Jimmy Baker

Läser idag på Aftonbladet.se att en 12-årig pojke råkade skjuta ihjäl sin farmor. Han skulle enl. artikeln gå ut och skjuta fåglar när han snubblade på gräsmattan och ett vådaskott gick av. Skottet dödade omelebart farmorn som stod i köket.

I Sverige är det tack och lov inte lika vanligt att privatpersoner har skjutvapen hemma jämfört med länder som tex. USA eller Finland. Men trots detta så händer olyckor där skjutvapen är inblandade.

Ett annat problem med skjutvapen är att de ganska ofta är inblandade i saker som knappast kan anses vara olyckor. Rån, hot, skadeskjutningar och mord till exempel. I Botkyrka kommun har vi under den senaste tiden allt oftare sett hur folk med skjutvapen både skadat och dödat andra människor.

Jag har tidigare gett uttryck för att jag skulle vilja se en restriktivare vapenlag i Sverige. Nu gör jag det igen, med ytterligare exempel på händelser som skulle kunna förhindras med en sådan.

Även om en restriktivare vapenlag inte hindrar kriminella gäng från att använda pistoler, gevär och automatvapen så anser jag att vi behöver bli än mer restriktiva med att utfärda tillstånd för privatpersoner att äga och förvara skjutvapen i hemmet.

I ett civiliserat samhälle finns egentligen ingen som helst anledning för vanliga människor att inneha skjutvapen, mer än att man tycker det är ”roligt” att skjuta på skjutbana eller om man har jakt som största fritidsintresse. Men båda dessa intressen förhindrar inte att vi inför striktare vapenlagar – vilket jag anser att vi behöver göra.

Nu finns det säkert massor av människor som skulle bli sura om det blev verklighet, men det är ändå något jag står för. Även om det säkert finns massor av människor som kommer skrika ut att ”man kan inte dra alla över samma kam, de flesta sköter sig”. Jo, förvisso: men jag vill ändå verka för minskat antal skjutvapen i samhället. Även om det blir ”jobbigare” för vissa skjutvapenfantaster som tycker de ska kunna ha sina vapen hemma istället för i vapenskåp på skjutklubben.

Tillbaka till incidenten i Alingsås:
-Hur tänker pappan nu kring att sonen ”råkade” skjuta ihjäl sin farmor – pappans mamma – med bössan han hade hemma?
-Vilka ärr skapas hos 12-åringen av det faktum att han skjutit ihjäl sin egen farmor och hur kommer hans fortsatta uppväxt att präglas av det?

Förra året lämnade jag in en motion till Botkyrka kommunfullmäktige om hedersrelaterat förtryck och våld. Det är som bekant ”känsliga frågor” att både prata och skriva om, risken är stor att man å ena sidan blir stämplad som rasist och å andra sidan trampar folk tårna.

Eftersom jag skrivit om detta ämne så många gånger och diskuterat frågorna så många gånger, i så olika fora som möten, nämnder, fullmäktige och andra mer informella möten så känner jag att jag har tillräckligt på fötterna för att våga och kunna prata om det på ett seriöst sätt. Om det sedan innebär att vissa känner sig trampade på tårna så får de bli det.

Socialdemokrater har vid olika tillfällen försökt att få till det till att jag skulle vara rasist när jag tar upp exempelvis hedersnormer. De säger saker som att jag ”fiskar i grumliga vatten” och att jag ”skulle flörta med mörka krafter” men då har jag bemött det omdelebart, tydligt och i klarspråk deklarerat att jag knappast är rasist men att jag ser ett samhällsproblem som drabbar många, framförallt unga och framförallt unga flickor. Vänsterpartiet går lite längre och mer eller mindre säger att jag ”är rasist” och då blir jag bara förbannad.

Att driva frågor om hedersrelaterat förtryck och våld är inte att vara rasist. Det är att stå upp för enskilda människor som befinner sig i en svår situation, i en fruktansvärd situation. En situation där de själva inte får leva sina liv som de vill, ha vilka vänner de vill, välja sin livspartner själva efter eget huvud. Det är fruktansvärt. Dessutom skiljer sig hederskulturen och hedersnormerna sig från allmänt ”våld mot kvinnor” framförallt genom att mycket består i en kontroll och i ett psykiskt förtryck där det sällan är ”EN” man som fötrycker ”EN” kvinna. Det är systematiskt, beräknande och kollektivt – där hela, eller delar av, släkten deltar. Även andra kvinnor. Vidrigt. Fruktansvärt.

I Sverige pratar vi ofta om frågor som integration kontra assimilation. Vissa hävdar att jag med mitt engagemang i hedersfrågorna är emot integration och istället förespråkar assimilation. Jag kan väl ge kritikerna både rätt och fel i det påståendet när det gäller just hederskultur och hedersnormer och anledningen är enkel:

Sverige är ett sekulariserat land, tillsammans med Finland utgör vi världens mest sekulariserade stater. Vi har alltså skiljt stat/samhälle från religion. För mig så innebär detta att vi kommit längre i ett modernt samhällsbygge, där samhället är en sak och religion något annat. Det finns med andra ord länder i världen som inte kommit lika långt i den här utvecklingen och det är min bestämda uppfattning att vi skall slå vakt om detta. I Sverige har vi en gemensam värdegrund som bl.a. innefattar människors lika värde, jämställdhet mellan könen och barns rättigheter. Jag kommer aldrig att backa en endaste millimeter när det kommer till dessa frågor. Jag kommer aldrig acceptera att kompromisser förs kring dessa frågor. Aldrig.

Därför blir jag lite ledsen när Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte ville bifalla min motion i sin helhet. De vågar inte stå för de grundläggande värden det svenska samhället idag vilar på, och det är synd.

För att göra en lång historia något kortare så gavs det med anledning av min motion ett uppdrag till den kommunala förvaltningen att bereda motionen och ta fram underlag för beslut. Resultatet av utredningen och beredningen av ärendet var förslag till en policy, en handlingsplan och en kunskapsorientering som beskriver vad hedersrelaterat förtryck och våld är. I första läget ville socialdemokraterna inte ha med kunskapsorienteringen över huvudtaget. Efter påtryckningar kunde de acceptera en ”redigerad” version som de lade fram som förslag till beredningen som bereder ärenden till kommunstyrelse och kommunfullmäktige. Sedan ångrade de sig igen och tog bort den helt. Då stod vi inför faktum att vi kommer ta beslut om en policy och handlingsplan mot något som man inte i dokumentet definierar vad det är. Tråkigt.

Jag valde då att till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige yrka bifall till min motion i sin helhet samt att återta åtminstone den redigerade kunskapsorienteringen så att policyn och handlingsplanen ändå innehåller lite mer bakgrundsfakta. Detta gillades inte av S, V och MP som med arga blickar visade sitt missnöje gentemot agerande.

Yrkandet kan du läsa här och bilagan (den av S redigerade men senare borttagna kunskapsorienteringen) kan du läsa här. Motionen finner du här.

I förra veckan genomförde vi en s.k. ”blixt-kampanj”. Under eftermiddagen och precis innan ett öppet möte skulle hållas, arrangerat av kommunens tjänstemän och representanter för den styrande majoriteten, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Förslaget som föreligger är att bygga om gamla Uttrans skola till jourboende/övergångsboende för personer som av olika sociala skäl inte själva kan få en bostad. Vi moderater har länge kritiserat den styrande majoriteten för att man brister i att hjälpa utsatta människor, inte minst har jag själv både på bloggen och i kommunfullmäktige tagit upp frågan om sociala hyreskontrakt och sociala hyresgarantier.

Men att föreslå en ombyggnad av gamla Uttrans skola för många miljoner kronor är ett rent ut sagt dumt förslag. Vi moderater skulle mycket hellre vilja använda lokalerna exempelvis som en mötesplats för äldre att träffas, fika, umgås, träna och som fritidsgård för Uttrans unga att träffas, umgås, läsa läxor, mm. En sådan renovering kostar väsentligt mindre skattepengar och skulle komma Uttrans invånare tillgodo.

Sociala hyreskontrakt, sociala hyresgarantier, jourboenden och övergångsboenden behövs också i vår kommun, men vi kan väl börja med att nyttja fastigheter vi redan har som redan är anpassade för att bo i. Vår kommunala allmännytta till exempel, som förfogar över nästan 12 000 (tolv tusen!) lägenheter i vår kommun.

