Vi behöver ett nytt politiskt system

28 december 2014

Bundesarchiv_Bild_183-1986-0417-414,_Berlin,_XI._SED-Parteitag,_EröffnungDet finns både för- och nackdelar med decemberöverenskommelsen. Och det hänger samman med att det finns både för- och nackdelar med vårt nuvarande politiska system. Låt mig förklara.

Det finns de som lite halvt på skoj och lite halvt på allvar kallar svenska folket för trygghetsnarkomaner.

Vad det handlar om är att många människor i Sverige vill ha förutsägbarhet. Man vill på förhand veta hur det ska bli, det måste finnas en plan, det får inte vara för svårt.

När journalister frågar människor ”på stan” eller ”på byn” när det pågår en politisk konflikt så är svaret många gånger något i stil med ”sluta tjafsa, kom överens”. Man tycker det är jobbigt när det finns olika åsikter och man vill hellre applicera klassikern ”ingen lämnar rummet förrän alla är överens” – ungefär så som man fick lära sig i (sosse-)skolan när man var barn. Helst ska man också avsluta med att stå i en ring, hålla handen och sjunga en gemensam sång innan man går, för att ytterligare bekräfta att man är överens.

Med det sagt så har vi också skapat ett partisystem som för varje mandatperiod som går, sakta men säkert minskat makten från de valda riksdagsledamöterna till några fåtal personer i respektive partis partistyrelse.

Det finns fördelar med det – det ger en förutsägbarhet. Vissa skulle kanske också kalla det för stabilitet.

Men frågan är om det verkligen är bra. Frågan är om det är demokratiskt? Öppet? Transparent?

Konsekvensen blir att vi har ett ganska konstigt politisk system i Sverige där vi egentligen lika gärna skulle kunna avskaffa riksdagen helt och ha ett val vart fjärde år, mata in resultaten i ett excel-ark och sedan ser man på en gång hur rösterna faller ut. Varje gång.

Hur skulle man då kunna göra istället?

Man skulle exempelvis kunna göra riksdagen till det som riksdagen borde vara. Ge varje riksdagsledamot en helt egen politisk sekreterare som den väljer helt själv utan styrning uppifrån och ge dem därutöver en handläggar- eller press-resurs som de väljer själva, minska parti-apparatens overhead och låt folkvalda riksdagsledamöter vara folkvalda riksdagsledamöter.

Jag menar att vårt ”system” i grunden behöver göras om. Jag har full förståelse och acceptans för den överenskommelse som är gjord utifrån hur dagens politiska system är uppbyggt. Men om jag fick önska så skulle jag hellre ha sett att vi lät riksdagsledamöterna få den makt de borde ha.

Läs noga, jag skriver riksdagsledamöterna, inte riksdagspartierna.

Det system vi har idag och det som överenskommelsen befäster på papper innebär i praktiken att vi kan skicka hem ledamöterna till 4 års vila. Sen använder vi excel-arket när vi prövar varje förslag i kammaren. Det kan en handläggare på riksdagsförvaltningen sköta och så slipper vi charaden med debatter i plenum. Från varje parti utses en justerare som en gång i veckan justerar ”omröstningsprotokollen” för rättssäkerhetens skull. Enklare, snabbare och troligen billigare.

Dagens konstruktion av hur riksdagen fungerar är att makten koncentrerats till partiernas partistyrelserum. Decemberöverenskommelsen befäster detta ytterligare.

Jag skulle hellre se att makten flyttades tillbaka från de slutna partistyrelserummen tillbaka tilll riksdagsledamöterna.

Det är inte lika förutsägbart, inte lika enkelt och tryggt. Inte ens om sittande regering har numerär parti-majoritet i riksdagen. Men det skulle ge begreppen ”demokrati” och ”folkvald” helt nya innebörder. Men det kanske bara är jag?

Och hörrni. Det bästa av allt. Det skulle kunna genomföras omedelbart utan en endaste utredning, utan en endaste förhandling. Bara att köra.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • StumbleUpon

Kommentera