Om Norsborgs Centrum

7 juni 2015

”Problemet är inte att jag som politiker säger att det är ett problem. Problemet är att inga andra politiker talar ur skägget.”

I tidningen Södra Sidan på sid 8 hävdas det att det skulle vara ”mitt fel” att den mäklare som anlitats för att sälja Norsborgs Centrum ska ha tackat nej till uppdraget. Mellan raderna pekas jag ut som att jag skulle ha något agg specifikt mot personer som har assyrisk/syriansk bakgrund. I sociala medier har jag sett kommentarer i aggressiv ton som gått ut på att ”han ska inte lägga sig i syrianers affärer” osv.

Fullständigt befängda påståenden.

För det första så har jag inget emot assyrier/syrianer. Tvärtom, jag känner många och har mycket god relation. Jag har tidigare kamrater från skolan som har assyrisk/syriansk bakgrund. Flera av mina grannar har assyrisk/syriansk bakgrund och vi har mycket god grannsämja. Det händer att jag ibland spontant får påhälsning på kvällen och får nybakt bröd. Jag blir inbjuden till fika emellanåt och vi har trevliga samtal. Några av dem har dessutom sedan en längre tid själva tagit upp och pratat om Norsborgs Centrum och att vi politiker måste agera.

Efter att kommunfullmäktige valde att besvara medborgarförslaget om ett monument för att hedra folkmordets offer i dåvarande ottomanska riket så är jag den enda politiker som löpande efteråt och under över ett års tid hade kontakt med förslagsställarna och jag tog flera gånger upp frågan med förvaltningen. Detta kan både förvaltningsledning och förslagsställarna intyga. Det gick så långt att jag tom. skrev fram ett s.k. ”nämndinitiativ” (klicka här och klicka här för att ladda ned) för att tvinga Samhällsbyggnadsnämnden ta upp frågan.

Om jag hade haft något emot assyrier/syrianer så hade jag inte haft så god kontakt med mina tidigare skolkompisar, mina grannar eller för den delen andra personer som råkar vara assyrier/syrianer.

För det andra, att mäklaren skulle tacka nej pga mina uttalanden är också helt befängt. Att det finns stora bekymmer med Norsborgs Centrum instämmer i stort sett alla i. Kommunens säkerhetschef har flera gånger uttryckt att det är bekymmersamt. När jag satt i polisstyrelsen så sjösattes en av de största satsningarna i Stockholms län, den s.k. ”Alexander-utredningen” (som fortfarande pågår och kommer så göra i många år framöver). När kommunens trygghetssamordnare presenterade arbetet med ”social oro i Norsborg” för bara någon månad sedan så skräder han inte orden och säger rakt ut ”Norsborg är förlorat, det har lämnats åt sitt öde i över 15 år, situationen är ohållbar, det har brunnit över 75 bilar på 3 veckor”. I valrörelsen 2014 och på en dialog/hearing inför valet i Hallunda bibliotek så berättade poliser att ”det blir allt tyngre vapen i händerna på allt yngre personer, tonåringar, i Norsborgs Centrum”. Detta kan Södra Sidans egen chefredaktör Petter Beckman, som var på plats, intyga.

Vi moderater är det enda parti som på allvar och tydligt vågat adressera problemet med Norsborgs Centrum.

Under våren 2014 delade vi ut ett flygblad (klicka här för att ladda ned) där vi klargjorde vår ståndpunkt. Vi har motionerat till kommunfullmäktige (klicka här för att ladda ned) för att få en ändring till stånd. Vi har interpellerat i frågan (klicka här för att ladda ned).

När jag får frågor, då som nu, så säger jag vad jag tycker och vad moderaterna tycker.

Jag tycker att man som politiker ska göra det – man ska tala ur skägget och inte hymla. Jag ställer mig istället frågan – var är alla andra? Varför är alla andra tysta?

Det är nämligen ganska märkligt för när det talas om Norsborgs Centrum mellan skål och vägg, oavsett vilka partifärger personerna har, eller oavsett om de är tjänstemän, så håller alla med. Det är ett samhällsproblem som ”man borde göra något åt”. Men när det kommer till officiella uttalanden så är jag den enda som talar klarspråk.

Det har inget över huvudtaget att göra med vilka som råkar äga centrumet, vilka personerna är eller vilken etnicitet de har. Intressant också är när Södra Sidan själva gjorde en rundfrågning bland medborgarna i Norsborgs Centrum kring mina och moderaternas idéer, så blev det ”backlash” – dvs. medborgarna var positiva till moderaternas förslag och tyckte att vi hade rätt.

Varför? Jo, för att de också är trötta. De är trötta på situationen i centrum och på politiker som ingenting gör men som bara snackar.

Vi moderater talar ur skägget. Är det ett samhällsproblem så är det. Och då ska man också vara öppen med det och tydlig. Vi moderater vill att Norsborgs Centrum ska bli en plats där man kan känna sig trygg. Där man inte bränner bilar. Där inte knark säljs. Där inte vapen florerar.

Om sedan Södra Sidan vill vinkla sin rapportering på ett sätt där jag pekas ut som någon ”bov” så får det stå för dem. Det är inte jag som ringt upp Södra Sidan för att få en rubrik i tidningen. Det är tidningen, som på basis av mitt engagemang i frågorna som rör centrumet, som ringt upp mig och ställt frågor. Och jag har konsekvent svarat precis på samma sätt som jag alltid gjort:
– Det är ett samhällsproblem, kommunen borde gå in och ta över, människorna i Norsborg förtjänar ett tryggt och fint centrum, osv.

För att avsluta: Säkerhetschefen säger att det är problem. Trygghetssamordnaren säger att det är problem. Polisen (både lokalt och centralt) säger att det är problem. Medborgarna säger att det är problem.

Problemet är inte att jag som politiker säger att det är ett problem. Problemet är att inga andra politiker talar ur skägget.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • StumbleUpon

Kommentera