Förbjuda tiggeri?

4 februari 2015

tiggare2Det går naturligtvis INTE går att lagstifta mot fattigdom, alltså att göra det kriminellt att vara fattig. Följaktligen hamnar man i ytterligare bekymmer om man gör det olagligt att be en medmänniska om hjälp när man har det svårt.

Således blir det en komplikation om man skulle göra tiggeri per se kriminellt. Man skulle iofs kunna motivera en kriminalisering om man samtidigt propagerar för ett väl utbyggt socialt skyddsnät, där alla människor garanteras grundläggande rättigheter såsom tak över huvudet och mat för dagen.

På sätt och vis har vi ju ett sådant skyddsnät i Sverige redan idag, men frågan blir ju då om det skall omfatta alla som ”vistas” i Sverige eller enbart omfatta medborgare eller personer som har permanent uppehållstillstånd i landet.

Och även om man skulle ha ett sådant – och/eller efterleva ett sådant skyddsnät på riktigt och fullt ut – så blir det ju lite konstigt att göra det kriminellt att be en annan medmänniska om ekonomiskt stöd eller hjälp. Var går gränsen för tiggeri?

Om man står utanför mataffären? Om man knackar på hemma hos någon annan? Om man ber någon man inte känner? Ska man kunna fråga en kompis om ekonomisk hjälp? Var går gränsen?

Sedan har vi frågan om ”organiserat tiggeri”. Om man kan styrka att det sker i organiserad form, där det finns organisatörer och troligen också profitörer, då hamnar man kanske i ett helt annat läge.

Att någon skulle kunna profitera på någon annans fattigdom genom att utnyttja fattiga borde hur som haver redan idag kunna jämföras med ett slags koppleri – att utnyttja någon annan människa för eget ekonomiskt syfte genom att tvångsmässigt utsätta denne för en förnedrande handling i syfte att få in pengar. Inte sällan kombinerat med våld och hot om våld som. Det borde kriminaliseras.

Men tillbaka till enskilt tiggeri och huruvida det borde kriminaliseras eller inte. Det är faktiskt en svårare fråga än många tror. Vill man göra det enkelt för sig kan man bara säga ”ja” och köra på. Men då kommer man mest sannolikt att hamna i ett juridiskt minfält med situationer som av någon uppfattas som ett tiggeri medan någon annan inte uppfattade som det. Och frågan återkommer – kan man be någon om ekonomisk hjälp om det blir kriminellt? Troligen inte, och vad riskerar vi att få för samhälle då?

En sak att också fundera över är tolkningen av EUs fria rörlighet. I grunden handlar den om fri rörlighet för varor och tjänster och därutöver fri rörlighet för EU-medborgare att vistas i ett annat land i syfte att a) jobba, b) studera och c) semestra.

Om man gör tolkningen att tiggeri INTE är a) att jobba, b) att studera eller c) att semestra, så skulle man ju kunna anse att, om syftet med en resa till ett annat EU-land är för att tigga så är det inte förenligt med EUs fria rörlighet.

Då skulle man kunna lagföras och/eller bli hemskickad. Alternativt skjutsad till respektive lands, där man är hemmahörandes/medborgare, ambassad i det land man råkar befinna sig i för tillfället. Sedan är det det EU-landets egen skyldighet att se till att sina egna medborgare antingen a) får ekonomiskt bistånd eller b) får en ordnad resa hem. Väljer man att inte frivilligt åka hem på hemlandets bekostnad så skulle rättsväsendet kunna avvisa människor och att kostnaden för hanteringen och transporterna belastas hemlandet.

Det kan inte vara rimligt att det är ”vistelselandet” som skall svara upp för och ta ett annat EU-lands sociala ansvar för sina egna medborgare. Om det får fortsätta så kan exempelvis Rumäniens regering fortsätta att behandla delar av sin befolkning som skit, med vetskapen att de klarar sitt uppehälle genom att tigga eller få ekonomiskt stöd i annat EU-land.

Om man förbjuder det organiserade tiggeriet (där man kan styrka att så är fallet) och samtidigt gör en annan tolkning av EUs fria rörlighet och ställer krav på att respektive land har ett ansvar för sina egna medborgare, oavsett i vilket land de vistas, så borde man kommer ganska långt.

Detta kombinerat med ett krav på alla EU-länder, nationellt, ska ha ett grundläggande socialt skyddsnät för sina samtliga medborgare, oavsett vilken etnisk minoritet de må ha. Kan man inte, eller vill man inte det, så kanske man inte vara en del av Europeiska Unionen och åtnjuta de övriga fördelarna det innebär att vara medlem.

Sen får man faktiskt inte glömma att det är en fruktansvärd tragedi att det finns människor som tvingas tigga för sin överlevnad.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • StumbleUpon

Kommentera