Vi har sänkt skatten för pensionärer två gånger under mandatperioden. Alla som har löne- eller pensionsinkomster får ett grundavdrag. Grundavdragets syfte är att minska skatten för dem som har allra lägst inkomster. Moderaterna höjde från 2009 grundavdraget för alla med pensionsinkomster i ett första steg. 2010 gick vi vidare och höjde grundavdraget ytterligare. Därmed har skatten sänkts för de flesta pensionärer, och allra mest för dem med lägst pensionsinkomster.

Moderaterna och de övriga Allianspartierna kom i våras överens om att genomföra en tredje skattesänkning för landets pensionärer. När det nu ljusnar efter finanskrisen vill vi att pensionärerna ska få dra fördel av att ekonomin går bättre. Därför har vi i vårt gemensamma valmanifest enats om att skatten för pensionärer ska sänkas med 7,5 miljarder kronor år 2011. För en pensionär med 150 000 kronor i inkomst innebär det nya förslaget en skattesänkning på cirka 2400–2800 kronor per år, eller cirka 4900–5800 kronor totalt.

Jobbskatteavdraget är en skattesänkning riktad till alla de som har arbetsinkomster. Alla som arbetar ska känna att det lönar sig. Alla de som går från bidragsberoende och utanförskap till arbete ska känna en verklig skillnad i disponibel inkomst när de tar ett arbete. Det ska inte handla om enstaka kronor. Det ska handla om hundralappar. Jobbskatteavdraget är riktat så att låginkomsttagare får mest pengar procentuellt sett, därefter kommer medelinkomsttagare och för höginkomsttagare är jobbskatteavdraget begränsat.

Alliansregeringen har ambitionen att ta ytterligare steg för att sänka skatten för landets pensionärer. Vi vill gradvis ta bort skillnaden i inkomstbeskattning för pensionärer och löntagare. Om ekonomin fortsätter att utvecklas i rätt riktning är vi därför överens om en skattesänkning med ytterligare 2,3 miljarder kronor under nästa mandatperiod.

Totalt och med de redan genomförda stegen innebär detta en skattesänkning på 7 070 kronor per år för en garantipensionär, 10 194 kronor per år för en pensionär med 200 000 i pension och 10 636 kr per år för en pensionär med 300 000 i pension.

Det ska löna sig att arbeta, men det ska också löna sig att ha arbetat.

Du kan själv enkelt och med några knapptryckningar se hur mycket mer i plånboken du fått sedan Anders Borg blev statsminisgter genom att gå in på www.jobbskatteavdrag.se

Vad som är intressant är att det i ingressen i Expressen och SvD står:

”Mellan 1991 och 2007 har de rikaste tio procenten i landet ökat sina disponibla inkomster med 88 procent. För de fattigaste tio procenten var ökningen 15 procent. Och arbetslösa och sjuka halkar efter dramatiskt.”

De förvärvsarbetandes inkomster har ökat med i snitt 3,3 procent per år, ingen skillnad mellan arbetare och tjänstemän. Samtidigt har sjuka, arbetslösa och förtidspensionerade ”bara” ökat sina inkomster med i snitt 0,86 procent per år. De studerande med 1,26 procent per år. Man konstaterar även att det var en liknande utveckling även innan Alliansen vann valet 2006 – det var alltså enligt LO samma utveckling under S-styret 1994-2006. I maj 2002 skrev DN en artikel med rubriken ”Rikas inkomster ökar mest” där SCB konstaterar att medelsvenssons inkomster ökat 4,7 procent medan de med högst inkomster ökat sin inkomster med 23 procent.

Det första som slår mig är att nästan ALLA de facto ökat sina inkomster. Dvs. ingen grupp har enligt rapporterna blivit fattigare än tidigare. Det andra som slår mig är att jag faktiskt inte kan förstå ”orättvisan” i detta. Detta är ju rätt väg att gå, de som jobbar och sliter varje dag får mer kvar i plånboken än tidigare, och de som anstränger sig utöver det vanliga får behålla mer av sin extrainkomst.

Webbtidningen E24 redogör i en artikel från den 23 november i år för SCB:s studie ”Barn och deras familjer” att inkomststandarden har ökat mest i de familjer som redan innan 2007 hade en relativt god ekonomisk standard. Samtidigt visar studien att barnfamiljerna med sämre ekonomi antingen har fått känna av en mindre höjning eller ingen höjning alls.

Det som Aftonbladet hävdar är rent felaktigt, och går helt i linje med hur Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill att det ska låta: ”att de rika blir rikare och de fattiga fattigare”.

Studierna, rapporterna och underlagen till alla artiklar i det här blogginlägget visar på att så inte är fallet. Att någon får det bättre kan väl inte vara orättvist. I synnerhet inte när det är uppenbart att ingen får det sämre.

Rättvisa enligt vänsterexperimentet, S+V+MP, bygger därmed på parollen:

”Alla ska ha det lika jävligt, annars är det orättvist.”

Följaktligen är deras politik inriktad på att ingen skall tillåtas lyckas få det bättre än någon annan. Därför vill de, förutsatt att de vinner valet 2010, gå tillbaka till att driva en politik som går ut på att straffa de som jobbar och sliter och gynna de som inte arbetar. Det är INTE rättvist.