Jimmy Baker

Idag behandlade Sveriges högst beslutande församling, Riksdagen, en flerpartimotion som innehåller krav på att Sverige ska erkänna folkmordet 1915 på armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker.

Riksdagen sa ja till motionen som innebär att Sverige erkänner folkmordet.

I SvD kan vi läsa att den turkiske premiärministern Recep Tayyip Erdogan meddelade att han nu ställer in ett planerat besök till Sverige och kallar hem landets ambassadör i Sverige, Zergün Korutürk.

Under februari månad i år så har jag med flera haft en del kontakter med Seyfo-kommittén, som driver frågan om ett erkännande om folkmord. Du kan läsa ett brev, undertecknat av de ledande företrädarna för Moderaterna i Botkyrka här.

Förutom att jag tycker att det är rätt att erkänna folkmordet så bevisade Sveriges Riksdag att demokratin faktiskt fungerar. Riksdagsledamöterna är inte bara ett transportkompani där alla ledamöter alltid röstar i enlighet med partilinjen och beslutar som regeringen vill. Det är sunt och bra.

Demokratin har enligt min mening segrat och riksdagsledamöternas betydelse och inflytande stärkts. Och inte minst, folkmord kan kallas folkmord. I alla fall i Sverige och några länder till…

Nalin Pekgul, ordförande för S-kvinnorna, skriver idag i SvD att muslimer är en svag grupp. Hon syftar på den senaste tidens medierapportering kring mordhoten av konstnären Lars Vilks. Hon menar på att Lars Vilks ”gett sig på muslimer” och sparkat nedåt på de svaga istället för som hon anser att han borde – slå uppåt mot överheten. Hon hävdar det är ”obeskrivligt sårande” att han avbildade profeten Muhammed som en rondellhund.

Sedan hävdar hon även att yttrandefriheten gör att hon har rätt att kritisera Lars Vilks för hans konstverk.

Men hallå Nalin. Om du har rätt att öppet kritisera konstnären Lars Vilks med motiveringen att vi har yttrandefrihet i Sverige så har väl ändå Lars Vilks rätt att avbilda profeten Muhammed så som han vill. Eller?

Sedan, till att muslimer skulle vara en svag grupp – du kan inte ha mer fel Nalin. Muslimer är en mycket stark grupp.

Ett exempel på det är i min hemkommun Botkyrka, där den muslimska lobbyn tom. fått igenom att det skall serveras Halalslaktat kött i våra kommunala skolor. Ett beslut som jag för övrigt gick emot i nämnden och som jag kommer jobba för ska avskaffas om vi vinner valet i septermber. Se det som ett vallöfte!

För säkerhets skull känner jag att jag måste deklarera några saker, så att alla som läser detta får några konkreta fakta klart för sig och så att inte någon förvirring uppstår eller att du (eller andra) kommer med felaktiga anklagelser gentemot mig:

1. Jag är inte främlingsfientlig.
2. Jag flörtar inte med mörka krafter.
3. Jag sympatiserar inte med högerextremister. Inte vänsterextremister heller för den delen.
4. Jag har inte något specifikt agg gentemot just muslimer. Och inte mot andra grupper med andra trosuppfattningar heller.

Jag är inte emot halalslakt för att jag har något emot muslimer, tvärtom – några av mina bästa vänner är muslimer och en hel del av min egen släkt på min pappas sida är muslimer. Jag är helt enkelt emot det eftersom det är djurplågeri (slakten innebär att man skär av slaktdjurets hals med en kniv. Då skärs bland annat halsens blodkärl av och djuret tappas på sitt blod varigenom det dör).

Att muslimer skulle vara en svag grupp var nog det dummaste jag läst på länge. Och ett tips Nalin, om du yttrar dig med stöd av yttrandefriheten ska du inte förvägra andra samma rätt!

Jag avslutar mitt blogginlägg med ett citat från Lars Vilks och som jag stödjer till 100%:

Man måste få vara kritisk mot alla religioner, det kan inte finnas ett undantag kring Islam.

/Lars Vilks

I dagens DN kan vi läsa att kostnaderna för snöröjning runt om i Sverige skenar tack vare den ovanligt snörika vintern. I flertalet kommuner har snöröjningsbudgeten redan spräckts och än ser vi inte tecken på mindre snö de närmsta veckorna. Ett antal kommuner har även uttryckt sig att de kommer dra in på sommarunderhållet av sina vägar för att kunna täcka kostnaderna för snöröjningen.

I Botkyrka kommun har jag samtalet med flertalet tjänstemän som berättar att budgeten även i vår kommun är spräckt och att det är oklart hur ekonomin för området ”Gata & Park” kommer se ut under resten av året. De uttrycker att det troligen får konsekvenser i form av att gatuunderhållet blir mindre i år för att årsbudgeten ska hålla.

Botkyrka kommun fick runt 100 miljoner kronor i extra statsbidrag av regeringen nyligen. Utöver detta har vi bl.a. fått sänkta arbetsgivaravgifter på 16 miljoner och utöver detta ytterligare förstärkta intäkter i form av statsbidrag samt bättre skatteintäkter än beräknat.

Trots det väljer kommunen att minska på personalen i välfärdens kärna, minst 74 personer ska bort från Vård- och omsorg och Barn- och ungdom. Och det gäller bara fast anställd personal. Minst lika många, som inte har fast tillsvidaretjänst, får inte förlängda vikariat.

Samtidigt som detta sker rapporterar kommunens ekonomer att man kommer göra ett rekordstort resultat (vinst) för 2009. Ungefär 100 miljoner kronor landar resultatet på.

Därmed är det ett faktum att de skattelättnader och extra statsbidrag med den tydliga adresslappen ”för personal i välfärdens kärna” inte har använts till det som de var avsedda. Lägg därtill att det lokala vänsterexperimentet, S+V+MP, gladeligen skickar iväg över 20 miljoner till upplevelseklustret Subtopia och ytterligare lika mycket för att bygga en ny cirkus-hangar vid Subtopia i Alby.

Det får vara ett slut på felprioriteringen av våra skattepengar och statsbidrag vi får för att klara vår välfärd. Hellre underhåll och snöröjning än cirkus.

Under förra året lämnade jag in en motion till Botkyrkas kommunfullmäktige som handlar om hedersrelaterat förtryck och våld. Bakgrunden till motionen är att jag vid flertalet möten med kurator, skolledare och ungdomar fick höra berättelser om att det är vanligt förekommande i Botkyrka kommun. Sedan en längre tid pågår det också ett omfattande arbete inom Stockholms stad kring frågan. Jag har haft flera samtal med bl.a. Ulf Kristersson, socialborgarråd, och John Stuart, borgarrådssekreterare och fått insikt i hur arbetet bedrivs i Stockholm. För en tid sedan offentliggjordes även en studie genomförd av Stockholms universitet, som pekar på att hederskultur och hedersnormer är vanligt förekommande i Stockholm.

