S säger sig vilja bekämpa barnfattigdom

5 september 2013

eurostat_materiell_fattigdomSossarna – som sitter i majoritet – har i en motion i kommunfullmäktige föreslagit att kommunen skall upprätta en handlingsplan för att motverka barnfattigdom. På ett sätt vällovligt men ändå värt att reflektera lite kring.

Socialdemokraterna i Botkyrka har nu de facto haft makten i kommunen sedan 1994 och bär därmed själva ett stort ansvar för hur situationen ser ut i vår kommun.

Verklig barnfattigdom, där det förekommer, är givetvis något som vi vill komma tillrätta med. Det ligger i våra respektive partiers ideologiska kärna att alla människor bör ges likvärdiga livschanser och möjligheter utan uppresta hinder, detta alldeles oavsett föräldrarnas ekonomiska situation.

Detta görs dock bäst med en bibehållen arbetslinje och en politik som gör det mer lönsamt att arbeta och som gör svarta jobb vita.

Det är därför så viktigt att alliansregeringen får ett fortsatt förtroende, så att reformer som jobbskatteavdragen, RUT- och ROT-avdraget, sänkt krogmoms och inte minst mer effektiva bidragssystem inte omkullkastas av en socialistisk opposition.

Vidare är det problematiskt på det sätt som ”barnfattigdom” beräknas.

Användandet av ett slags relativitetsbegrepp kanske inte alltid ger en rättvisande bild av vem som är fattig – eftersom det är blir relativt i jämförelse med dem som har det bättre ställt.

Problemet med en sådan definition är att om exempelvis inkomsterna går upp eller att skatterna sänks (jobbskatteavdragen) för alla löntagare så får ju alla som arbetar ”mer” pengar över i plånboken varje månad. De som inte arbetar eller har lägre löner får inte samma nettotillskott i antalet kronor i familjekassan. Om vi sedan därtill lägger att vi har låg inflation, så ökar per definition inte levnadskostnaderna nämnvärt men i relativitetsteorin innebär det att fler hamnar under 60 %-gränsen och klassas som fattiga. Detta trots att många av dem troligen t.o.m. fått behålla en större andel av sin disponibla inkomst i kronor räknat, men relativt sett mindre jämfört med de som tjänar mer.

Beräkningsmodellen innebär alltså att ingen nödvändigtvis behöver vara fattig om tillräckligt många har det gott ställt.

Efter debatten som Uppdrag Granskning initierade i vintras har både Rädda Barnen och Majblomman fått kritik för hur de har räknat och har, som en konsekvens av kritiken, delvis gjort om sina modeller.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • StumbleUpon

Kommentera