om det är kommunen som inte lyckats i dialogen med friskolorna låter jag vara osagt då det var oklart.

I vilket fall som helst var det på flera sätt en mycket intressant rapport och det finns all anledning att titta djupare på resultaten, låta expertisen på förvaltningarna göra analyser och återkomma med förslag på åtgärder.

Frågeställningarna som eleverna fått svara på var exempelvis om de får lov att delta i sexualundervisningen i skolan, om de själva får bestämma vilka kompisar de får umgås med, vad de får göra på fritiden, om de själva får välja hur de vill klä sig, om de får lov att delta i simundervisning, om de tillåts ha en pojk-/flickvän som de själva valt, etc. Som svarsalternativ kunde anges exempelvis Aldrig/Sällan/Ofta/Alltid eller Nej/Troligen inte/Kanske/Ja beroende på frågeställning.

Jag ska i detta blogginlägg inte gå in på själva resultaten utan istället reflektera över den diskussion och debatt som följde i beredningen där några av ledamöterna kritiserade undersökningen för att bara mäta känslor och att det inte var tillräckligt konkret samt ifrågasättande av vad undersökningen faktiskt mätte, då de ansåg att vi som politiker måste ju utgå ifrån vad som faktiskt händer. Alltså, att frågorna borde vara utformade utifrån vad som faktiskt drabbar ungdomarna om de bryter mot hedersnormerna.

Jag blir förbannad. Självklart är det i en sådan här undersökning känsla och upplevelse som skall mätas och inte enbart faktiskt våld.

Hederskulturen tar sin utgångspunkt i att föräldrarnas och släktens normer och värderingar skall åtföljas. Familjens heder får inte vanäras inför andra människor. Hedersnormer försvaras ofta utifrån religiösa påbud men är snarare kulturellt betingat – för att tala klarspråk så kan man inte peka ut en enskild trosuppfattning eller etnicitet då hedersnormer är kopplat till familjetraditioner snarare än en specifik religion.

Hedersnormernas grundstomme ligger i en kollektiv övervakning där hela familjen, släkten och omgivningen deltar.

Självklart skall samhället ingripa när människor utsätts för våld. Men samhället har också ett ansvar att skydda människor från hot om våld. Eftersom hedersnormer upprätthålls med hjälp av övervakning och hot om repressalier ifall normerna bryts så är det viktigt att undersöka ifall människor upplever om de begränsas i sina livsval av andra människor.

De allra flesta som lever under hedersförtryck har sällan eller aldrig utsatts för fysiskt våld – men de har ett begränsat livsutrymme och frihet i att bestämma över sina egna liv och sina egna kroppar utifrån en ständig rädsla för vad som ”kan hända” om de bryter mot hedersnormerna.

Vill vi motverka förekomsten av hedersrelaterat förtryck och våld så måste vi ta människors rädsla, hot och utsatthet på allvar. Ett sätt att göra det är att löpande göra undersökningar likt den Botkyrka kommun gör.

Om man, som vissa föreslår, enbart skall ta hänsyn till faktiska händelser där fysiska repressalier förekommit så innebär det i praktiken att man låter hedersförtrycket fortgå med den troliga konsekvensen att vi i vårt samhälle kommer ha en stor andel människor, ofta unga kvinnor, som kommer vara tvingade att leva sina liv med begränsningar av sina livsval och under hot.

En sådan kapitulation är i vart fall inte jag beredd att göra. Så det så!

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • StumbleUpon

Kommentera