I motionen hänvisas det både till initiativet och arbetet inom Stockholms stad, men pekar också på den studie från Stockholms universitet. Vi kan anta att det även förekommer i vår kommun och för att på allvar kunna jobba med frågan även i Botkyrka kräver jag i motionen att en kartläggning skall göras och en handlingsplan tas fram.

Häromdagen bereddes ärendet i demokrati- och integrationsberedningen och den styrande majoriteten, vänsterexperimentet S+V+MP, har mycket svårt för att ta i frågan på tillräckligt allvar. De vill bunta ihop frågan om hederskultur tillsammans med ett generellt arbete mot patriarkalt förtryck, mäns våld mot kvinnor, och våld i nära relationer.

Det är inte ok. Hedersrelaterat förtryck och våld är något helt annat. Våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor är självklart allvarliga och viktiga frågor, som självklart också skall prioriteras. Men de har helt olika ursprung, uttryck och verkningar. När våld i nära relationer ofta har sitt ursprung i alkohol- och drogmissbruk och svartsjuka, så handlar hedersnormer om ett kollektivt psykiskt fenomen som ofta involverar en systematisk övervakning av en enskild (ofta kvinna).

Hederskultur och hedersnormer är starkt kopplad främst till kvinnors sexualitet – och att mannens, faderns och ibland hela familjens, heder står på spel om kvinnan ”tillåts” leva sitt liv som hon vill. Unga kvinnor, flickor, får inte ha vilka kompisar de vill, umgås med pojkar, delta i gymnastiken i skolan, simundervisning, friluftsdagar, besöka fritidsgårdar osv. Ofta tvingas syskon, oftast pojkar, delta i övervakningen av flickan för att sedan ”rapportera” det till de vuxna. Släktingar bevakar varandras barn och inte sällan utövar även vuxna kvinnor hedersnormer på de yngre (ofta ogifta) kvinnorna.

Socialdemokraterna har så svårt i att ta i denna fråga enskilt och därför vill man bunta ihop den med andra frågor. Förslaget från den styrande majoriteten är att motionen skall ”besvaras” och att en handlingsplan mot våld i nära relationer ska tas fram. Det duger inte. Hederskultur och hedersnormer är en såpass viktig fråga att den förtjänar att belysas enskilt.

Jag anser att vi ska slå vakt om de grundläggande värderingarna som lagt grunden till det moderna svenska samhället. Alla människors lika värde, alla människors rätt att freda sin kropp, jämställdhet mellan könen och barns rättigheter. Det tänker jag aldrig backa en endaste millimeter från.

Jag kräver att krafttag tas mot förekomsten av hedersnormer och hedersrelaterat förtryck och våld. För varje dag som går utan att något görs lider hundratals, kanske tusentals, personer – oftast unga kvinnor. Och de lider varje dag.

Läs hela motionen här

Under den här vintern upplever jag att det varit extra jobbigt att vara Botkyrkabo. Otryggheten i vår kommun breder ut sig – totalt har tio personer skottskadats på den korta tiden mellan 16 oktober och 17 januari i Norra Botkyrka:

16 oktober: Grovt rån, Alby
20 oktober: Mordförsök, Eriksberg
2 november: Mordförsök, Alby
13 november: Rån, Fittja
17 november: Grovt rån/grov misshandel: Alby
20 november: Grovt rån/grov misshandel: Alby
13 januari: Mordförsök/grov misshandel: Alby
17 januari: Mordförsök, Ungdomens hus, Fittja

Läs pressklipp från Metro och City här

I gårdagens DN kan vi läsa att tysta vittnen försvårar för polisen att hitta de skyldiga. Det är i praktiken omöjligt att med så många händelser under kort tid, att det inte finns en endaste som kan peka ut en endaste skyldig. Vid mina egna samtal med ungdomar vittnar de om att ”folk vet ungefär vilka de är, men de vill inte berätta för de vill inte bli utsatta för repressalier.”

Torsten Alm, kriminalinspektör vid Södertörnspolisen, går ännu längre:

Det är någon slags gangsterromantik som gäller i de här områdena. Vi vet att det pratas mycket men så fort vi kommer i närheten är det tyst, vi får väldigt få förstahandsuppgifter.

I dagens SvD kan vi läsa att justitieminister Beatrice Ask (M) föreslår förändringar i lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

Syftet är att brott begångna av barn under 15 år ska utredas i större utsträckning. Det är ytterligare ett steg i ansträngningarna att råda bot på en överslätande attityd till brott. Tidigare har regeringen exempelvis drivit på för att domstolarna ska tillämpa även det övre registret i straffskalan.

Det känns skönt att vi har en regering som ser och förstår att vi har problem i samhället och föreslår förändringar. Samtidigt är det tragiskt att den nu styrande majoriteten i Botkyrka som består av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet kommunisterna och Miljöpartiet, väljer att sätta skygglappar både för sina ögon och öron. Faktum är att vi under en längre tid haft stora bekymmer i vår kommun som man blundat för och som man inte vill höra talas om samtidigt som  man försöker måla upp en bild av kommunen som en framgångskommun med en massa kulturella satsningar och happenings.

Var ligger prioriteringarna?

Skulle moderaterna, tillsammans med de övriga partierna i alliansen, få styra i Botkyrka så kan jag garantera att prioriteringarna skulle se annorlunda ut. Det kan aldrig vara rätt att drömma sig bort till en finare värld med miljonsatsning efter miljonsatsning på spektakulära byggnader och kultur- och nycirkus, när våra ungdomar inte ens kan besöka en fritidsgård utan att riskera att bli skjutna.

Det finns flera exempel på hur det går när samhällen romantiserar kring sitt eget samhällsbygge. Jag tänker närmast på forna Östblocket – DDR, Sovjetunionen och en rad andra länder som avskärmade sig från omvärlden och drömde sig bort till underlandet. Efter Berlinmurens fall såg vi på riktigt hur dessa människor levt under decennier. Förtryck. Våld. Terror. Ofrihet. Otrygghet. Drömmar om det fina socialistiska samhället var bara en illusion som gynnade nomenklaturan högt upp i de socialistiska partiledningarna.

Det är dags gnugga ögonen och plocka ut fetvadden ur öronen i Botkyrka och se verkligheten så som den faktiskt ser ut. Det är dags att rösta fram en politisk majoritet som har konkreta förslag hur vi förbättrar vår kommun med idéer om framtiden.

För inte så länge sedan fick min 13-årige son en kallelse till folktandvården. De hade bokat in en tid för fluorlackning av hans tänder. Som förälder blev jag i ärlighetens namn lite orolig och tänkte ”oj då…”. Sist han var hos tandläkaren så sade hon att min son hade jättefina tänder så jag förstod inte riktigt, men tänkte att det skadar ju inte att få detta extra skydd.