Kommunen hade räknat med ungefär 25 deltagare (det var så många stolar man ställt fram på gården). Tack vare vår flygbladsutdelning under dagen kom minst 150 personer till mötet…

Läs vårt flygblad genom att klicka här

Läs om kommunens planer här

Replik – svar på insändaren ”Smutskasta inte Ungdomens Hus i Fittja, Mitt i Botkyrka 29 juni 2010.

Moderaterna i Botkyrka blir bestörta av att se att kommunala tjänstemän ger sig in i en partipolitisk debatt i lokala medier.

Självklart får alla kommunens invånare ha åsikter om enskilda insändare i lokaltidningen. Men är det verkligen lämpligt att kommunen står som avsändare på en insändare, där uppgifter från poliser och fältassistenter avfärdas som bl.a. ”valpropaganda”, ”förnedring”, ”rena lögner” och ”smutskastning”?

I valrörelsen 2006 revs Moderaternas valaffischer i Fittja ner av personal som arbetar på Ungdomens Hus. Dock fick övriga partiers affischer förbli orörda. Händelsen polisanmäldes och rubricerades som ett demokratibrott.

Vi anser inte att kommunens personal ska delta i den politiska debatten, riva ner affischer och gå Socialdemokraternas ärenden mot Moderaterna.

Vad tycker du?

Politik handlar mycket om kommunikation och respekt för att alla inte har samma åsikt. På bilden ovan blir jag intervjuad av ett gäng Ungdomar som är engagerade i ett filmprojekt ”Demokrati & Dialog” som bl.a. bedriver verksamhet vid Ungdomens Hus i Fittja. Bra och trevligt samtal som fortsatte lång tid efter att kameralampan slocknat.

PS! Självklart hade vi omgående när tidningen kom ut i tisdags ett allvarligt kris-möte kring detta med kommundirektören, och förvaltningscheferna på Kultur- och fritidsförvaltningen och Socialförvaltningen. Vi får se hur det utvecklar sig!

Under det senaste halvåret har jag fått tjänstgöra som styrelseordförande för det kommunala allmännyttiga bostadsföretaget AB Botkyrkabyggen (pga sjukdom har ordförande inte haft möjlighet att fullgöra sitt uppdrag). I vanliga fall är jag vice ordförande i styrelsen.

Att sitta som ordförande för ett av Sveriges största bostadsbolag är en ansvarsfull uppgift. Företaget omsätter nästan en miljard kronor och har närmare 12 000 bostäder i beståndet. Under dessa månader har jag dock hunnit göra en del saker. Hållit bolagsstämma där vi redovisat ett starkt resultat från föregående år – ett av de bästa i bolagets historia faktiskt.

Men också andra viktiga saker har åstadkommits. Bl.a. har vi beslutat investera i grön el genom att göra en investering i förnyelsebar energi – ett eget vindkraftverk. Vi har fattat slutgiltigt beslut att bygga fler bostäder i bl.a. Tullinge och Riksten. Vi har också beslutat att gå vidare med en utredning med genomlysning av fastigheter i Alby, marknadsvärderingar med översikt över vilka fastigheter som på sikt skulle kunna få en annan fastighetsägare alt. ombildas. Tillsatt en internutredning om vad de nya ägardirektiven innebär för bolaget, vilka områden som kan vara aktuella för ombildning till bostadsrätter och skickat brev till alla nybildade bostadsrättsföreningar med den informationen.

Sen en del andra saker som kanske låter mindre viktigt, men som faktiskt också är av stor betydelse. Avskaffat block-visa förmöten/gruppmöten innan styrelsemötena. Det är trots allt en bolagsstyrelse – då ska man inte ha några ”gruppmöten” – vi får hoppas förändringen består. En annan viktig sak, som jag tror är viktig på sikt är att jag lagt grunden för en helt ny lönesättningsmodell för VD, där VDs löneutveckling skall mätas mot uppfyllda mål.

Man måste ju komma ihåg att jag är moderat och politiskt i opposition i röda Botkyrka. Det är inte helt lätt att då vara ordförande i allmännyttan med tanke på att man ändå måste ha respekten inför att ägaren har en rödgrön majoritet. Det är en balansgång och kräver en del ödmjukhet och pragmatism. Enklast hade ju varit att bara ”förvalta” men det funkar inte för mig. Är man ordförande ska man driva på för förändring och utveckling! Och det känns ändå bra att jag fick höra från S båda kommunalråd att de litade på att jag gjort ett bra jobb. Kort gästspel, men bra. Känns ändå rätt skönt tycker jag.

Det finns två tydliga alternativ i höstens val: Vänsterexperimentet de rödgröna eller Allians för Botkyrka

Sverige, och världen, har genomgått den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet. Finanskrisen. Den har drabbat världen, Europa, Sverige och även Botkyrka kommun. Lyckligtvis så har vi haft en regering som gjort ett fantastiskt arbete med att hålla vår ekonomi i schack.

Nu när vi börjar ta oss ur krisen är Sverige Europas, kanske världens, starkast lysande stjärna. När oförväntade ekonomiska kriser slår till på det sätt som finanskrisen gjort, så minskar skatteintäkterna i hela samhället. Så även i Botkyrka.

För att försöka kompensera skattebortfallet beslutade regeringen att ge alla Sveriges kommuner och landsting ett tillfälligt, extra statsbidrag, för att kunna upprätthålla god personaltäthet i välfärdssektorn såsom vård, omsorg, förskola, skola.

Botkyrka kommun har fått över 100 miljoner kronor för att säkra välfärdens kärna. Hur hanterade vänsterexperimentet det? Jo, man minskade ned med 241 personer. Inom välfärdssektorn. Man minskade inte inom flummiga kulturprojekt. Inte inom administrationen. Inte bland chefer och mellanchefer. Man tog istället bort personal som jobbar med våra äldre och med våra barn.

Inga vikarier i skolan när läraren är sjuk. Inga extrapersonal inom vård och omsorg. Man har tom. dragit in kvällstidningarna på Allegården för att nämna ett dåligt exempel på en alldeles felaktig besparing.

Pengar till mångkulturforskning finns dock. Man satsar på en ny cirkushangar för över 40 miljoner. Gatuteater, grafittivirkning, en skulpturpark i Fittja, Residence Botkyrka med gratis boende för och ledsagning av gästande konstnärer.

I Botkyrka kommun har låneskulden fördubblats på bara några få år. Vi lånar allt mer pengar i allt snabbare takt. Varje Botkyrkabo är nu skuldsatt med c:a 52 000 kronor. Det är illa nog men vad värre är så signalerar den styrande majoriteten att låneskulden kommer att dubblas igen inom några år. Skattekraften, dvs. hur våra medborgares inkomster utvecklas har minskat för åttonde året i rad.

Vi fick alltså ett tillfälligt stöd riktat till välfärdens kärna på över 100 miljoner kronor av regeringen. Vi drar ned inom välfärdens kärna men fortsätter att ha spenderbyxorna på när det gäller kultur och upplevelser. Samtidigt gör vi en bluffvinst på 96 miljoner kronor, samtidigt som vi får en miljard i utjämningsbidrag. Om vänsterexperimentet de rödgröna vinner höstens val,I Sverige, men också i Botkyrka, så kommer lånefesten troligen att fortsätta. Vi kommer fortsätta att leva över våra tillgångar och skuldsätta Botkyrkaborna ännu mer. Skattekraften kommer mest sannolikt att fortsätta sjunka jämfört med vår omvärld, de kringliggande kommunerna.

Vi kommer bli allt fattigare i förhållande till andra. Vårt bidragsberoende kommer fortsatt vara stort, troligen öka ännu mer. I dag får vi som sagt över en miljard per år från utjämningssystemen. Utan någon plan för hur vi minskar det. Vad är målet för utgången av nästa mandat period? Två miljarder?

Nej. Alliansen är redo att ta över makten i Botkyrka men det kommer inte bli lätt att sanera efter vänsterpartiernas misshandel av Botkyrka kommuns ekonomi.

Det rödgröna vänsterexperimentet står för ökad politikermakt, misskötsel och felanvända resurser. Alliansen står för minskad politikermakt och en sundare ekonomi där vi satsar på välfärdsverksamheter före kulturflum.

Om Botkyrka kommun vore ett företag skulle vi begäras i konkurs. Om Botkyrka kommun vore ett land, skulle det heta Grekland.

