Jag har bloggat om detta tidigare här på bloggen.

Det som inte nämns i inslaget är att det är jag som motionerat om detta i Botkyrka kommunfullmäktige. Motionen blev inte bifallen i sin helhet, den blev besvarad med motiveringen att man inte ville bifalla den för att man inte ansåg att man behövde göra en kartläggning i Botkyrka (trots att det var länge sedan man gjorde en översyn).

I vilket fall som helst så resulterade motionen trots allt i att kommunfullmäktige beslutade att bifalla de andra delarna, att man skulle ta fram en policy samt en handlingsplan gällande hedersrelaterat förtryck och våld. Det är jag naturligtvis glad för – man kan trots allt påverka i politiken även om man sitter i opposition.

Jag blir så fruktansvärt förbannad och irriterad av hur moderaterna i Vellinge beter sig och uttalar sig. Jag är så trött på att dessa företrädare drar ned vårt partis anseende i flyktingfrågorna. Sverige har med Tobias Billström den kanske bästa migrationsministern vi haft i modern tid. En migrationsminister som verkligen brinner för frågorna, är engagerad och ständigt försöker finna bra lösningar för hur Sveriges migrationspolitik skall utveckla sig.

Och även om jag är glad över att många förändringar gällande migrationspolitiken går åt rätt håll så finns det några saker som skulle behöva förändras ytterligare. En sådan är val av bostadsort för nyanlända, asylsökande, som sökt sig till Sverige för beskydd.

Utlänningslagen, 4 kap §1:

Med flykting avses i denna lag en utlänning som befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd.

Vi vet att människor som lämnar sitt land bakom sig söker sig till områden där andra med samma bakgrund, kultur eller språk finns. Detta i tron att det underlättar för dem att komma in i det nya samhället som de kommer till. Det är en naturlig drivkraft, så gjorde även exempelvis svenskar som flyttade till det ‘nya landet’ för en sisådär 100 år sedan. Men, det är andra tider nu och våra samhällsstrukturer ser mycket annorlunda ut nu än de gjorde då. Jag skulle vilja påstå att större koncentrationer av nyanlända på samma plats samtidigt försvårar för dem att komma in i samhället, svårare att lära sig svenska språket, svårare att få jobb och egen försörjning, svårare för barn att anpassa sig till Sverige osv.

Migrations- och flyktingfrågor är komplexa och detta ämne kan man diskutera och debattera i timmar och skriva spaltmeter om, så jag stannar där vad gäller drivkrafter, strukturer, integration och introduktion osv.

Vi har en nationell migrationspolitik i Sverige. Vi har samtidigt 290 kommuner där alla förväntas ta sitt ansvar för nationella åtaganden. Det är inte rimligt att det skall råda någon slags valfrihet att inte ta sitt ansvar för den nationella migrationspolitiken. Det är dags för staten att lagstifta om att samtliga kommuner i Sverige SKALL dra sitt strå till stacken och stå upp för den nationella migrationspolitiken som vi gemensamt fattat beslut om. Ingen kommun skall kunna friskriva sig med vaga argument såsom exempelvis att de saknar en egen allmännytta eller att de inte har kompetens att bedriva SFI eller introduktionsutbildning. Det är ungefär lika dumt som att säga att man inte behöver bedriva grundskola för att man saknar behöriga lärare.

Avskaffa EBO (där den asylsökande själv kan välja bostadsort) under asylutredningsprocessen och lagstifta om alla kommuners skyldighet att ta emot flyktingar (och ensamkommande flyktingbarn) som flytt sitt land av skälen som framgår i UtlL ovan. De enda undantagen som kan accepteras är om det finns exceptionella skäl såsom nuvarande socioekonomisk struktur, utanförskap, svårighet för egen försörjning eller om det finns starka medicinska skäl som kräver närhet till medicinsk expertis, eller något annat som kan anses vara av samma tyngd.

Punkt!