Min son är stor nog att gå till tandläkaren själv, men jag kände att jag ville följa med och prata med tandläkaren om detta. Medan hon lackade min sons tänder pratade vi, jag ställde lite frågor och hon berättade för min son att han hade jättefina tänder men att försäkringskassan hade bestämt att alla barn som bor i vissa områden skulle få sina tänder lackade. Och vi råkar bo en kommun och i ett område som man anser generellt har såpass dålig tandhälsa att alla barns tänder behöver fluorlackas.

Visserligen är jag glad att berörda myndigheter, staten, försäkringskassan och tandvården genom detta förebyggande arbete försöker bättra på tandhälsan och minska framtida problem. Men, som politiker blev jag närmast bedrövad över tanken att Botkyrkas medborgare har så taskig tandhygien att sådana här åtgärder är nödvändiga.

Men det kanske är så att vi har ett problem med att kommunicera vikten av god tandhygien till barn, elever, föräldrar och inte minst blivande föräldrar. När jag besökte Heron City härom helgen fick jag det bekräftat med en händelse som var ganska talande för problemet. Vid ett bord (vid restaurang-torget) satt två kvinnor med sina knappt ett år gamla döttrar i varsin barnstol. Vad gav de dem? Jo, de doppade pommesfrites i ketchup från McDonalds. De små barnen kunde knappt bita av pommesfritesen så de doppade dem återigen i ketchup-byttan. Småbarnen blev matade med ketchup!!!

Jag har absolut inget emot McDonald’s, men HALLÅ!?

Hur tänker man som förälder när man gör något sådant? Barnen kommer ju att ha karies-angrepp redan på sina mjölktänder och det är på detta sätt man lägger grunden för framtida problem med tandhälsan. Uppenbarligen är situationer som detta så vanligt förekommande att samhället ”tvingas” besluta om allmän fluorlackning av alla barns tänder.

När jag själv var liten och gick i skolan kom ”fluortanten” regelbundet till skolan. Vi fick se skrämselpropaganda på hemska diabilder, lära oss att borsta med engångstandborstar, tugga på en röd tablett och skölja med fluor. Det kanske är dags att återinföra fluortanten i våra skolor?

På SvD.se kan man läsa ”slopa momsen på frukt och grönt” underskrivet av läkare, hälsocoacher och kända svenskar.

De menar på att vi i Sverige har lägre omsättningsskatt på porrtidningar, optionshandel och vadslagning än på äpplen och tomater.

Så kanske det är. Moms, eller mervärdeskatt/omsättningsskatt, är ett mycket bra sätt för staten att få in pengar. Pengar som förhoppningsvis skall användas till i första hand att säkerställa kvaliteten i våra sociala skyddsnät och i välfärdens kärna. I stort sett alla länder har liknande skatter.

Jag tycker att moms är en bra skatt, i många avseenden en mycket bättre skatt än tex. skatt på inkomst. Och varför tycker jag det? Jo, helt enkelt för att med moms kan du själv styra hur mycket skatt du ska betala, till skillnad från inkomstskatten – där du får betala oavsett om du konsumerar eller inte.

Jag skulle INTE vilja ha slopad skatt på frukt och grönt. Inte för att jag inte vill att folk ska äta nyttigare, utan för att jag helt enkelt inte tror på systemet med olika momssatser. Det vore mycket bättre om vi istället bestämde oss för EN momssats, och den ska gälla ALL konsumtion av varor och tjänster. Punkt. Det skulle troligen för vissa varor innebära en prissänkning och för andra en prishöjning, och alldeles säkert oftast på marginalen. Jag tror inte att det säljs färre böcker om boken kostar 229 kr istället för 219 kr. Jag tror inte det säljs fler äpplen om de kostar 14:90/kg istället för 15:90/kg. Däremot kan jag mycket väl tänka mig vissa punktskatter på vissa varor, som tex. bensin & diesel.

Om vi har bestämt att vi ska ha en viss nivå på vårt sociala skyddsnät och en viss kvalitet inom välfärdens kärna, så kostar det pengar. Då måste vi också ta ut skatter och avgifter som motsvarar kostnaderna. Men gör det så enkelt som möljigt utan en massa krångel. Bestäm en momssats som gäller för all konsumtion. Enklare för företagen och enklare för konsumenten, som vet precis hur mycket skatt som betalas – oavsett vad man köper.

Allt annat är att bara att göra det svåröverskådligt, svårhanterligt och krångligt.

Regeringen har sedan tillträdet efter valet 2006 haft ambitionen att reformera de sociala skyddsnäten, sjukförsäkringen och arbetsmarknaden i Sverige. Syftet med dessa ambitioner har hela tiden varit att de som bedöms ha ett vårdbehov skall få detta, de som har behov av rehabilitering skall få det samt att, de som har arbetsförmåga men står utanför arbetsmarknaden skall återgå i arbete.

I flera fall har professionen på ett mycket tydligt sätt uttryckt att det finns ett vård- och rehabiliteringsbehov innan en del människor kan vara aktuella för insatser på den reguljära arbetsmarknaden.

På ett olyckligt sätt förefaller det vara så att vårdgivare och myndigheter med ansvar för dessa personers rehabilitering brustit i kommunikationen och försatt människor i en situation de själva inte kan lastas för.

I en för den enskilde svår tid, är det samhällets och myndigheternas uppgift att ta ansvar för att tillse att hela vårdkedjan fungerar. Man kan aldrig överlåta ansvaret för detta till den enskilde, som redan i sin situation är utsatt.

Alltjämt kvarstår vård- och rehabiliteringsbehoven och därmed bör det också vara myndigheternas uppgift att tillgodose dessa innan anpassning till, och inträde i, arbetsmarknaden kan krävas.

I besluten tagna av Sveriges Riksdag kring förändringarna i gällande lagstiftning, har det aldrig varit lagstiftarens intention att personer med ett konstaterat vård- eller rehabiliteringsbehov skall bli utförsäkrade från sjukförsäkringen innan den enskildes vård- eller rehabiliteringsbehov tillgodosetts. Därmed bör berörda myndigheter arbeta för att dessa tillgodoses innan dess utförsäkring och inträde på den reguljära arbetsmarknaden kan krävas av den enskilde.

Jättebra Vellinge, som nyligen fattat beslut om att ta emot flyktingbarn. I SvD kan vi läsa att de tecknat avtal med Migrationsverket om att ta emot mellan 5 och 8 ensamkommande flyktingbarn.

Jag skulle gärna se att även min hemkommun Botkyrka gjorde detsamma.

Det finns säkert en hel del människor som skulle invända och säga något i stil med att ”Botkyrka tar ju redan emot så många flyktingar” och sedan använda det som ett argument mot att även vi skulle teckna avtal. Men faktum är att Botkyrka kommun inte tar emot några flyktingar. Noll. Ingen. Vad som däremot är ett faktum är att många nyanlända vuxna väljer att bosätta sig här helt av egen kraft och vilja. Detta eftersom vi i Utlänningslagen har en praxis som kallas EBO – dvs. eget boende.

