Fel med närvaro i betygen

23 november 2014

stampelklockaSossar och personer med den ideologiska kompassen pekandes åt vänster vill inte ha närvaro i betygen. Jag ser inte heller behovet av att ha närvaro i betygen men har min ideologiska kompass pekandes åt höger.

Hur är det möjligt att vi båda landar i att närvaro i betygen är onödigt?

För vänsterrmänniskor är det ur något slags ”rättviseperspektiv” som de inte vill inte ha närvaro i betygen. De menar att det ”pekar ut” elever och att det blir ”orättvist” för de som får anmärkning för frånvaro i betyget. Sen tycker de egentligen att betyg överhuvudtaget inte behövs eftersom det ”sorterar ut” elever.

De som vurmar FÖR närvaro i betygen menar att det är det som gör att elever lär sig något i skolan eller ger förutsättningar för att lära sig något i skolan.

Och nu tänker jag sticka ut hakan lite.

Inte sällan är det personer som är födda före 1950-/1960-talen och som själva gick i en strikt och sträng skola som i olika avseenden muttrar om att ”det var bättre förr” som tycker så. Det är ofta samma människor som är för katederundervisning där lärarens uppgift är att lära eleverna det som just den läraren har i huvudet och som den lärde sig på lärarutbildningen för 20-30 år sedan och som inte riktigt förstår det här med datorer i skolan…

Alltså: närvaro i skolan ger bra betyg och frånvaro ger dåligt betyg. Oavsett prestation! (???)

Jag som i min enfald trodde att det var kunskaperna eleverna visar att de har via såväl muntliga som skriftliga prov, nationella prov, inlämningsuppgifter och redovisningar. Men det är alltså närvaron i sig som är viktig, oavsett vad man lär sig eller visar att man kan alltså. Intressant.

Krav på 100% obligatorisk närvaro för alla, alltid, oavsett förmåga för kunskapsinhämtning, är kollektivistiskt och gammalt tänkande.

För elever som presterar goda resultat och får höga betyg blir det konstigt om de får anmärkning i ett betyg – trots att de kanske rent kunskapsmässigt är bland de bästa i klassen. Skolan är kompensatorisk och det har – rätt eller fel – resulterat i att undervisningen ofta anpassas till de som ligger lite efter, vilket i sig gör att de som ligger lite före, många gånger tvingas sitta av tiden utan att egentligen lära sig något nytt.

Att sätta betyg efter närvaro är ungefär lika intelligent som att arbetsgivare ska betala exakt lika mycket lön till alla medarbetare oavsett vad de jobbar med, har för ansvar eller vad de presterar.

Att vara på jobbet är inte samma sak som att faktiskt jobba och leverera. Undantag är såklart arbetsuppgifter som exempelvis att jobba i en telefonväxel eller i en reception, men även den sortens arbetsuppgifter har prestationsdimensioner och går inte bara ut på att vara på plats och tillgänglig. Alltså kan två personer med samma arbetsuppgifter ha olika lön.

Samma logik kan appliceras på skolan, fast omvänt. Dvs. elever med olika närvaro kan prestera lika bra resultat.

Alltså ska de ha samma betyg oavsett om den ena varit borta en del. Det kan tom. vara så att den elev som har en del frånvaro presterar bättre än den som inte missat en enda lektion. Självklart ska den eleven då ha högre betyg och inte behöva skämmas någonting med en anmärkning i betyget för att den missat några lektioner.

Det blir ganska märkligt om elev 1 får A i exempelvis geografi men eftersom den har lite frånvaro får anmärkning i betyget samtidigt som en elev 2 får C i samma ämne men varit närvarande och inte får anmärkning.

I min enfald har jag gått och trott att vi har lämnat ”det relativa tänkandet” där betygen sätts relativt mellan olika elever och efter hur ofta de sitter längst fram och räcker upp handen. Och för att kunna göra det så måste alla vara på plats. Alltid.

Jag menar att det är elevens individuella kunskaper och måluppfyllnad som ska avgöra betygen, inte att den plikttroget och kollektivistiskt sitter av sin tid i bänken som avgör. Men jag kan ju ha fel.

Under hösten har en debatt rasat i medierna kring om det är rätt att få ledigt från skolan för exempelvis resor utanför loven. Även här kan man applicera min modell: dvs att för de elever som klarar att få goda betyg trots en veckas frånvaro så borde det inte vara några problem med några dagars ledighet. Omvänt, de som inte ligger på en tillräckligt hög betygsnivå får inte ledigt helt enkelt. Svårare än så är det inte.

Och nu vet jag att jag kommer få massor av arga mail från både vänstermänniskor som tycker att jag förespråkar en ”orättvis skola” där de som kommer från hem med studietradition kan få ledigt medan de som inte har samma stöd hemma inte kan få det. Och jag kommer likaledes att få arga mail från de som kanske är lite äldre och de som är högerkonservativa och som tycker att plikten är viktigare än resultaten.

Men hörrni: vem har sagt att världen är rättvis? Vissa har lättare att lära än andra. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara.

Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag – låt den då få utöva det. Elever som behöver mer lärartid får det och den som inte behöver – behöver inte. Och de som kan avgöra det bäst är nog ansvarsfulla föräldrar i samråd med elevernas lärare snarare än politiker som inte känner den aktuella eleven.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • StumbleUpon

Kommentera