Läs pressmeddelandet och ladda ned flerårsplanen genom att klicka: här

Idag fick jag möjlighet att sitta ned med och prata med de två heltidsanställda i kommunen som arbetar med det s.k. ”Boprojektet”.

Regeringen beslutade för något år sedan att anslå 47 miljoner kronor för ett projekt som skulle vara i två år och där syftet var att få ned antalet vräkningar. I synnerhet för familjer där det finns barn. Socialstyrelsen är den statliga myndighet som administrerar och hanterar utbetalningarna till lokala projekt i kommunerna.

Botkyrka kommun har erhållit 2,8 miljoner kronor för detta ändamål och mitt intryck av detta projekt är att det gör verklig nytta för många personer i vårt samhälle som av olika anledningar fått bekymmer de inte själva lyckas lösa. Det kan handla om relationsproblem, missbruk, psykisk ohälsa eller något annat som resulterar i att familjelivet inte fungerar och familjen riskerar vräkning från sin bostad. Projektet avslutas sista december 2010.

Vinner Moderaterna och Alliansen valet i Botkyrka kommun kommer jag att arbeta för att Boprojektet fortsätter som ordinarie verksamhet inom socialtjänsten. Även om staten inte tillskjuter nya projektpengar.

Som en liten fotnot vill jag göra ett litet ”statement”:
- Det är uppgifter som de här som jag anser är kommunal kärnverksamhet och politikens huvuduppgift: att försöka hjälpa de svaga i vårt samhälle, att även barn till socialt utsatta grupper får samma livschanser som alla barn har rätt till.

Läs mer om Boprojektet genom att klicka här.

I mitt politiska uppdrag försöker jag löpande få tid att träffa personer som arbetar inom välfärdssektorn i vår kommun. Ibland besöker jag en skola eller förskola för att prata med personal och ibland får jag möjlighet att träffa och diskutera med andra viktiga personer som exempelvis personer inom socialtjänsten.

Häromdagen hade jag möjlighet att sitta ned en stund med två av våra verkliga samhällsbärare. Två poliser som arbetar på Södertörn, Frida och Uffe. Att under avslappnade former över en kopp kaffe, eller i vårt fall varsin mineralvatten, få lyssna till hur de arbetar och berättelser ur deras vardag är både roligt och intressant men också ovärderligt för mig som lokalpolitiker.

Alltför ofta, när man som politiker läser kommunala handlingar och träffar olika personer från verksamheterna under formella former såsom beredningar och nämndmöten, så känns det som om bilderna av det som förmedlas är mer eller mindre ”filtrerat” och ”finputsat” för att ge ett så bra inryck (läs: politisk korrekthet) som möjligt. Därför tror jag det är extra viktigt för politiker att ta sig tiden att träffa våra välfärdsarbetare under mer informella former, över en fika, utan protokoll och fina dokument. Då får man också ofta till bra samtal där man också får raka och direkta svar – svar som inte först finputsats för att passa i en kommunal tjänsteskrivelse.

För mig är det otänkbart att samarbeta med Sverigedemokraterna. Anledningen är ganska enkel: deras människosyn är så fundamentalt olik min. Jag står för uppfattningen att alla människor har samma värde och rättigheter. Min uppfattning delas även av de allra flesta.

Representanter från alla etablerade politiska partier menar att de i ett parlamentariskt oklart läge kommer att finna andra lösningar för att SD inte skall kunna få en vågmästarroll. Det gäller i kommunpolitiken, landstingspolitiken och i Sveriges Riksdag.

Varför är det viktigt att göra ett uttalande om detta såhär tre månader före valet? Jo, för att det är ett tydligt budskap till alla att en röst på SD helt enkelt är en bortkastad röst. Oavsett vilket block som vinner valet.

Sverigedemokrater är naturligtvis sura över detta, för det innebär ju att oavsett om de kommer in i de folkvalda församlingarna så kommer de inte att få något inflytande. Jag själv har fått en del skopor från de lokala Sverigedemokraterna med påståenden såsom att det inte är demokratiskt att på det sättet ”utesluta” Sverigedemokraterna, att det är att sätta demokratin åt sidan osv.

Men så är det faktiskt inte. Det är lika demokratiskt att samarbeta med andra partier som det skulle vara att samarbeta med SD. Skillnaden är bara att SD, oavsett vilket block som än vinner, inte kommer att få något som helst inflytande på politiken. Inte i Botkyrka. Inte i Stockholm. Och, inte i Riksdagen heller.

Det är således SDs demokratiska rätt att existera, men det är samtidigt alla andra partiers demokratiska rätt att inte samarbeta med SD. Ganska enkelt egentligen. En röst på SD blir alltså en bortkastad röst.

De flesta har nog noterat den senaste tidens opinionsmätningar där Alliansen steg för steg ökat i opinionen, samtidigt som vänsterexperimentet ‘de rödgröna’ backat. I den senaste mätningen från Demoskop som publicerades i Expressen, har Alliansen majoritet med över 50% av rösterna om det vore val idag. Nya Moderaterna blir största parti med ett väljarstöd på 34,5% medan Socialdemokraterna hamnar under 30%-strecket. Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren levererar på Aftonbladet.se ett rätt intressant citat:

– Moderaterna är det nya arbetarpartiet, S har blivit partiet för förlorarna, bidragstagarna som är färre och kanske inte orkar gå och rösta. Gör de det röstar de kanske på Sverigedemokraterna, säger Stig-Björn Ljunggren.

Man ska aldrig ‘ropa hej förrän man kommit över ån’ är ett känt uttryck och det gäller inte minst valet i september. Men självklart känns detta glädjande. För mig är det ett kvitto på framförallt två saker:

1. Det ena är att alla vi aktiva moderater (trots motvinden) jobbat på under hela mandatperioden och varit ute och träffat medborgare, delat ut massor av material i brevlådorna och att vi ihärdigt berättat om vår politik.
2. Det andra är att den moderatledda Alliansregeringen med Fredrik Reinfeldt och Anders Borg i spetsen tagit ansvar för Sverige och bedrivit en ansvarsfull politik.

Det mesta fungerar trots allt ganska bra i Sverige trots att vi genomgått den värsta finanskrisen sedan 1930-talet. En regering som klarar en sådan kris är en kompetent regering och det börjar människor förstå nu. Sverige är ett föregångsland – bäst skötta statsfinanser i hela EU, kanske tom. i hela världen.

Många tycker kanske det känns tjatigt att vi moderater ofta poängterar just hur vi hanterar statsfinanserna, men detta är fundamentalt viktigt. Utan sunda statsfinanser fungerar ingenting annat. I alla fall inte under en längre tid – det är exempelvis Grekland ett bra exempel på. Historien kommer alltid ifatt och har man då spelat sina kort rätt så har man förutsättningar för att det ska gå bra. Sjabblar man med statens ekonomi så är det bara att blicka ut över övriga Europa – det är ju inte bara Grekland som har statsfinansiella bekymmer…

I Botkyrka kommun har vi sedan valet 2006 ett mycket gott samarbete inom Allianspartierna. I torsdags hände något fantastiskt: Allians för Botkyrka presenterade en gemensam flerårsplan för Botkyrka kommun för perioden 2011-2014. Ett dokument vi arbetat med under en längre tid är äntligen färdigt och vi kan på allvar gå till val som ett tydligt alternativ till den nu styrande majoriteten som består av S+V+MP.

Läs pressmeddelandet och ladda ned flerårsplanen genom att klicka: här

Ungdomens Hus i Fittja är en fritidsgård för ungdomar i Norra Botkyrka som drivs i kommunal regi. Det har stormat en del kring fritidsgården på senare år och kulmen nåddes nu under vintern när skottlossning ägde rum inne på fritidsgården och där flera skadades.

På Moderaterna i Botkyrkas webbsida finns en samling länkar och pressklipp du kan läsa om du klickar här.

Jag har själv besökt Ungdomens Hus vid ett flertal tillfällen och för min del har jag min uppfattning klar. Kommunen ska inte driva fritidsgårdar för vuxna. Våra skattepengar ska i första hand gå till välfärdens kärna: skola, vård och omsorg. Självklart ska vi ha fritidsgårdar  i vår kommun, platser där unga kan träffas, umgås, läsa läxor, titta på film osv. tillsammans men dessa satsningar skall riktas till ungdomar under 19 år – dvs. så länge man går i grundskolan och gymnasiet.