Migrationspolitiken är en nationell fråga och jag anser inte att någon kommun egentligen ska kunna avsäga sitt ansvar om att bistå staten i våra gemensamma, nationella, åtaganden. Av den anledningen bör även Botkyrka dra sitt strå till stacken och teckna ett avtal om ensamkommande flyktingbarn.

Att jag sedan är en av dem som vill avskaffa EBO är en helt annan sak.

Jag läste en mycket intressant debatt-artikel på DN.se idag.

”Om vi alltså skulle tillämpa SD:s program på dem själva som en ortodox minoritetsgrupp, skulle de inte få vara kvar här eftersom de är alltför osvenska. Men eftersom vi inte vill vara som SD, utan räknar toleransen som en eftersträvansvärd svensk egenskap, kan de få stanna här om de håller sig inom demokratins gränser, inte hetsar mot folkgrupper eller döljer gamla nazister i sina led.”

/Tomas Böhm, psykoanalytiker

Läs hela den läsvärda debattartikeln här.

Dagarna före jul blev jag intervjuad av Sveriges Radio P3 om att Botkyrka kommun blivit diplomerad Fair Trade City – Rättvisemärkt. Som jag bloggat om tidigare och även skrivit på moderaternas webbsida så tror jag inte att Fair Trade lyfter människor ur fattigdom – tvärtom tror jag att Fair Trade är kontraproduktivt och har motsatt effekt.

Lyssna på hela (korta) intervjun här:

http://www.sr.se/cgi-bin/international/artikel.asp?artikel=3323603

Det är naturligtvis jättetråkigt att Saab läggs ned. Tråkigt för de anställda, för de som äger en Saab och tråkigt för Sverige.

Men man kan inte fortsätta tillverka något som folk uppenbarligen inte vill köpa.

Vi ska komma ihåg att trots att Saab-bilarna varit i allt väsentligt billigare än jämförbara konkurrenter så har folk ändå valt andra märken. Tråkigt, men livet går vidare och jag hoppas att alla de som nu drabbas av nedläggningen kan gå vidare och använda sina kunskaper på ett bra sätt. Tankarna går naturligtvis idag till alla familjer som fått sin försörjning genom Saab.

Göran Persson (S) 2004:
”Näringslivet själv ska sköta den här typen av frågor, det är inte statens sak att se till så att Trollhättans fabrik är konkurrenskraftig i jämförelse med andra inom GM.”

Fredrik Reinfeldt (M) 2009:
”Vi ska inte ta använda välfärdens pengar till att köpa en bilfabrik. Om inte GM, världens största biltillverkare, kan driva Saab med lönsamhet – vad är det som får Mona Sahlin och Socialdemokraterna att tro att Svenska staten kan göra det?”

Under december månad genomför vi en ”enkätkampanj” i vår kommun. Vi har hållit bokbord med flygblad och material samt en korg full av Ahlgrens bilar. Alla som hjälper oss utveckla vår politik genom att svara på enkäten får en påse. Mycket lyckad kampanj, bilarna tog slut alldeles för snabbt (trots ett ordentligt lager) men vi kunde erbjuda några dumle-kolor till några som ändå ville fylla enkäten.

I Botkyrka kommun har man sedan något år arbetat i ett nytt och modernt dokumenthanteringssystem. Det nya systemet har många fördelar, det är modernt, det går att säkerhetskopiera ifall olyckan är framme, det är lättare att söka efter handlingar mm.

Logiskt vore det, om alla politiker också har tillgång till systemet – det skulle göra arbetet med att söka bland dokument, handlingar och historik väsentligt lättare. Nu är det inte så i Botkyrka kommun. Bara vissa politiker tillåts ha access till systemet. Politiker med rätt partibok förstås.

Trots att vi tidigare blivit lovade tillgång till systemet har vi nu fått nej från kommunledningsförvaltningens högre tjänstemän. Orsak till varför vill de inte säga – de säger bara nej.

Ska det vara på det här sättet? Är det rimligt att det i en demokrati får gå till på det här sättet? Ett samhällssystem där inte alla politiska företrädare tillåts få tillgång till samma information?

Läs interpellationen här
(OBS! Sid 2 av interpellationen innehåller en lista (”skärmdump”) över politiker som har tillgång till systemet. Listan innehåller endast företrädare för S, V och MP…

I dagens nätupplaga av Expressen och SvD kan vi läsa ovan rubrik. Enligt tidningarna har LO släppt en rapport över inkomstutvecklingen. I Aftobladet går man ännu längre, där lyder rubriksättningen ”Ökande klyftor delar Sverige”.

Vad som är intressant är att det i ingressen i Expressen och SvD står:

”Mellan 1991 och 2007 har de rikaste tio procenten i landet ökat sina disponibla inkomster med 88 procent. För de fattigaste tio procenten var ökningen 15 procent. Och arbetslösa och sjuka halkar efter dramatiskt.”

De förvärvsarbetandes inkomster har ökat med i snitt 3,3 procent per år, ingen skillnad mellan arbetare och tjänstemän. Samtidigt har sjuka, arbetslösa och förtidspensionerade ”bara” ökat sina inkomster med i snitt 0,86 procent per år. De studerande med 1,26 procent per år. Man konstaterar även att det var en liknande utveckling även innan Alliansen vann valet 2006 – det var alltså enligt LO samma utveckling under S-styret 1994-2006. I maj 2002 skrev DN en artikel med rubriken ”Rikas inkomster ökar mest” där SCB konstaterar att medelsvenssons inkomster ökat 4,7 procent medan de med högst inkomster ökat sin inkomster med 23 procent.

Det första som slår mig är att nästan ALLA de facto ökat sina inkomster. Dvs. ingen grupp har enligt rapporterna blivit fattigare än tidigare. Det andra som slår mig är att jag faktiskt inte kan förstå ”orättvisan” i detta. Detta är ju rätt väg att gå, de som jobbar och sliter varje dag får mer kvar i plånboken än tidigare, och de som anstränger sig utöver det vanliga får behålla mer av sin extrainkomst.

Webbtidningen E24 redogör i en artikel från den 23 november i år för SCB:s studie ”Barn och deras familjer” att inkomststandarden har ökat mest i de familjer som redan innan 2007 hade en relativt god ekonomisk standard. Samtidigt visar studien att barnfamiljerna med sämre ekonomi antingen har fått känna av en mindre höjning eller ingen höjning alls.

Det som Aftonbladet hävdar är rent felaktigt, och går helt i linje med hur Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill att det ska låta: ”att de rika blir rikare och de fattiga fattigare”.

Studierna, rapporterna och underlagen till alla artiklar i det här blogginlägget visar på att så inte är fallet. Att någon får det bättre kan väl inte vara orättvist. I synnerhet inte när det är uppenbart att ingen får det sämre.

Rättvisa enligt vänsterexperimentet, S+V+MP, bygger därmed på parollen:

”Alla ska ha det lika jävligt, annars är det orättvist.”