16 oktober: Grovt rån, Alby
20 oktober: Mordförsök, Eriksberg
2 november: Mordförsök, Alby
13 november: Rån, Fittja
17 november: Grovt rån/grov misshandel: Alby
20 november: Grovt rån/grov misshandel: Alby
13 januari: Mordförsök/grov misshandel: Alby
17 januari: Mordförsök, Ungdomens hus, Fittja

Läs pressklipp från Metro och City här

I gårdagens DN kan vi läsa att tysta vittnen försvårar för polisen att hitta de skyldiga. Det är i praktiken omöjligt att med så många händelser under kort tid, att det inte finns en endaste som kan peka ut en endaste skyldig. Vid mina egna samtal med ungdomar vittnar de om att ”folk vet ungefär vilka de är, men de vill inte berätta för de vill inte bli utsatta för repressalier.”

Torsten Alm, kriminalinspektör vid Södertörnspolisen, går ännu längre:

Det är någon slags gangsterromantik som gäller i de här områdena. Vi vet att det pratas mycket men så fort vi kommer i närheten är det tyst, vi får väldigt få förstahandsuppgifter.

I dagens SvD kan vi läsa att justitieminister Beatrice Ask (M) föreslår förändringar i lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

Syftet är att brott begångna av barn under 15 år ska utredas i större utsträckning. Det är ytterligare ett steg i ansträngningarna att råda bot på en överslätande attityd till brott. Tidigare har regeringen exempelvis drivit på för att domstolarna ska tillämpa även det övre registret i straffskalan.

Det känns skönt att vi har en regering som ser och förstår att vi har problem i samhället och föreslår förändringar. Samtidigt är det tragiskt att den nu styrande majoriteten i Botkyrka som består av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet kommunisterna och Miljöpartiet, väljer att sätta skygglappar både för sina ögon och öron. Faktum är att vi under en längre tid haft stora bekymmer i vår kommun som man blundat för och som man inte vill höra talas om samtidigt som  man försöker måla upp en bild av kommunen som en framgångskommun med en massa kulturella satsningar och happenings.

Var ligger prioriteringarna?

Skulle moderaterna, tillsammans med de övriga partierna i alliansen, få styra i Botkyrka så kan jag garantera att prioriteringarna skulle se annorlunda ut. Det kan aldrig vara rätt att drömma sig bort till en finare värld med miljonsatsning efter miljonsatsning på spektakulära byggnader och kultur- och nycirkus, när våra ungdomar inte ens kan besöka en fritidsgård utan att riskera att bli skjutna.

Det finns flera exempel på hur det går när samhällen romantiserar kring sitt eget samhällsbygge. Jag tänker närmast på forna Östblocket – DDR, Sovjetunionen och en rad andra länder som avskärmade sig från omvärlden och drömde sig bort till underlandet. Efter Berlinmurens fall såg vi på riktigt hur dessa människor levt under decennier. Förtryck. Våld. Terror. Ofrihet. Otrygghet. Drömmar om det fina socialistiska samhället var bara en illusion som gynnade nomenklaturan högt upp i de socialistiska partiledningarna.

Det är dags gnugga ögonen och plocka ut fetvadden ur öronen i Botkyrka och se verkligheten så som den faktiskt ser ut. Det är dags att rösta fram en politisk majoritet som har konkreta förslag hur vi förbättrar vår kommun med idéer om framtiden.

”Om vi alltså skulle tillämpa SD:s program på dem själva som en ortodox minoritetsgrupp, skulle de inte få vara kvar här eftersom de är alltför osvenska. Men eftersom vi inte vill vara som SD, utan räknar toleransen som en eftersträvansvärd svensk egenskap, kan de få stanna här om de håller sig inom demokratins gränser, inte hetsar mot folkgrupper eller döljer gamla nazister i sina led.”

/Tomas Böhm, psykoanalytiker

Läs hela den läsvärda debattartikeln här.

Jättebra. Det finns kommuner som redan idag inser att de ingår i ett större sammanhang där man tar sitt samhällsansvar. Både röda och blå kommuner. Samtidigt finns det, som blivit så tydligt i fallet med Vellinge, de som agerar som om de vore en isolerad ö och som inte har förstånd nog att förstå att de är en del av Sverige och bör ta samma ansvar. Sedan finns det de kommuner som *ofrivilligt” och utan eget agerande åt endera hållet, som blivit typiska ankomst- och transitkommuner dit många nyanlända flyttar.