Är man vuxen ska man jobba. Eller plugga. Saknar man arbete eller har man andra bekymmer så finns det både kommunala, landstingsdrivna och statliga verksamheter och myndigheter som kan bistå med hjälp, stöd och vägledning. Jag tänker då på exempelvis Socialtjänst, vuxenutbildning, högskolor, arbetsförmedling osv.

Det räcker nu. Stäng ned Ungdomens hus i dess nuvarande form. Gör om verksamheten med ny inriktning och låt fritidsgården få en nystart.

Låt Ungdomens Hus bli en fritidsgård för ungdomar. Inte för arbetslösa vuxna.

Onsdag 26 maj var jag inbjuden att delta vid ett s.k. ”Speakers Corner” i Hallunda Centrum som alliansens representant. På ”motståndarsidan” deltog Bo Johansson från S. Syftet var att få träffa och lyssna till ett antal ideella föreningar verksamma i Norra Botkyrka, inom allt ifrån kultur via socialt arbete till idrott.

Det var mycket intressant och visar på vilken kraft det finns i det civila samhället. Det engagemang de visade på är alldeles lysande exempel på att allt inte kan (eller bör) beslutas av politiker.

Politikens uppgift är enligt min mening att förse samhället med de verktyg som behövs och sedan låta engagerade medborgare få använda dessa och skapa mervärden i samhället.

Om vi ska vara ärliga så var vi ganska överens om ganska mycket, Bo och jag. En av skillnaderna är att jag inte i första hand tror att mer pengar automatiskt ger bättre kvalitet i verksamheterna. Jag tror att vi istället ska använda de pengar vi har på ett bättre sätt och framförallt låta föreningslivet själva få välja hur de vill använda pengarna – att vi flyttar mer av makten från politiker till medborgarna.

Goda idéer ska uppmuntras och bra och främjande verksamheter ska stödjas på lämpligt sätt – politiker ska lyssna mer på vad invånarna vill och inte i onödan komma med för många pekpinnar.

Eldsjälarna är ideella vardagshjältar som på ett utmärkt sätt hjälper oss att bygga ett bättre samhälle. Dessa eldsjälar förtjänar att bli mer uppmärksammade och bli bekräftade. Vad vore samhället utan dessa personer som ger av sin tid och sitt engagemang och delar med sig till andra?

I helgen som gått var jag på besök hos en vän. Som så ofta när man är politiker så är det ganska vanligt att man kommer in på politik och politiska frågor när man umgås med andra. Oftast för att de man umgås med gärna vill veta vad man tycker om olika saker och ibland vill de ha svar på saker som de undrat över och som man kanske är mer insatt i än de flesta.

Inget konstigt med det, ofta är det intressanta frågeställningar och ibland kan det tom. vara roligt att från sina vänner få lyssna in och ibland också själv få ventilera eller ”testa” egna idéer eller ställningstaganden.

Men när vi samtalade en bra stund med min väns grannar så var det inte roligt. Intressant och viktigt, men det var ingen rolig berättelse de redogjorde för ur sin vardag. De har en synskadad son och de berättade hur de under hela hans uppväxt fått kämpa. Gentemot staten. Gentemot landstinget. Gentemot kommunen. De berättade att det var svårt att få sina rättigheter tillgodosedda och ibland infinner sig en känsla av ambivalens. Resignation. Orkeslöshet.

Jag anser inte att det är acceptabelt. Det är inte ok att det ska fungera så här i en välfärdsstat. Sverige är ett av världens rikaste länder och för mig som politiker så är det min uppfattning att det moderna samhällets och politikens främsta uppgift är att slå vakt om de svagas rättigheter. Samhället måste i alla lägen alltid och så långt det är möjligt ge alla människor samma livschanser. Ett funktionshinder ska inte innebära att människor sorteras och sätts åt sidan.

Kommunallagen, SFS 1991:900, 2 kap §2:

Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.

Pojkens föräldrar berättade för mig om att de själva för det första på egen hand fått ta reda på vad de har för rättigheter. Och, att de fått kämpa för att få sina rättigheter tillgodosedda. Landstinget, kommunen och skolan har motvilligt men efter ständiga påtryckningar gått dem tillmötes. Men långtifrån när det gäller allt de egentligen borde ha rätt till.

Min uppfattning är glasklar. Samhället, oavsett om det är kommunen, landstinget eller staten, har en informationsplikt gentemot personer med funktionshinder. Eller rättare sagt – samhället borde ha det. Det kan inte vara rimligt att exempelvis föräldrar till ett barn med funktionshinder själva ska behöva efterforska vilka rättigheter de har eller vilka stöd som de ”kan” få. Och den här familjen är troligen inte unika i det avseendet, även om erfarenheterna kan variera. Det som de däremot har gemensamt är att deras situation mest troligt är nog så kämpig som den är. Att då från samhällets sida försvåra genom att inte informera är inte rätt helt enkelt.

Det ska vara glasklart:

Samhället ska informera om ALLA rättigheter och stödåtgärder som finns tillgängliga. Samhället SKA också proaktivt bistå och leverera detta. Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Det är det minsta man kan begära av ett modernt välfärdssamhälle.

Idag torsdag 20 maj kampanjade vi några timmar på Tumba Gymnasium. Det var jätteroligt och jag fick möjlighet att prata med en massa härliga ungdomar. Det blev många intressanta diskussioner.

Under kampanjen var även Sveriges Radio P4 där och gick runt med en bärbar mikrofon och spelade in delar av de olika samtalen. Efteråt, när kampanjen var över och alla partier skulle därifrån så fick jag en ganska rolig (och för mig hedrande) fråga från journalisten, som helt enkelt undrade om jag kunde stanna kvar en stund för en intervju.

Lite extra roligt var det när han sa att anledningen till intervjun var att han, som hade varit där under hela kampanjtiden, menade att de andra partierna hade en enkelriktad kommunikation men att det ”runt mig” samlades många ungdomar och att det blev en hel del diskussioner, seriösa samtal med frågor som ungdomarna själva ville prata om.

Jättekul – och hedrande – naturligtvis. Så snart han klippt ihop intervjun och den sänts så kommer jag lägga upp en länk till podradion här på bloggen. (Hoppas bara inte att han klipper ihop något som tas ur sin kontext…)

Äsch – det här inlägget känns lite skrytigt, men ibland måste man få slå sig för bröstet tycker jag. Det är vi alldeles för dåliga på i Sverige!

Friskolereformen på 90-talet banade väg för det fria valet av skola i Sverige. På mindre än två decennier har hundratals friskolor öppnat och tusentals barn valt att gå i dessa istället för den närmsta kommunala skolan.

För att göra det möjligt att fritt välja skola har ”fritt skolval” införts så att alla kan välja den skola man tycker passar bäst för ens barn. Självklart kan man även välja bland de kommunala skolorna, dvs. om man inte vill gå i den närmsta kommunala skolan så kan man gå i en annan kommunal skola likväl som en skola som drivs i fristående regi. Det här är en positiv utveckling och friskolornas intåg har inneburit att även de kommunala skolorna ”tvingas” förbättra sig för att locka till sig elever. Annat var det förr – i DDR-Sverige bestämde politikerna vem som skulle gå i vilken skola.

Allt fler elever och föräldrar väljer numera aktivt skola men långt ifrån alla har i realiteten möjlighet att välja. I Botkyrka kommun får alla elever som bor tillräckligt långt från sin skola antingen skolskjuts eller ett SL-kort för att kunna ta sig till skolan. Men det gäller dock bara om man valt den närmsta kommunala skolan och att man bor tillräckligt långt bort från den. Har man valt att gå i en annan skola så får man inget SL-kort.

I praktiken innebär det att friheten att välja skola endast gäller barn till föräldrar som har råd att själva betala SL-kort eller barn till föräldrar som har tid och råd att varje dag skjutsa sina barn. Detta tycker jag fel.

Jag har tidigare i barn- och ungdomsnämnden tagit upp detta problem men har inte fått gehör från den styrande majoriteten, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vänsterpartierna vill ju helst inte att elever väljer andra skolor än den närmsta kommunala skolan och därför tycker man att nuvarande regler är bra – eftersom de i praktiken försvårar och inskränker det fria valet av skola.