Följaktligen är deras politik inriktad på att ingen skall tillåtas lyckas få det bättre än någon annan. Därför vill de, förutsatt att de vinner valet 2010, gå tillbaka till att driva en politik som går ut på att straffa de som jobbar och sliter och gynna de som inte arbetar. Det är INTE rättvist.

Är med i ett inslag SVTs ABC-nyheter idag där jag kritiserar kommunen för att inte leva upp till avtalet med staten om att gå i borgen för ”sociala hyreskontrakt”, s.k. hyresgaranti.

Själva idén med hyresgarantier är att kunna hjälpa människor som inte på egen hand kan få ett hyreskontrakt. Det kan exempelvis handla om personer som jobbar men inte har fast anställning, personer som har betalningsanmärkningar eller ensamstående med barn som enligt hyresvärden har en otillräcklig inkomst.

Botkyrka skrev ett avtal under 2008 där man tecknade sig för upp till 170 stycken hyreskontrakt. Drygt ett år senare kan vi konstatera att kommunen inte gått i mål med mer än 2-3 stycken enligt det kommunala, allmännyttiga, bostadsbolaget AB Botkyrkabyggen. För inte så länge visade SVTs Uppdrag Granskning ett reportage kring ”Hotelljouren” som hyrde ut tillfälliga boenden till kommuner – för (just det) personer som inte på egna meriter kunde få egna hyreskontrakt. Botkyrka kommun är en av deras största kunder och debiteras mellan 7 och 12 miljoner kronor per år för sådana boenden.

Jag ställer mig frågande till varför man inte tecknar fler hyresgarantier och hjälper människor i nöd att få ett riktigt boende? I synnerhet när Regeringen dessutom ersätter kommunen för den ekonomiska risk kommunen tar.

Min interpellation kan du läsa här och TV-inslaget kan du se här.

Läser på DN.se att Ryanairs vd Michael O’Leary kallar Allmänna reklamationsnämnden (ARN) för idioter som enligt bolaget  tolkar EUs lagstiftning på ett annat sätt än nästan hela övriga Europa.

Den alltid lika rebelliske vd’n levererar också ett antal bredsidor som tex. ”Allmänna reklamationsnämnden är idioter som vilseleder resenärerna” och ”det är bara i Sverige och Norge som vi har de här problemen” (läs: Sosse-Sverige och den sista Sovjetstaten Norge…).

Allvarligt talat så har jag egentligen inte satt mig in i ärendet men jag tycker ändå att det är märkligt att människor som väljer att flyga med ett lågpris-flygbolag likförbaskat kräver att få service i nivå med premium-flygbolagen. Lite som att hävda att en Skoda skall hålla samma kvalitet som en Mercedes.

Jag har aldrig flugit med Ryanair, men om jag skulle göra det så vet jag väl ändå att servicen inte blir densamma som hos exempelvis SAS, Lufthansa, KLM eller Air France. Med Ryanair så får man vad man betalar för. Det borde alla veta, och kan man inte acceptera det – ja då får man öppna plånboken och betala 1700 kr för en resa till London istället för en femhundring. Så enkelt är det.

”Det är bara i Sverige och Norge som vi har de här problemen.”

/Michael O’Leary

Är just nu i Toulouse, Frankrike, och deltar i konferensen ”Mix Cities” anordnad av organistionen European Coalition of Cities Against Racism.

Botkyrka kommun är sedan en tid medlem i organisationen och vid denna konferens deltar personer från 90 städer & kommuner från ett tjugotal länder.

Fokus är diskussioner och grupparbeten kring mäskliga rättigheter, alla människors lika värde och möjligheter, tolerans och mångfald.

Med tanke på den senaste tidens händelser och diskussioner i media kring den moderat-styrda kommunen Vellinge så skulle jag som aktiv moderat i Botkyrka vilja föreslå för Vellingemoderaterna att Vellinge blir medlem i ECCAR och att de partiaktiva deltar vid konferenser som dessa.

Otroligt lärorikt och ett bra sätt att påbörja arbetet med att motverka främlingsfientlighet och erkänna alla människors lika värde, rättigheter och möjligheter och jämställdhet mellan könen.

Jag tror att det finns ett behov av upplysning, kunskaper och deltagande hos de politiskt aktiva, inte bara i Vellinge och inte bara inom M utan i de flesta kommuner och inom alla partier.

Nu kommer landets villa- och radhusägare att rasa. Kanske även de som valt att bygga stora delar av sin privatekonomi på lån och kontokortsköp.

Jag tycker att vi borde avskaffa möjligheten att dra av för räntekostnaden på lån och ta samtidigt bort beskattningen av ränteinkomster/inkomster av kapital!

Varför? Jo, för att räntan är ju faktiskt kostnaden (läs avgiften) för att få låna pengar. Varför ska alla andra vara med och betala på någons belånade villa eller lägenhet. Och det stannar ju inte vid bostäder. Varför ska tex. jag vara med och betala på grannens nyinköpta bil, båt eller sommarstuga? För det är ju precis det som det resulterar i när denne gör ränteavdrag i deklarationen. Nuvarande system missgynnar kort sagt dem som är försiktiga med sin ekonomi och gynnar dem som spenderar och slösar, lever över sina tillgångar och lever på en låneekonomi.

Slopandet av ränteavdragen skulle med stor sannolikhet föra andra positiva effekter med sig, exempelvis skulle det bli mer lönsamt att faktiskt spara pengar på banken samtidigt som det blir mer kostsamt att låna. Och vi vet ju alla vad som händer när för många människor lånar mer än de klarar av att betala tillbaka…

Nu utvidgar Migrationsverket antalet ankomstkommuner för minderåriga från fyra till tio och regeringen ska också utreda en lagändring som ska tvinga kommuner att ta emot ensamkommande asylsökande barn. (DN.se)

Jättebra. Det finns kommuner som redan idag inser att de ingår i ett större sammanhang där man tar sitt samhällsansvar. Både röda och blå kommuner. Samtidigt finns det, som blivit så tydligt i fallet med Vellinge, de som agerar som om de vore en isolerad ö och som inte har förstånd nog att förstå att de är en del av Sverige och bör ta samma ansvar. Sedan finns det de kommuner som *ofrivilligt” och utan eget agerande åt endera hållet, som blivit typiska ankomst- och transitkommuner dit många nyanlända flyttar.

Dit hör min hemkommun Botkyrka. Många tror att Botkyrka ”tar emot” många nyanlända som flyttar till Sverige. Det är fel. Vi tar inte emot någon. Inte heller några ensamkommande flyktingbarn – där ”smiter” kommunen undan.

Vi har idag en lagstiftning som innebär att den nyanlände själv (och fritt) väljer bostadsort. En vanlig och naturlig drivkraft är att man söker sig till områden där andra med samma bakgrund, språk, kultur osv. bor – eftersom man tror att det då är lättare att ”smälta in” och finna samhörighet. Både rätt och fel. Rätt eftersom man lättare kommer att kommunicera med sina grannar på sitt eget modersmål och fel för att det på sikt blir svårare att integreras i samhället. Segregationen ökar och eldar på en negativ socioekonomisk spiral som går allt snabbare.