Dit hör min hemkommun Botkyrka. Många tror att Botkyrka ”tar emot” många nyanlända som flyttar till Sverige. Det är fel. Vi tar inte emot någon. Inte heller några ensamkommande flyktingbarn – där ”smiter” kommunen undan.

Vi har idag en lagstiftning som innebär att den nyanlände själv (och fritt) väljer bostadsort. En vanlig och naturlig drivkraft är att man söker sig till områden där andra med samma bakgrund, språk, kultur osv. bor – eftersom man tror att det då är lättare att ”smälta in” och finna samhörighet. Både rätt och fel. Rätt eftersom man lättare kommer att kommunicera med sina grannar på sitt eget modersmål och fel för att det på sikt blir svårare att integreras i samhället. Segregationen ökar och eldar på en negativ socioekonomisk spiral som går allt snabbare.

På samma sätt som det inte är rimligt att kommuner som Vellinge ska kunna ”välja” att inte vara en del av svensk asyl-, migrations- och integrationspolitik så ska inte kommuner som Botkyrka behöva vara hela Sveriges samvete och ta hand om alla.

Det är bara att inse att frivilligheten för kommunerna inte fungerar. Det enda rätta är att på allvar slå näven i bordet och lagstifta och se till att ALLA kommuner tar ansvar. Skrota EBO (möjligheten att själv välja bostadsort under asylprocessen) och tvinga alla kommuner att ta ett gemensamt ansvar för asyl-, migrations- och integrationspolitiken. Både för vuxna och ensamkommande flyktingbarn. Självklart måste saker som ekonomiska förutsättningar och möjligheter till en framtida integrering och egen försörjning vägas in.

Min tilltro till vår migrationsminister Tobias Billström är sedan tidigare mycket stor. Nu hoppas jag att han löper hela linan ut och tar fram ett nytt lagförslag.

”Problemet kan bara lösas genom att fler kommuner tar emot barnen. Det är barnens rättigheter som är vår prioritet – inte kommunernas eventuella bekymmer.”

/Tobias Billström, migrationsminister

Vellinges kommunalråd Lars-Ingvar Ljungman (M) har framfört synpunkter som går ut på att det inte kan vara Vellinges ansvar att ta emot ensamkommande flyktingbarn.

Som moderat politiker blir jag både beklämd och fruktansvärt besviken när jag hör och läser sådana här uttalanden. I synnerhet när kommentarerna och ställningstagandena kommer från personer som är aktiva inom mitt eget parti.

Sverige har, likt många andra länder, ratificerat och skrivit under överenskommelser som innebär att vi ska sträcka ut en hjälpande hand till människor som är på flykt undan krig, misär och förföljelse. Och det tycker jag att vi skall fortsätta göra. Att bara avfärda detta med ”det är inte mitt problem” är att vara fruktansvärt cynisk och, enl. mig, ha en vidrig människosyn utan medmänsklighet.

Det finns mycket att säga om migrationspolitiken och integrationspolitiken i Sverige och hur vi alltför länge hanterat dessa frågor. Absolut. Det finns en hel del att förändra. Absolut. Men faktum är att Sverige består av 290 kommuner och alla (och då menar jag ALLA) måste hjälpa till och dra sitt strå till stacken.

Migrations- och asylpolitiken ska inte vara några enstaka kommuners ansvar, det är hela Sveriges ansvar. Därför tycker jag, och det har jag tyckt länge, att det är dags att skrota EBO (möjligheten för asylsökande att själva välja bostadsort). Jag tycker vi skall gå tillbaka till ett system där kommuner helt enkelt tvingas ta emot ett antal som står i relation till exempelvis ekonomiska förutsättningar, förutsättningar för integration, bostad, egen försörjning etc. Samma sak bör även gälla ensamkommande flyktingbarn.

Vellinges kommunpolitiker visar gång efter annan att frivilligheten inte fungerar. Dags att Staten visar var skåpet skall stå. Det kan inte vara meningen att några få kommuner ska ta ansvar för Sveriges migrations- och asylpolitik. Det är ett nationellt åtagande som bör omfatta ALLA kommuner.