Den resursfördelningsmodell som kommunen använder och som till stor del bygger på SALSA-modellen har vi under flertalet år ställt oss frågande till. För det första så förklarar SALSA enligt Skolverket självt bara upp till 40 % av elevernas faktiska resultat. Upp till – det kan alltså vara ännu mindre.

För det andra så är modellen inte framtagen för att vara en resursfördelningsmodell men Botkyrka kommun använder ändå modellens variabler som föräldrarnas utbildningsnivå och utländsk bakgrund för att beräkna hur mycket resurser som ska gå till de olika skolorna i kommunen.

För det tredje slår nuvarande resursfördelningsmodell väldigt fel, där det kan skilja uppemot 10 000 kronor per elev och år i skolpeng beroende på om bostadsorten är Alby eller Tullinge – inte beroende på det individuella behovet hos eleven. Så stor skillnad innebär alltså en kvarts miljon kronor per klass med 25 elever.

Vi ser gärna att resursfördelningsmodellen blir mer individualiserad, så att resurserna hamnar hos den elev som har reella behov, snarare än att den t.ex. råkar ha utlandsfödda föräldrar, att eleven är pojke eller att eleven bor i en viss kommundel. Pengen ska givetvis följa med eleven om denne flyttar från Fittja till t.ex. Broängen.

Vi behöver också bygga fler nya förskolor och skolor i framförallt Södra Botkyrka, där barnen i de åldrarna bara blir allt fler. Vi vill inte ha skrytbyggen – idag bygger majoriteten till 20-30 % högre kostnad än i övriga länet.

Är det inte bättre att lägga dom pengarna på den pedagogiska verksamheten istället?

Mer rättvisa förutsättningar för alla barn och elever – oavsett i vilken kommundel de bor i eller vad föräldrarna råkar ha för etnisk bakgrund.

16 oktober: Grovt rån, Alby
20 oktober: Mordförsök, Eriksberg
2 november: Mordförsök, Alby
13 november: Rån, Fittja
17 november: Grovt rån/grov misshandel: Alby
20 november: Grovt rån/grov misshandel: Alby
13 januari: Mordförsök/grov misshandel: Alby
17 januari: Mordförsök, Ungdomens hus, Fittja

Läs pressklipp från Metro och City här

I gårdagens DN kan vi läsa att tysta vittnen försvårar för polisen att hitta de skyldiga. Det är i praktiken omöjligt att med så många händelser under kort tid, att det inte finns en endaste som kan peka ut en endaste skyldig. Vid mina egna samtal med ungdomar vittnar de om att ”folk vet ungefär vilka de är, men de vill inte berätta för de vill inte bli utsatta för repressalier.”

Torsten Alm, kriminalinspektör vid Södertörnspolisen, går ännu längre:

Det är någon slags gangsterromantik som gäller i de här områdena. Vi vet att det pratas mycket men så fort vi kommer i närheten är det tyst, vi får väldigt få förstahandsuppgifter.

I dagens SvD kan vi läsa att justitieminister Beatrice Ask (M) föreslår förändringar i lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

Syftet är att brott begångna av barn under 15 år ska utredas i större utsträckning. Det är ytterligare ett steg i ansträngningarna att råda bot på en överslätande attityd till brott. Tidigare har regeringen exempelvis drivit på för att domstolarna ska tillämpa även det övre registret i straffskalan.

Det känns skönt att vi har en regering som ser och förstår att vi har problem i samhället och föreslår förändringar. Samtidigt är det tragiskt att den nu styrande majoriteten i Botkyrka som består av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet kommunisterna och Miljöpartiet, väljer att sätta skygglappar både för sina ögon och öron. Faktum är att vi under en längre tid haft stora bekymmer i vår kommun som man blundat för och som man inte vill höra talas om samtidigt som  man försöker måla upp en bild av kommunen som en framgångskommun med en massa kulturella satsningar och happenings.

Var ligger prioriteringarna?