I Grödinge i Södra Botkyrka, som är landsbygd, blir problematiken särskilt tydlig. Kollektivtrafiken är mycket fattig på reguljära turer. I Vårsta finns en kommunal skola. Där finns även en knutpunkt för kollektivtrafiken för att kunna ta sig till övriga kommunen. Alla elever som bor på Grödingelandet och som väljer den kommunala skolan i Vårsta får skolskjuts dit. Men väljer man en skola i t.ex. Tumba, så får eleven inte åka med skolbussen till Vårsta. Kunskapsskolan, som är en friskola i Tumba, har tom. försökt betala kommunen för den tjänsten men fått nej.

Vinner vi moderater valet kommer jag jobba för att alla barn fritt ska kunna välja skola.

Om det resulterar i att man bor tillräckligt långt från den skola man valt så att man inte kan ta sig till skolan till fots så anser jag att man har rätt till SL-kort. Oavsett om man valt en kommunal skola eller en friskola. Oavsett om man valt den närmsta skolan eller skola som ligger längre bort än den närmsta kommunala. Enbart så kan vi med gott samvete säga att det i realiteten är ett fritt val av skola. För alla barn, oavsett föräldrarnas ekonomi.

Den 4-5 maj blev jag och Willy Viitala medbjudna till Bryssel av Moderaterna i Haninge. Vi fick bl.a. träffa Anna Maria Corazza Bildt som också förärade oss med en hel kväll på en trevlig restaurang. Det märks att Anna Maria är genuint engagerad och det var ett nöje att få debattera (diskutera) viktiga frågor med henne, såsom migrationspolitik i Sverige och EU likväl som hennes paradfrågor: ”matfusk” och ohälsosam mat – och hur vi kommer tillrätta med folkhälsan.

Stort tack till Moderaterna i Haninge för att ni ville att vi följde med er.

12►

Årets vårmarknad blev tyvärr inte så ”vårig” med tanke på vädret. Det var kallt och det regnade. Trots vädret kom det ändå en del Tullingebor till marknaden. Vi var naturligtvis där och vi var många. MUF’arna gjorde en fantastisk insats och delade ut massor av material. Anna-Marie Carlsson – Tullingebo – tog debatten i Tullinge, om Tullinge och gjorde mycket bra ifrån sig.

Stort tack till alla medlemmar som deltog och ett extra stort tack till MUF.

Ibland måste man ta svåra beslut. Beslut som påverkar en själv, påverkar andra, är konsekvenserna av eget handlande eller konsekvenserna av någon annans handlande. Eller, konsekvenserna av att någon annan inte handlat.

I dagens SvD kan vi bl.a. läsa följande:

Samtidigt som vi precis håller på att sätta punkt för en exceptionell rapportsäsong, där börsbolagen har överträffat förväntningarna med historiska mått, kommer påminnelsen om flera EU-länders misskötta ekonomier nu och sätter krokben för börsresan.

Av något slags rädsla för att fatta ett beslut som av vissa kan anses vara drastiskt så bidrar ovissheten till fortsatta problem för alla. Problem som riskerar att förvärras. Bättre att ta tjuren vid hornen och fatta ett djärvt beslut. Låt Grekland göra en konkurs och genomgå en rekonstruktion. Naturligtvis måste de då lämna Euron och gå tillbaka till Drachmer.

Alla stater kan hamna i ett läge där man tillfälligt behöver stöd. Det gäller för övrigt även för företag och privatpersoner. Men Grekland är ett exempel på hur det går när man systematiskt gör fel under lång tid. Att då av någon slags ”solidaritet” rädda Grekland genom att slänga in ännu mer pengar är inte rätt. Det är inte rätt för oss som ska betala och det är inte rätt för grekerna heller.

Så länge som Europas politiker, oavsett partifärg, verkar ha någon slags romantiserad vision om solidaritet i fallet Grekland och samtidigt vacklar, så drabbas vi alla av nedåtgående börser, sjunkande pensioner, osäkra finansmarknader, minskat värde på besparingar, höjda räntor osv. Det drabbar allt och alla.

Sverige har EUs bäst skötta ekonomi tack vare Alliansregeringen. Trots att alla kurvor pekar uppåt i Sverige och det faktum att allt fler svenska bolag rapporterar positiva siffror som tom. slår analytikernas förväntningar, så dras vi ned tack vare Tobleronelandet Grekland.

Varför dra ut på något som är i det närmaste oundvikligt: fatta det drastiska beslutet att låta Grekland gå i konkurs. Bara så kan vi snabbare gå vidare och få en stabilitet.

Jag har bloggat om min syn på Greklands kris ett par gånger tidigare och känner att ju mer jag ser och hör i medierapporteringen, ju mer övertygad blir jag om att min uppfattning om lösningen är rätt:

Låt Grekland gå i konkurs.

I gårdagens rapport (finns även på SVT Play) kunde se hur människor dött i kravallerna, hur folk tänt eld på banker osv. Jag har naturligtvis förståelse för upprördheten hos människor som i de föreslagna paketen nu får nöja sig med enbart 12 månadslöner istället för 14, får nöja sig med att gå i pension vid 67 års ålder istället för 53. På SvD kan du följa krisen i deras artikelserie ”Greklands kris”.

Hallå. Senast jag kikade i min kalender så hade ett år bara 12 månader. Att få 12 månadslöner, dvs. en per månad, verkar fullständigt normalt. Och pensionsåldern: vi har pensionsålder satt till 65 med möjlighet att jobba tills man är – just det – 67 år. Jag upprepar min frågeställning som jag givit uttryck för tidigare:

Vad är det som får greker att tycka att de har rätt att leva gott på andras slit?

För precis den frågetällningen summerar nämligen de senaste decenniernas politik i grekland, oavsett röd eller blå regering. De lånar pengar som de aldrig kommer kunna betala tillbaka. De har ljugit och uppgivit felaktiga siffror för att de vet att de annars inte skulle få nya lån. Nu vill de låna ännu mer pengar. Det finns ingen regering i något land som har en egen sedelpress ur vilken man bara kan trycka upp lite nya sedlar. Lån skall tas någonstans ifrån och skall återbetalas.

Jag tycker att det räcker nu. Vi skall inte ta pengar från vår välfärd och låna ut till ett land som bevisligen inte klarar av att hålla i pengarna. Det är ingen tillfällig kris i Grekland, det finns en systematik i deras beteende. Enda sättet att få dem att ändra på sig är att säga stopp och ”nej, det räcker nu”. Dra ett streck och börja om från början. Låt grekland gå i konkurs, sälj tillgångar, betala av lån och ge det grekiska folket en möjlighet att bygga upp sitt land på annat än ytterligare lån. Lån från oss som sliter och betalar skatt i andra länder. Lån som de aldrig kommer kunna betala tillbaka.

För så är det ju också: de lån som Grekland kommer få den närmsta tiden kommer långivarna mest sannolikt aldrig få tillbaka. Visst, de kommer nog klara att betala div. räntor, men själva lånen kommer de inte under överskådlig framtid att kunna betala tillbaka. En Grekisk konkurs och rekonstruktion skulle gynna alla. Som det är nu, med den osäkerhet och det tumult som uppstår innebär bl.a. att börserna får hicka. Börserna går ned. Alla blir fattigare. Alla som sparat undan en slant i fonder, pensionssparande osv. får se sina besparingar minska i värde.

Om Mats Odell hade kommenterat Greklands politiska styrning hade han kanske sagt såhär:

Det är en tobleronepolitik. Att ständigt ta nya lån på falska fakta och skicka räkningen till övriga EU-länder.

Under onsdagen 28 april kampanjade jag, Anders och Willy i Norra Botkyrka. Vi delade ut ”Filippa-foldrar” i Eriksberg, Norsborg, Hallunda, Slagsta och Fittja. Efter en lunch på kolgrillen i Fittja Centrum kampanjade vi på ute på torget och pratade med trevliga medborgare som uppskattade att vi var där.

Den 22 april var vi ute och delade ut flygblad och foldrar runt om i Tumba, Skäcklinge, Nackdala, Solbo och Östra Storvreten. Drygt 1 000 brevlådor fick påhälsning. Vädret var inte det bästa, och för att tala klarspråk: det var svinkallt, blåsigt, snöblandat regn. Men då kom jag och tänka på min lekisfröken från när jag var liten. Hon sa alltid:

Det finns inget fel väder, bara fel kläder.

Och så var det med den saken.