På samma sätt som det inte är rimligt att kommuner som Vellinge ska kunna ”välja” att inte vara en del av svensk asyl-, migrations- och integrationspolitik så ska inte kommuner som Botkyrka behöva vara hela Sveriges samvete och ta hand om alla.

Det är bara att inse att frivilligheten för kommunerna inte fungerar. Det enda rätta är att på allvar slå näven i bordet och lagstifta och se till att ALLA kommuner tar ansvar. Skrota EBO (möjligheten att själv välja bostadsort under asylprocessen) och tvinga alla kommuner att ta ett gemensamt ansvar för asyl-, migrations- och integrationspolitiken. Både för vuxna och ensamkommande flyktingbarn. Självklart måste saker som ekonomiska förutsättningar och möjligheter till en framtida integrering och egen försörjning vägas in.

Min tilltro till vår migrationsminister Tobias Billström är sedan tidigare mycket stor. Nu hoppas jag att han löper hela linan ut och tar fram ett nytt lagförslag.

”Problemet kan bara lösas genom att fler kommuner tar emot barnen. Det är barnens rättigheter som är vår prioritet – inte kommunernas eventuella bekymmer.”

/Tobias Billström, migrationsminister

I Aftobladet idag citeras boende i Hököpinge, Vellinge:
”– Vi vill inte ha dem här. Punkt. Slut!”

Vellinges kommunalråd Lars-Ingvar Ljungman (M) har framfört synpunkter som går ut på att det inte kan vara Vellinges ansvar att ta emot ensamkommande flyktingbarn.

Som moderat politiker blir jag både beklämd och fruktansvärt besviken när jag hör och läser sådana här uttalanden. I synnerhet när kommentarerna och ställningstagandena kommer från personer som är aktiva inom mitt eget parti.

Sverige har, likt många andra länder, ratificerat och skrivit under överenskommelser som innebär att vi ska sträcka ut en hjälpande hand till människor som är på flykt undan krig, misär och förföljelse. Och det tycker jag att vi skall fortsätta göra. Att bara avfärda detta med ”det är inte mitt problem” är att vara fruktansvärt cynisk och, enl. mig, ha en vidrig människosyn utan medmänsklighet.

Det finns mycket att säga om migrationspolitiken och integrationspolitiken i Sverige och hur vi alltför länge hanterat dessa frågor. Absolut. Det finns en hel del att förändra. Absolut. Men faktum är att Sverige består av 290 kommuner och alla (och då menar jag ALLA) måste hjälpa till och dra sitt strå till stacken.

Migrations- och asylpolitiken ska inte vara några enstaka kommuners ansvar, det är hela Sveriges ansvar. Därför tycker jag, och det har jag tyckt länge, att det är dags att skrota EBO (möjligheten för asylsökande att själva välja bostadsort). Jag tycker vi skall gå tillbaka till ett system där kommuner helt enkelt tvingas ta emot ett antal som står i relation till exempelvis ekonomiska förutsättningar, förutsättningar för integration, bostad, egen försörjning etc. Samma sak bör även gälla ensamkommande flyktingbarn.

Vellinges kommunpolitiker visar gång efter annan att frivilligheten inte fungerar. Dags att Staten visar var skåpet skall stå. Det kan inte vara meningen att några få kommuner ska ta ansvar för Sveriges migrations- och asylpolitik. Det är ett nationellt åtagande som bör omfatta ALLA kommuner.

Precis hemkommen från ett studiebesök i Malmö. Jag var där i egenskap av representant för Barn- och ungdomsnämnden och syftet var att se hur de arbetar med förskola, skola, integration och socialt utsatta områden. Det var intressant och jag kommer att återkomma om det här på bloggen.

En helt annan sak som slog mig under besöket i Malmö var diskussionerna kring, och synsättet på, skatteutjämningssystemet. Precis som Botkyrka, är Malmö Stad bidragsberoende. Utan bidrag klarar sig inte kommunen. Till viss del håller jag nog med. Vi behöver ett utjämningssystem i Sverige, men det har gått lite för långt. Malmö Stad gör för andra året i rad ett överskott på femhundra (500) miljoner kronor. Jag ställer mig då frågan:

- Hur kommer det sig att en kommun som får tre tusen miljoner kronor (3000) i bidrag tillåts göra ”vinst” i halvmiljardersklassen?

Det kan aldrig vara rätt och jag är rätt övertygad om att det inte var intentionerna när man från början diskuterade inkomst-, kostnads- och skatteutjämning.

Idag deltog jag på ett symposium om hedersrelaterat förtryck och våld som hölls på Mångkulturellt Centrum i Botkyrka. Det var ett mycket intressant symposium med många talare: Dilek Baladiz (Länsstyrelsen), Eduardo Grutzky (Almaeuropa), Najla Ahmed (Systerjouren Somaya), Leo Razzak (Sharaf hjältar), Sabine Gruber (fil. dr. Linköpings universitet) och Amineh Kakabaweh (Varken hora eller kuvad).

Själv är jag mycket engagerad lokalt i dessa frågor och tar aktivt ställning mot hedersrelaterat förtryck och har därför också drivit, och kommer fortsätta driva, dessa frågor politiskt i Botkyrka. Bl.a. har jag skrivit en motion i kommunfullmäktige och delat ut flygblad där jag kräver att Botkyrka kommun tar krafttag mot hedeskulturen.

Det som för mig var särskilt intressant under symposiet, var att talare efter talare bekräftade att mina åsikter och förslag till handlingsvägar är de rätta och att den styrande majoritetens val av väg är fel och verkningslös. Av rädsla för att ta i frågan vill S+V+MP inte diskutera denna fråga specifikt, utan slår ihop den med ‘mäns våld mot kvinnor’ – som självklart också skall motverkas, men som har andra rötter och mekanismer.

Under gruppdiskussionerna var de några som menade på att samhället utvecklas och att det handlar om dialog och att ge och ta. Det är förvisso sant, men när det gäller dessa frågor säger jag blankt NEJ.

Det svenska samhället vilar på en värdegrund som bl.a. består av demokratiska fri- och rättigheter, mänskliga rättigheter, barns rättigheter och jämställdhet mellan könen.

Dessa grundläggande värderingar är jag inte villig att backa en endaste millimeter kring. Odiskutabelt är detta värden vi skall slå vakt om och som skall ingå som naturliga delar i, och prägla, all introduktionsutbildning/SFI för nyanlända och all utbildning på alla nivåer – från förskola via grundskola, gymnasium, vuxenutbildning till högre studier. Och värdegrunden skall inte bara gås igenom en gång, det skall finnas med i undervisningen varje termin och upprepas under hela studietiden. Punkt slut.

(Bilden till blogg-artikeln är framsidan på Dileks bok ”I hederns skugga”. Beställ ditt eget exemplar här.)