Skulle moderaterna, tillsammans med de övriga partierna i alliansen, få styra i Botkyrka så kan jag garantera att prioriteringarna skulle se annorlunda ut. Det kan aldrig vara rätt att drömma sig bort till en finare värld med miljonsatsning efter miljonsatsning på spektakulära byggnader och kultur- och nycirkus, när våra ungdomar inte ens kan besöka en fritidsgård utan att riskera att bli skjutna.

Det finns flera exempel på hur det går när samhällen romantiserar kring sitt eget samhällsbygge. Jag tänker närmast på forna Östblocket – DDR, Sovjetunionen och en rad andra länder som avskärmade sig från omvärlden och drömde sig bort till underlandet. Efter Berlinmurens fall såg vi på riktigt hur dessa människor levt under decennier. Förtryck. Våld. Terror. Ofrihet. Otrygghet. Drömmar om det fina socialistiska samhället var bara en illusion som gynnade nomenklaturan högt upp i de socialistiska partiledningarna.

Det är dags gnugga ögonen och plocka ut fetvadden ur öronen i Botkyrka och se verkligheten så som den faktiskt ser ut. Det är dags att rösta fram en politisk majoritet som har konkreta förslag hur vi förbättrar vår kommun med idéer om framtiden.

Min son är stor nog att gå till tandläkaren själv, men jag kände att jag ville följa med och prata med tandläkaren om detta. Medan hon lackade min sons tänder pratade vi, jag ställde lite frågor och hon berättade för min son att han hade jättefina tänder men att försäkringskassan hade bestämt att alla barn som bor i vissa områden skulle få sina tänder lackade. Och vi råkar bo en kommun och i ett område som man anser generellt har såpass dålig tandhälsa att alla barns tänder behöver fluorlackas.

Visserligen är jag glad att berörda myndigheter, staten, försäkringskassan och tandvården genom detta förebyggande arbete försöker bättra på tandhälsan och minska framtida problem. Men, som politiker blev jag närmast bedrövad över tanken att Botkyrkas medborgare har så taskig tandhygien att sådana här åtgärder är nödvändiga.

Men det kanske är så att vi har ett problem med att kommunicera vikten av god tandhygien till barn, elever, föräldrar och inte minst blivande föräldrar. När jag besökte Heron City härom helgen fick jag det bekräftat med en händelse som var ganska talande för problemet. Vid ett bord (vid restaurang-torget) satt två kvinnor med sina knappt ett år gamla döttrar i varsin barnstol. Vad gav de dem? Jo, de doppade pommesfrites i ketchup från McDonalds. De små barnen kunde knappt bita av pommesfritesen så de doppade dem återigen i ketchup-byttan. Småbarnen blev matade med ketchup!!!

Jag har absolut inget emot McDonald’s, men HALLÅ!?

Hur tänker man som förälder när man gör något sådant? Barnen kommer ju att ha karies-angrepp redan på sina mjölktänder och det är på detta sätt man lägger grunden för framtida problem med tandhälsan. Uppenbarligen är situationer som detta så vanligt förekommande att samhället ”tvingas” besluta om allmän fluorlackning av alla barns tänder.

När jag själv var liten och gick i skolan kom ”fluortanten” regelbundet till skolan. Vi fick se skrämselpropaganda på hemska diabilder, lära oss att borsta med engångstandborstar, tugga på en röd tablett och skölja med fluor. Det kanske är dags att återinföra fluortanten i våra skolor?

Gemensamt mellan de två definitonerna ”barnomsorg” och ”pedagogisk förskola” är det faktum att barnen är någon annanstans när föräldrarna är borta. Men där stannar också det som är gemensamt.

Jag ser förskolan som en viktig pedagogisk verksamhet som är en del av barnens utveckling och inte som en förvaringsstation som bara är till för omsorg när föräldrarna förvärvsarbetar. Utifrån ett barnperspektiv tycker jag inte att man skall förvägra barnens rätt till utveckling bara för att barnet råkar få ett syskon eller om barnets föräldrar studerar eller tillfälligt är arbetssökande.

Alla barn har rätt att få en bra start i livet – alla barn har rätt till en pedagogisk förskola som lägger grunden för framtiden. Läs min motion här.