Årets KRIX gick av stapeln 16-17/4 i Göteborg. Rekordmånga var där, över 2500 moderater från nästan alla Sveriges kommuner. Det var otroligt trevligt att se både nya och bekanta ansikten och lärorikt att delta på de seminarier som erbjöds. Vi var totalt 12 personer från Botkyrka som rest hela vägen till Sveriges baksida, Göteborg.

Som vanligt blir man inspirerad av att lyssna till statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg. Se och lyssna på deras tal på valstugan.

Den 21 april genomförde jag och riksdagsledamoten Anti Avsan, för 3:e året i rad, ett seminarie om regeringens budget. Platsen var Sveriges Riksdag och på seminariet fick deltagarna ta del av viktiga fakta kring innehållet i budgetpropositionen. Totalt var 34 personer anmälda från de 8 södertörnskommunerna Botkyrka, Haninge, Huddinge, Nykvarn, Nynäshamn, Salem, Södertälje och Tyresö.

För att läsa mer om vårbudgeten kan du besöka regeringen.se.

Den 14 mars skrev jag här på bloggen ”Låt Grekland gå i konkurs”.

Det blir alltmer uppenbart att Grekland och några länder till misskött sina ekonomier så till den milda grad att de snart sagt är konkursmässiga. Om ett företag eller en privatperson hade betett sig på det viset så skulle samhällssystemet aldrig medgivit ytterligare lån, ytterligare lån efter det och ännu fler ytterligare lån efter det….

Kronofogden och en likvidator skulle gå in, värdera tillgångarna och sälja dem för att kunna betala av lånen som redan finns. Någonstans måste man nämligen dra gränsen. Självklart kan man hamna i en situation där man behöver hjälp – oavsett om ”man” i det här fallet är en privatperson, ett företag eller ett land. Men när man konsekvent och under en lång tid har som affärsidé att ständigt ta nya lån, ljuga med statistiken för att få dem, lever över sina tillgångar så att andra får ta smällen – då måste man säga stopp.

Ska vi ha ett samhällssystem eller en världsordning där den som missköter sig kan fortsätta att leva på andra? Att de som sköter sig straffas och får betala och de som missköter sig gynnas?

Jag upprepar det jag tidigare skrivit: låt Grekland gå i konkurs. Värdera tillgångarna och sälj dem för att betala av på de redan befintliga lånen. Om nya lån eller garantier ska ställas ut så ska de kopplas till höga räntor och verkliga säkerheter. Enl. SvD idag går Grekland tydligen med på hårda lånekrav och nedskärningar för att få nya lån, men:

Vad är det som gör att Grekerna tycker att de har rätt att leva gott på andras slit?

Sverige har med alliansregeringen skött sina statsfinanser mycket väl. Vi är bäst i klassen. Endast 0,5% i budgetunderskott förra året och redan i år väntas vi ligga på plus. Detta trots att vi genomlidit den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet. En eloge till Reinfeldt, Borg och övriga i regeringen. Inte ens socialisterna kan attackera detta, för även de vet att detta är sant. Vi har Europas, kanske världens, bäst skötta ekonomi. Jämför Sveriges -0,5% med  Irland, Grekland, Spanien och Storbritannien, alla med över tio procent minus. Hela 22 av EU:s 27 medlemsländer hade enl. SR underskott som var över tre procent, alltså mer än vad EU:s regler egentligen tillåter.

I en debattartikel på SvD skriver moderaterna Per Bill och Margareta Cederfelt att fritt klädval även ska gälla muslimer, och så hänvisar man till det nyligen fattade beslutet i Belgien om slöjförbud.

Det kanske kan vara tveksamt att lagstifta om ett generellt förbud mot religiös klädsel såsom burka. Det är ingen lätt sak att avgöra men frågan är om det går att kombinera den sortens klädsel som medvetet döljer en persons identitet med ett öppet och jämställt samhälle?

För det första så är det svårt eller omöjligt att identifiera en person som skyler sitt ansikte. Jag tycker faktiskt att det går att dra paralleller med ifall det skulle vara ok att bära rånarluva på stan. Effekten är densamma, man döljer sin identitet. Hur skulle det se ut om jag besökte min bank i rånarluva? Hur skulle bankpersonalen känna då och vad skulle de göra?

För det andra så är det naivt att tro att alla kvinnor som bär denna klädsel gör det av egen fri vilja. Jag har själv delvis rötter i mellanöstern. Min far var född i Jordanien i mellanöstern. Vid flertalet resor dit och i samtal med mina egna släktingar så vittnar de om att många (inte alla, men de flesta) kvinnor bär den klädsel som männen bestämmer att de får, eller ska, bära. Många samtal med människor här i Sverige vittnar om samma sak. Det är helt enkelt inte ”passande” för kvinnor, ung som gammal, att bryta mot de kulturella normer som männen satt upp för kvinnorna.

Många kvinnor säger sig välja denna sortens kläder frivilligt, men vi vet ju alla att så faktiskt inte är fallet. De bär klädseln för att göra sin egen vardag enklare och för att slippa bli trakasserade, bespottade eller tom. misshandlade av män som kräver att de skyler sig. Självklart finns det undantag, men jag är övertygad om att det är få som frivilligt vill gå omkring i ett mobilt fängelse.

För några år sedan infördes ett s.k. ”maskeringsförbud” i Sverige. Kortfattat innebär det att man t.ex. vid demonstrationer inte får dölja sin identitet. Läs mer om maskeringsförbudet här.

Jag vet att det här är minerad mark och något som jag mest sannolikt kommer att bli påhoppad för att jag skrivit. Jag har för egen del inte landat i om jag tycker att man ska lagstifta eller ej, men jag vill deklarera att jag tror på ett öppet, fritt och jämställt samhälle. I den bästa av världar så ska man självklart själv kunna få välja vilka kläder man vill ha på sig. Men vi lever tyvärr inte i en sådan värld.

Oavsett om vi förbjuder slöjor eller inte i Sverige tycker jag att vi i vårt samhälle mycket tydligare och mycket intensivare skall diskutera, upplysa och informera framförallt unga (både pojkar och flickor) om våra grundläggande värderingar i Sverige: Mänskliga rättigheter och människors lika värde, jämställdhet mellan könen och barns rättigheter. Läs gärna min motion i Botkyrka kommunfullmäktige om Hedersnormer och hederskulturer här.

Det var ett tag sedan jag bloggade. Det har varit fullt sjå med att få tiden att gå ihop men jag ska bättra mig och här kommer en liten kortis.

Idag (ikväll) 29/4 sammanträdde kommunfullmäktige. Det blev en del debatt kring ett antal ärenden men roligast var nog att lyssna till och delta i debatten kring årsredovisningen för Botkyrka kommun. Anders Peterson (M) var lysande och jag kunde inte låta bli att delta i debatten.

Vänsterexperimentet, S+V+MP, som styrt i Botkyrka under många år har misslyckats totalt med att få kommunen på rätt köl. Bidragsberoendet ökar och vi blir allt fattigare för varje år som går, jämfört med andra kommuner i Sverige. Exempelvis spränger vi nu miljardvallen i bidrag från de olika utjämningssystemen. Trots bidragen står sossarna i talarstolen och slår sig för bröstet med att kommunen redovisat vinst de senaste 15 åren.

När det började lida mot sitt slut tyckte jag att det var dags att göra en liten summering. Jag redogjorde i fullmäktige för skattekraftsutvecklingen de senaste 8 åren och avslutade med att säga:

15 år av av bluffvinster och 8 år av sjunkande skattekraft – det är resultatet av er politik.

Jisses vad arga de blev, kommunstyrelsens ordförande Katarina Berggren (S) blev alldeles vansinnig och ägnade sitt slutanförande åt att spy galla över mitt uttalande. Antagligen för att jag trampade på en öm tå och kom med ett alldeles sant påstående – något hon också vet innerst inne.

På kvällen den 26 april hölls kretsårsmöte för Moderaterna i Botkyrka. Inbjuden talare var Hans Hallin som är kampanjchef för länsförbundet Moderaterna i Stockholms stad och län. Han pratade om valrörelsen vi har framför oss, eller rättare sagt – är mitt uppe i. Jag blev omvald som kretsordförande för ytterligare ett år och den övriga styrelsen som blev vald ser ut såhär:

Anders Peterson (kommunalråd), Anna-Marie Carlsson (gruppledare i kyrkan), Yngve Jönsson (ordförande M Tumba), Mikael Hansson (ordförande M Tullinge), Natalia Wrighed (ordförande M Norra Botkyrka), Petja Svensson (ordförande M Grödinge), Muzaffer Ünsal (ordförande MUF) samt Björn Lagerstedt (Tumba).