SVT’s Uppdrag granskning har visat ett reportage om människor som har tillfälliga boenden på olika hotell och andra former av tillfälliga lokaler.

Tanken med de tillfälliga boendena är att de skall vara kortvariga till dess att ett ”riktigt” boende kan ordnas. Botkyrka kommun är tydligen en stor ”kund” och har enligt reportaget betalat uppemot 7,6 miljoner kronor i hyror för sådana här boenden under 2008. De totala kostnaderna för hotell och vandrarhem för 2008 landar på 12,7 miljoner kronor.

Jag blir både förundrad och illa berörd. Både för hur man uppenbarligen behandlar människor, men också för hur man hanterar skattebetalarnas pengar. Botkyrka kommun har dessutom av alliansregeringen fått ersättning för ett åtagande att skriva på som borgenär för 100 stycken hyreslägenheter, för personer som inte kan få lägenhet på egen hand. Enligt den kommunägda allmännyttan Botkyrkabyggen har endast en handfull sådana kontrakt skrivits (uppgift från möte i september 2009).

Jag frågar mig hur det kommer sig att inte fler borgens-kontrakt skrivits?

Var finns barnperspektivet när man låter barn växa upp i sådana här miljöer? De naturliga följdfrågorna är om barnen får tillgång till förskola och skola?

Samtidigt som detta sker, spenderar Botkyrka kommun dessutom miljontals kronor på uplevelseindustrin, nycirkus, konstnärer och annat som knappast kan räknas till välfärdens kärna. När sådant här kommer fram skäms man över att vara politiker i Botkyrka. Trots att man sitter i opposition.

Se hela klippet på SVT Play här.

”Den nuvarande hemlöshetspolitiken där man placerar människor i särskilda boenden på en parallell bostadsmarknad leder till inlåsningseffekter.”

Hans Swärd, professor socialt arbete, Lunds Universitet

Botkyrka kommun har som ambition att bli en s.k. ”Fair Trade City”.

Vi moderater anser att Fair Trade City-samarbetet till stor del är en ideologiskt driven process som präglas av ett antikapitalistiskt synsätt som faktiskt utmanar de grundläggande fundamenten i en fungerande marknadsekonomi.

Häromdagen kunde vi läsa på ledarsidan i Dagens Industri (pappersupplagan) att ”Kaffet är dyrare än rättvist”. Ny forskning, som DI också hänvisar till, från Lunds Universitet stärker vår kritiska uppfattning om Fair Trade, Rättvisemärkt.

Här kan du läsa vår motion, och här ett av våra yrkanden.

”Konsumenter i hela Europa köper rättvisemärkta varor för att få känslan av att skapa en bättre värld.”

/Petter Olofsson, Dagens industri

Det finns olika sätt att se på förskolan – vissa ser det som barnomsorg och andra som en viktig del av barnens utveckling.

Gemensamt mellan de två definitonerna ”barnomsorg” och ”pedagogisk förskola” är det faktum att barnen är någon annanstans när föräldrarna är borta. Men där stannar också det som är gemensamt.

Jag ser förskolan som en viktig pedagogisk verksamhet som är en del av barnens utveckling och inte som en förvaringsstation som bara är till för omsorg när föräldrarna förvärvsarbetar. Utifrån ett barnperspektiv tycker jag inte att man skall förvägra barnens rätt till utveckling bara för att barnet råkar få ett syskon eller om barnets föräldrar studerar eller tillfälligt är arbetssökande.

Alla barn har rätt att få en bra start i livet – alla barn har rätt till en pedagogisk förskola som lägger grunden för framtiden. Läs min motion här.

Jag är (enligt mig själv i alla fall) en öppen person som för det mesta anser att allt går att diskutera, vrida och vända på. Grundinställningen är att alltid försöka ta till sig av andras argument, fundera och sedan bestämma sig för vad man själv anser.

Med några få undantag. Sverigedemokraterna är ett sådant undantag. Utan att tveka en sekund har jag gått med i fanklubben ”Sverigedemokraterna i riksdagen – Nej tack” på Facebook – något jag för övrigt uppmanar andra att göra också. Stort tack till Zana Hussan (V) för detta lovvärda initiativ.

Skulle Sverigedemokraterna komma in i samma församling som jag själv efter 2010, skulle jag demonstrativt göra en ”Bengt Westerberg”.

SvD skriver idag om SABO som släppte sin rapport ”Hem för miljoner”. På deras webbsida ställer man också frågan ”Vem ska betala upprustningen av rekordårens bostäder?”.

I Botkyrka är allmännyttan den dominerande aktören på hyresmarknaden med över 90% av marknaden. Av bolagets 11 800 lägenheter är drygt 80% byggda under ”rekordårens dagar” (miljonprogrammet).

Företagets ledning har räknat ut att det kommer krävas investeringar motsvarande minst 5,5 miljarder kronor de kommande tio åren för att underhålla och rusta upp bostäderna. Den upprustning man räknat på är nödvändig för att bostäderna skall gå att bo i – man har alltså inte räknat på några ”lyxrenoveringar”.

Idag avsätter man 150-200 miljoner kronor varje år för renovering och underhåll, vilket innebär att om tio år så har man som bäst åtgärdat 2 av de 5,5 miljarderna. Det kommer saknas minst 3,5 miljarder kronor. Samtidigt har man bland de lägsta hyrorna i hela länet, ungefär 760 kr per kvadratmeter: 200 kr under snittet. Dessutom går man i land med hyreshöjningar motsvarande 1,9% för 2009 och katastrofala 0,9% för 2010.

Vem som helst kan räkna ut att detta inte är hållbart. Man kan inte strunta i att ta ansvar för sina fastigheter och räkna med att ”någon annan” skall komma och hosta upp pengarna som saknas. Det enda rätta är att justera hyran så att det motsvarar de verkliga kostnaderna samtidigt som man säljer vissa fastigheter till andra hyresvärdar och möjliggör för bostadsrättsföreningar att ta över vissa fastigheter. Vissa fastigheter skulle tom. komma att behöva rivas för att kunna ersättas med nya.

Bara så tar man sitt ansvar – allt annat är ansvarslöst!

”Vem ska betala upprustningen av rekordårens bostäder?”

Socialdemokraterna har på sin kongress förvisso inte sagt nej till vinst i skolor som drivs i fristående regi. Men man har tagit ett principbeslut om att ”oskälig vinst” inte får tas ut. Frågan är vad som är skäligt? Skall politiker från gång till annan bestämma hur mycket eller hur lite vinst företag ska få ha?

Om vi ser till fakta så är det faktiskt på det viset att det är en samhällsvinst med skolor som drivs i fristående regi, en samhällsvinst på flera sätt.

För det första är det billigare – dvs. den skolpeng som fristående skolor får för varje elev är lägre än vad kommunen betalar till en skola i kommunal regi.

För det andra, så presterar de flesta elever som går fristående skolor i genomsnitt bättre än de som går i kommunala skolor. Ta Botkyrka som exempel: samtliga friskolor i kommunen ligger i absoluta toppskiktet när man mäter meritvärdena för de som går ut nian.

Om sedan friskolorna organiserar sin verksamhet på ett sådant sätt att de prioriterar bort onödig administration och därmed kan göra en vinst så gör väl inte det något? Hade däremot eleverna inte presterat bra och granskningar av Skolinspektionen visat på att skolorna brister i kvalitet, ja då skulle man kunna ifrågasätta ett vinstuttag. Annars inte!

Det sägs ofta att vi som vuxit upp i Sverige och gått i den svenska skolan har blivit fostrade på ett sådant sätt att vi blivit samhällskritiska medborgare med eget tänkande.

Det finns många exempel på att så inte är fallet. Under det kalla kriget hade Sverige under ledning av socialdemokraterna mycket goda ”förbindelser” med det forna östblocket. Man var välvilligt inställda till tex. DDR (Östtyskland). Sveriges Television köpte in barnprogram som tex. ”John Blund”. Svenska lärarstudenter reste till östblocket för ”ideologisk träning” (läs här, här och här) och från 1972 och framåt har vi statistiskt sett haft minst 1 lärare i varje skola i Sverige som genomgått sådan utbildning i DDR.

Ett annat exempel på hur Socialdemokraterna försökt ”hjärntvätta” de uppväxande generationerna är genom kontroll av TV-mediet genom påtvingad ”Public Service” via SVT. Länge var den statligt kontrollerade TVn den enda tillåtna i Sverige och här nedan kan du se ett klipp om hur SVT rapporterade om, just det, DDR.

Ett par anmärkningsvärda citat från inslaget:

”Men det som i väst kallas dödens mur heter i öst antifascistisk skyddsvall.”

”Sedan muren byggdes har Östtyskland gått från ekonomisk bankrutt, till att bli en av de mest välmående nationerna i östblocket. Muren har tjänat sitt syfte.”

Härmed inbjuds alla medlemmar i moderaterna i Stockholms län till ett intressant seminarie som hålls i Sveriges Riksdag den 17 november.

Läs inbjudan för mer information och anmälan här

Under torsdag-kvällen debatterades ett par av mina motioner i kommunfullmäktige. Särskilt intressant var motionen om att erbjuda Botkyrkas lärare frivillig fortbildning om kommunismens brott mot mänskligheten.

Det blev en förhållandevis livlig debatt och många gick upp i talarstolen och uttryckte sitt stöd för motionen och vikten om att våra ungdomar får lära sig om de hemska brott som kommunistiska regimer begått i vår nutidshistoria.

Naturligtvis så avslogs motionen av den styrande majoriteten S+V+MP, men en intressant reflektion såhär efteråt är att inte en enda vänsterpartist deltog i debatten. Undrar vad deras totala tystnad står för…?

Du kan läsa hela motionen här

”Vi anser inte att massmord, förtryck och förföljelse blir finare,
eller att nackskotten i dunkla källare blir renare,
bara för att det sker till tonerna av internationalen.”

/ Jimmy Baker, 2009-10-29

Kommunen har tagit fram en fastighetsplan för området Skårdal i Tumba. Skårdal är ett naturskönt område som  ligger vid sjön Aspen och som i söder angränsar till radhus- och villakvarteret ”Vretarna”.

Skårdal är en ”oslipad diamant” – här finns en stor potential för en gräddhylla av bostäder i attraktivt läge. Det fordrar dock att gator/vägar och VA-nätet moderniseras. Vi moderater ser gärna att detta sker i Skårdal – vi har länge hävdat att kommunen måste anstränga sig mer för att locka personer med skattekraft att flytta till kommunen. Skårdal är ett bra exempel på ett sådant område. Vi behöver fler som flyttar till vår kommun och betalar skatt till välfärd – inte färre.

När kommunen detaljplanelägger ett område är det normalt att fastighetsägarna får vara med och bekosta den initiala investeringen. Därefter hanterar  kommunen den löpande driften i form av renhållning, sandning, skottning osv. – som betalas solidariskt av alla över skattsedeln. Om förslaget går igenom, kan de stora tomtägarna stycka sina tomter som också får byggrätter – där de kan söka bygglov och uppföra nya bostäder. Sådana tomter kommer med stor sannlikhet (med tanke på läget) att betinga ett ganska högt pris. Trots detta finns det ett antal fastighetsägare som motsätter sig en modernisering och uppfräschning av området Skårdal med motiveringen ”vi har inte bett om det”.

Jag tycker att kommunen skall genomföra förslaget och detaljplanera området och möjljiggöra för förtätning och bostadsbyggande i området. Vad tycker du?

Läs moderaternas brev till de boende i Skårdal här

Hela världen har som de flesta vet drabbats av en kraftig nedgång i ekonomin det senaste året. Sverige är inte någon isolerad ö som är immun mot den globala finanskrisen. Vi är ett litet land som är beroende av export av varor och tjänster, men om kunderna inte har pengar att handla för drabbas även vi. Färre arbetstillfällen i industrin gör att även andra sektorer drabbas och med fler arbetslösa sjunker kommunernas skatteintäkter.

Lyckligtvis har vi en alliansregering som inser detta och som gör allt den kan för att dämpa krisens effekter. Förutom statliga åtgärder som sänkta arbetsgivaravgifter och sänkta skatter på arbete (som långvarigt ger fler jobb) så har regeringen givit alla Sveriges kommuner och landsting extra statsbidrag. Budskapet från regeringen är tydligt: pengarna skall användas till att dämpa arbetslösheten, hindra kommunerna från att tvingas friställa personal, säkerställa kvaliteten och personaltätheten inom välfärdens kärna.

Vad är välfärdens kärna?

Enligt mitt sätt att se det handlar det i huvudsak om grunderna i välfärden, dvs. vård, omsorg, skola och trygghet.

Botkyrka kommun har fått över 100 miljoner kronor i extra statsbidrag för kommande verksamhetsår. Det som bekymrar oss moderater är att vi fått besked från den högsta kommunledningen att dessa extra pengar inte kommer att användas till det som regeringen avser. De kommer istället att användas till att amortera på lån och tillfälliga projekt och arrangemang.

Vi ställer oss frågan om etiken i detta ställningstagande. Vi moderater anser att om regeringen skjuter till särskilda pengar till kommunerna med en tydlig adresslapp så skall pengarna användas på det sättet och inget annat. Kommunen har en moralisk skyldighet att säkerställa kvaliteten inom skolan, förskolan, äldreomsorgen osv. Det gör man inte genom att ösa miljoner på kortvariga projekt, kultur- och upplevelsesatsningar samtidigt som personal inom välfärdens kärna antingen sägs upp eller när vikarier och extrapersonal inte får förlängda tjänster, med exempelvis lärarlösa lektioner som följd.

Läs hela interpellationen här