Som ersättare valdes Andrei Ignat (Tumba), Therese Hellichius (Tullinge), Edip Noyan (Norra Botkyrka), Christina Tibblin (Grödinge) och Mattias Franzén (MUF).

Måndag 26 april besökte vi S:t Botvids gymnasium för att träffa ungdomar. Det var samhällslärarna som bjudit in till träffen och alla partier hade blivit inbjudna. Ungdomarna hade förberett ett antal frågor och själva idén var att vi skulle ”ställa ut” ungefär som på en mässa, så fick ungdomarna själva ”vandra runt” bland alla partiernas bokbord. Det blev många bra samtal och de allra flesta var positiva. Skönt också att Sverigedemokraterna lös med sin frånvaro.

Alliansregeringen har satsat stora resurser på att vi ska få fler poliser och fler lokala poliskontor runt om i Sverige. Särskilt viktigt är det i förorter där utanförskapet är stort och där otryggheten brett ut sig.

I Botkyrka har vi sedan tidigare, tack vare regeringens satsning, fått ett poliskontor i Hallunda och ett i Fittja. Nu var det Storvretens tur. Förutom vikten av att ha poliskontor där det finns stor otrygghet och stökiga ungdomar så är det också viktigt för den generella trygghetskänslan att vi har synliga poliser lite överallt i samhället.

Storvretens poliskontor invigdes 19 april 2010. Förutom alla gäster och inbjudna närvarade justitieminister Beatrice Ask (M), polisstyrelsens ordförande Kristina Alvendal (M) och länspolismästare Carin Götblad. Att alla var där vittnar om att de alla ville markera vikten av att ha poliser i Storvreten.

Vår justitieminister Beatrice Ask (M) bjöd på ett par kul citat, här är det bästa:

”De här poliserna kan inte bara springa fort och skjuta bra. De kan även prata med folk, och det är bra.”

Länspolismästare Carin Götblad sa också något som var mycket viktigt:

”Av de 27 nya kontoren i länet de senaste åren har de 12 senaste inte varit möjliga utan regeringens extrasatsningar på polisen och fler poliser.”

Ett sätt att beskriva hur det är att tjänstgöra i migrationsdomstolen är att man har människors öden i sina händer. Det är oerhört viktigt att man fattar ett noga övervägt och korrekt beslut när någon sökt uppehållstillstånd i Sverige. Det finns olika anledningar till att människor söker PUT (permanent uppehållstillstånd) i Sverige. Ett skäl kan vara att man är förföljd och fruktar för sitt liv (se här för ett tidigare blogginlägg med ett citat ur utlänningslagen). Ett annat kan vara att det finns en anknyting till någon som bor i Sverige, en medborgare eller någon som fått PUT av något skäl.

Migrationspolitiken i Sverige har förbättrats men är såklart inte perfekt. Häromdagen skrev jag mig skiljaktig för att jag ansåg att de övriga i rätten enl. mig gjorde en felaktig tolkning av tillräckligheten i lagstiftningen. Här nedan kan du se (en anonymiserad version) av protokollet och därefter beskriver jag kort vad målet handlade om.

Skiljaktig mening:
Nämndemannen Jimmy Baker är skiljaktig och anför följande.

Svensk migrationspolitik ska, enligt min mening, så långt det är möjligt, bidra till att förena barn med sina föräldrar snarare än att, som i detta fall, separera barn från sin biologiska mamma. Med hänsyn till att barnen Z1 och Z2 är minderåriga och inte själva har valt att skiljas från sin mamma i Irak är det rimligt att de ska återförenas med sin mamma i Sverige. Avsaknaden av mamman kan komma att påtagligt försvåra barnens möjligheter att anpassa sig till tillvaron här. Barnens behov av sin biologiska mamma medför därför, enligt min mening, att det får anses föreligga synnerliga skäl att bevilja Xx och Yy uppehållstillstånd i Sverige.

Xx och Yy är därför att anse som anhöriga till en utlänning som är flykting eller skyddsbehövande i övrigt enligt 5 kap. 3 a § tredje stycket punkten 2 UtlL och ska därmed beviljas uppehållstillstånd i Sverige.

Här följer en nedkortad, förenklad och anonymiserad beskrivning av målet:
En gift kvinna i Irak förlorar sin man som dör i en olycka. Hon blir ensamstående med deras två barn. Eftersom det är svårt för en kvinna att leva ensam med två barn i ett relativt starkt patriarkalt samhälle flyttar hon in hos sin mor, dvs. barnens mormor. Det är svårt med försörjningen och efter några år ”tvingas” hon gifta sig med en ny man. Läs mer »

Tisdagen 13 april anordnade jag ett ideologi-seminarie med partiets ”historie- och ideologi-proffs” Johan Westrin. Seminariet hölls i riksdagen och vi bjöd in våra medlemmar från Botkyrka. Vi brukar anordna historie- och ideologi-seminarier minst 1 gång om året för våra medlemmar och vid det här laget  har jag nog lyssnat på Johan ett antal gånger men det är så kul med Johan för han är så kunnig så det känns som om man är på en riktig historielektion i som när man gick i skolan. För varje gång lär man sig något nytt.

I September är det val och du som väljare har att välja mellan två tydliga alternativ.

Det ena är på förändringsrädda politiker som styrt kommunen alldeles för länge och vars enda visioner verkar omfatta cirkus, konst och teater.

Eller så kan du välja att rösta på Alliansen som ser problemen, har idéerna för framtiden och som tar Botkyrkas utmaningar på allvar.

”Vi måste våga riva vissa fastigheter och verka för ombildningar i andra.”

Läs hela debattartikeln i tidningen Södra Sidan nr 7 2010.

I dagens morgon-nyheter i Sveriges Radio SR P4 uppmärksammas att Botkyrka kommun inlett ett arbete med att ta fram en policy och handlingsplan mot relaterat förtryck och våld. Kommunen blir därmed enl. SR en av de första kommunerna i Sverige att göra det.

Jag har bloggat om detta tidigare här på bloggen.

Det som inte nämns i inslaget är att det är jag som motionerat om detta i Botkyrka kommunfullmäktige. Motionen blev inte bifallen i sin helhet, den blev besvarad med motiveringen att man inte ville bifalla den för att man inte ansåg att man behövde göra en kartläggning i Botkyrka (trots att det var länge sedan man gjorde en översyn).

I vilket fall som helst så resulterade motionen trots allt i att kommunfullmäktige beslutade att bifalla de andra delarna, att man skulle ta fram en policy samt en handlingsplan gällande hedersrelaterat förtryck och våld. Det är jag naturligtvis glad för – man kan trots allt påverka i politiken även om man sitter i opposition.

Den styrande majoriteten i Botkyrka kommun, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet kommunisterna och Miljöpartiet, slår sig för bröstet och levererar en årsredovisning som visar att kommunen gör ett plusresultat på 94 miljoner kronor.

Vad de inte berättar är den krassa verkligheten så som den faktiskt ser ut. Botkyrka kommun får i runda slängar 1 miljard kronor i bidrag från skattebetalare i andra kommuner. Helt enkelt på grund av den styrande majoritetens oförmåga att hantera ekonomin på ett vettigt sätt och deras oförmåga att få Botkyrkaborna att stå på egna fötter.

I finanskrisens kölvatten gav Alliansregeringen Sveriges kommuner extra statsbidrag under förra året för att kommunerna inte skulle bidra till arbetslösheten och säga upp personal inom välfärdens kärna. Vad gjorde den röd-gröna majoriteten i Botkyrka? Jo, de genomförde ett omställningsarbete och minskade personalstyrkan inom – just det – välfärdens kärna. 74 fasta tjänster inom Barn- och ungdom och Vård- och omsorg försvann. Ytterligare uppemot ett 100-tal vikariat blev ej förlängda. Resultatet: 94 miljoner plus i kassan. Av bidragspengar!

Ett mått på hur det går för kommuner, eller rättare sagt, invånare i kommunerna är att mäta skattekraften. Ju högre skattekraft, ju mer välmående är kommunen och dess invånare. Botkyrkas trend är negativ och har så varit under många år. Och ju sämre skattekraft en kommun har, desto mer bidrag får kommunen.

Siffrorna från grafen nedan är tagna ur det senaste decenniets årsredovisningar. Under grafen kan du läsa utdrag från årsredovisningarna, om hur kommunen redovisar skattekraften. I september är det val. Ta en funderare om vänsterexperimentet S+V+MP är bra eller dåligt för Botkyrkas framtid…

Klicka på ”läs mer” om du vill läsa några utdrag/citat ur de senaste årsredovisningarna.

Läs mer »

Jag skulle vilja göra en översyn av skolpengen i Botkyrka kommun och den s.k. resursfördelningsmodell som enligt oss moderater idag är orättvis och felaktig.

Den resursfördelningsmodell som kommunen använder och som till stor del bygger på SALSA-modellen har vi under flertalet år ställt oss frågande till. För det första så förklarar SALSA enligt Skolverket självt bara upp till 40 % av elevernas faktiska resultat. Upp till – det kan alltså vara ännu mindre.

För det andra så är modellen inte framtagen för att vara en resursfördelningsmodell men Botkyrka kommun använder ändå modellens variabler som föräldrarnas utbildningsnivå och utländsk bakgrund för att beräkna hur mycket resurser som ska gå till de olika skolorna i kommunen.

För det tredje slår nuvarande resursfördelningsmodell väldigt fel, där det kan skilja uppemot 10 000 kronor per elev och år i skolpeng beroende på om bostadsorten är Alby eller Tullinge – inte beroende på det individuella behovet hos eleven. Så stor skillnad innebär alltså en kvarts miljon kronor per klass med 25 elever.

Vi ser gärna att resursfördelningsmodellen blir mer individualiserad, så att resurserna hamnar hos den elev som har reella behov, snarare än att den t.ex. råkar ha utlandsfödda föräldrar, att eleven är pojke eller att eleven bor i en viss kommundel. Pengen ska givetvis följa med eleven om denne flyttar från Fittja till t.ex. Broängen.

Vi behöver också bygga fler nya förskolor och skolor i framförallt Södra Botkyrka, där barnen i de åldrarna bara blir allt fler. Vi vill inte ha skrytbyggen – idag bygger majoriteten till 20-30 % högre kostnad än i övriga länet.

Är det inte bättre att lägga dom pengarna på den pedagogiska verksamheten istället?

Mer rättvisa förutsättningar för alla barn och elever – oavsett i vilken kommundel de bor i eller vad föräldrarna råkar ha för etnisk bakgrund.

Det är skärtorsdag. Kom hem framåt kvällskvisten. Ser att någon gått in i min carport och snott min kabel till bilens motorvärmare. Visserligen är vintern över (kanske) men jag kommer tvingas köpa en ny för 300 kr i höst.

En timme senare kan jag läsa i DN, SvD, Expressen, och Aftonbladet att två personer blivit skjutna i Fittja i Norra Botkyrka. Anledningen: två bilar var inblandade i en olycka där tydligen en bil skrapat emot den andra vid påfarten till E4:an. Bråk uppstår och någon drar pistol och skjuter två personer.

Vad är det för värld vi lever i?
Eller, eftersom man börjar bli lite luttrad: vad är det för kommun man bor i egentligen?

Det känns så fruktansvärt tragiskt att vi har en politisk majoritet i den här kommunen (Socialdemokrater, Vänsterpartister, Miljöpartister) som likt tre strutsar stoppar huvudet i sanden och vägrar göra något åt situationen i kommunen. Tidigare, under hösten brann det bilar var och varannan vecka. Under vintern plågades kommunen av skottlossningar varje månad 4-5 månader i rad. Kulmen nåddes när några tom. sköt på människor inne på fritidsgården Ungdomens Hus i Fittja.

Det går inte att blunda längre. Det är dags att ta krafttag mot slöddret. Frågan är: vilket lokalt regeringsalternativ och vilket parti ser att vi har problem och är redo att våga säga: STOPP – DET RÄCKER NU! ??

Länk till vårt senast utdelade flygblad (utdelat tis 30/3) i stora delar av kommunen.

UPPDATERAT 2/4:
SvD rapporterar idag om att de två skottskadade personerna först sköts och sedan försökte fly och senare blev inblandade i en trafikolycka, troligen orsakad av gärningsmännen de flydde ifrån. I vilket fall som helst kvarstår problematiken inom Botkyrka – det var i Norsborg de blev skjutna och i Fittja de krockade. Det verkar finnas en maffia-romantik i Norra Botkyrka som inte längre kan pratas bort med dravvel som ”socioekonomiska strukturer”. Krafttag mot slöddret. Nu.

Stockholmsregionen växer så det knakar. Det är inte så konstigt – Stockholms län är navet i hela Sveriges ekonomi. Varje år väljer tiotusentals människor att flytta till vår region. Utbildning, arbete och sökandet efter en bättre framtid är naturliga drivkrafter som gör att människor söker sig hit.

Botkyrka kommun har ett gyllene läge strax söder om Stockholms stad. Närheten till staden kombinerat med en fantastisk natur gör vår kommun attraktiv för många. Tillgången till hela länets utbud av högskolor, universitet och arbetsmarknad är något som vi skulle kunna dra nytta utav på ett betydligt bättre sätt än vi gör idag.

Men vi har också en del bekymmer i Botkyrka och ska vi klara dessa går det inte att sticka huvudet i sanden och hoppas på att saker och ting löser sig av sig själv – eller att någon annan ska lösa dem åt oss. Vi måste anta utmaningarna och aldrig ducka. Ett sådant är att vi måste göra det mer attraktivt att flytta till Botkyrka och det måste blir mer attraktivt att bo kvar i kommunen när man pluggat klart, börjat jobba och vill bilda familj. Vi måste till exempel i grunden förändra våra miljonprogramsområden och låta människor göra bostadskarriär likväl som det måste göras möjligt, för dem som vill, att bygga sitt eget hus. Vi behöver en mer offensiv allmännytta som handlar om mer än att måla om några fasader i käcka färger – i tron att man åstadkommer något.

Botkyrka kommun har sedan flera år tillbaka en negativ skattekraftsutveckling. Det innebär kortfattat att vi blir allt fattigare jämfört med våra grannkommuner. Den utvecklingen måste brytas och vi behöver ett politiskt ledarskap som på allvar ser våra problem, förstår våra utmaningar och som har idéerna för ett bättre Botkyrka i framtiden.

Vi behöver fler förvärvsarbetande skattebetalare i vår kommun – inte färre. För att lyckas med det måste politiker visa handlingskraft och tillsammans med invånarna få kommunen på rätt kurs. I september är det val och du som väljare har att välja mellan två tydliga alternativ. Det ena är på trötta politiker som styrt kommunen länge och vars enda visioner omfattar cirkus, konst och teater. Eller så kan du välja att rösta på Alliansen som ser problemen, har idéer för framtiden och som tar Botkyrkas utmaningar på allvar.

Jag tror de flesta av oss har någon slags hat-kärlek till det stora landet i väster, USA. Det finns mycket gott att säga om landet och det finns samtidigt en hel del som är rent ut sagt dåligt. Och en del som är konstigt.

Året är 2010 och representanthuset har precis röstat ja till en ”sjukvårdsreform”. I både DN och SvD beskrivs händelsen som något som kommer skrivas in i historiebökerna, i Aftonbladet citeras ledamoten John Dingell som menar att beslutet är jämbördigt med Franklin D. Roosevelts pensionsreform och Lyndon B Johnsons medborgarättsreform.

Dagens beslut besvarar böner från varje amerikan som innerligt hoppats på åtgärder i ett system som fungerar för försäkringsbolagen men inte för vanliga människor.

/Barack Obama

Vad var då beslutet?

Att alla människor i USA skall omfattas av en sjukförsäkring? Nej, beslutet innebär att försäkringsbolagen inte får vägra någon att teckna en sjukförsäkring! Och omröstningen var jämn, 219 mot 212. Samtliga republikaner röstade emot. Det är ganska lätt att konstatera att något är mycket konstigt med landet i väster.

Eller så är det bara så att vi helt enkelt har såpass olika uppfattning om vad som borde vara grundläggande rättigheter för alla människor. För min del har jag svårt att förstå hur det kan finnas människor 2010 som på allvar tycker att det är rätt att förvägra andra något så grundläggande som tillgång till sjukvård.