Alla skolor bör ha tydliga profiler för att underlätta föräldrarnas och elevernas val. Jag anser att kommuner bör uppmuntra friskoleetableringar samtidigt som nödvändiga satsningar ska göras för att utveckla den kommunala skolan.

Trettio timmar i förskolan per vecka bör gälla för alla barn, oavsett ålder och självklart även för barn till föräldralediga och barn som råkar ha en för tillfället arbetslös förälder.

En pedagogisk förskola för är särskilt viktig för barn med läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Dessutom motverkar den socioekonomiska skillnader, genom att ge alla barn mer jämlika förutsättningar att förverkliga sin individuella potential. Även personal på förskolorna efterfrågar ett införande av pedagogiska skäl.

Ja till fler friskolor.
- Friskolor är en möjlighet – inte ett hot.

Statliga resurser till skolor i utanförskapsområden.
- Det är inte rimligt att kommunerna själva ska bära upp Sveriges nationella migrationspolitik.

Rätt till 30h per vecka i förskolan för alla barn har jag drivit sedan 2007.
-Alla barn ska ha rätt att ta del av den pedagogiska förskolan, även barn som råkar få ett mindre syskon.

För att göra det möjligt att fritt välja skola har ”fritt skolval” införts så att alla kan välja den skola man tycker passar bäst för ens barn. Självklart kan man även välja bland de kommunala skolorna, dvs. om man inte vill gå i den närmsta kommunala skolan så kan man gå i en annan kommunal skola likväl som en skola som drivs i fristående regi. Det här är en positiv utveckling och friskolornas intåg har inneburit att även de kommunala skolorna ”tvingas” förbättra sig för att locka till sig elever. Annat var det förr – i DDR-Sverige bestämde politikerna vem som skulle gå i vilken skola.

Allt fler elever och föräldrar väljer numera aktivt skola men långt ifrån alla har i realiteten möjlighet att välja. I Botkyrka kommun får alla elever som bor tillräckligt långt från sin skola antingen skolskjuts eller ett SL-kort för att kunna ta sig till skolan. Men det gäller dock bara om man valt den närmsta kommunala skolan och att man bor tillräckligt långt bort från den. Har man valt att gå i en annan skola så får man inget SL-kort.

I praktiken innebär det att friheten att välja skola endast gäller barn till föräldrar som har råd att själva betala SL-kort eller barn till föräldrar som har tid och råd att varje dag skjutsa sina barn. Detta tycker jag fel.

Jag har tidigare i barn- och ungdomsnämnden tagit upp detta problem men har inte fått gehör från den styrande majoriteten, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vänsterpartierna vill ju helst inte att elever väljer andra skolor än den närmsta kommunala skolan och därför tycker man att nuvarande regler är bra – eftersom de i praktiken försvårar och inskränker det fria valet av skola.

I Grödinge i Södra Botkyrka, som är landsbygd, blir problematiken särskilt tydlig. Kollektivtrafiken är mycket fattig på reguljära turer. I Vårsta finns en kommunal skola. Där finns även en knutpunkt för kollektivtrafiken för att kunna ta sig till övriga kommunen. Alla elever som bor på Grödingelandet och som väljer den kommunala skolan i Vårsta får skolskjuts dit. Men väljer man en skola i t.ex. Tumba, så får eleven inte åka med skolbussen till Vårsta. Kunskapsskolan, som är en friskola i Tumba, har tom. försökt betala kommunen för den tjänsten men fått nej.

Vinner vi moderater valet kommer jag jobba för att alla barn fritt ska kunna välja skola.

Om det resulterar i att man bor tillräckligt långt från den skola man valt så att man inte kan ta sig till skolan till fots så anser jag att man har rätt till SL-kort. Oavsett om man valt en kommunal skola eller en friskola. Oavsett om man valt den närmsta skolan eller skola som ligger längre bort än den närmsta kommunala. Enbart så kan vi med gott samvete säga att det i realiteten är ett fritt val av skola. För alla barn, oavsett föräldrarnas ekonomi.

Den resursfördelningsmodell som kommunen använder och som till stor del bygger på SALSA-modellen har vi under flertalet år ställt oss frågande till. För det första så förklarar SALSA enligt Skolverket självt bara upp till 40 % av elevernas faktiska resultat. Upp till – det kan alltså vara ännu mindre.

För det andra så är modellen inte framtagen för att vara en resursfördelningsmodell men Botkyrka kommun använder ändå modellens variabler som föräldrarnas utbildningsnivå och utländsk bakgrund för att beräkna hur mycket resurser som ska gå till de olika skolorna i kommunen.

För det tredje slår nuvarande resursfördelningsmodell väldigt fel, där det kan skilja uppemot 10 000 kronor per elev och år i skolpeng beroende på om bostadsorten är Alby eller Tullinge – inte beroende på det individuella behovet hos eleven. Så stor skillnad innebär alltså en kvarts miljon kronor per klass med 25 elever.

Vi ser gärna att resursfördelningsmodellen blir mer individualiserad, så att resurserna hamnar hos den elev som har reella behov, snarare än att den t.ex. råkar ha utlandsfödda föräldrar, att eleven är pojke eller att eleven bor i en viss kommundel. Pengen ska givetvis följa med eleven om denne flyttar från Fittja till t.ex. Broängen.

Vi behöver också bygga fler nya förskolor och skolor i framförallt Södra Botkyrka, där barnen i de åldrarna bara blir allt fler. Vi vill inte ha skrytbyggen – idag bygger majoriteten till 20-30 % högre kostnad än i övriga länet.

Är det inte bättre att lägga dom pengarna på den pedagogiska verksamheten istället?

Mer rättvisa förutsättningar för alla barn och elever – oavsett i vilken kommundel de bor i eller vad föräldrarna råkar ha för etnisk bakgrund.

Själv är jag mycket engagerad lokalt i dessa frågor och tar aktivt ställning mot hedersrelaterat förtryck och har därför också drivit, och kommer fortsätta driva, dessa frågor politiskt i Botkyrka. Bl.a. har jag skrivit en motion i kommunfullmäktige och delat ut flygblad där jag kräver att Botkyrka kommun tar krafttag mot hedeskulturen.

Det som för mig var särskilt intressant under symposiet, var att talare efter talare bekräftade att mina åsikter och förslag till handlingsvägar är de rätta och att den styrande majoritetens val av väg är fel och verkningslös. Av rädsla för att ta i frågan vill S+V+MP inte diskutera denna fråga specifikt, utan slår ihop den med ‘mäns våld mot kvinnor’ – som självklart också skall motverkas, men som har andra rötter och mekanismer.

Under gruppdiskussionerna var de några som menade på att samhället utvecklas och att det handlar om dialog och att ge och ta. Det är förvisso sant, men när det gäller dessa frågor säger jag blankt NEJ.

Det svenska samhället vilar på en värdegrund som bl.a. består av demokratiska fri- och rättigheter, mänskliga rättigheter, barns rättigheter och jämställdhet mellan könen.

Dessa grundläggande värderingar är jag inte villig att backa en endaste millimeter kring. Odiskutabelt är detta värden vi skall slå vakt om och som skall ingå som naturliga delar i, och prägla, all introduktionsutbildning/SFI för nyanlända och all utbildning på alla nivåer – från förskola via grundskola, gymnasium, vuxenutbildning till högre studier. Och värdegrunden skall inte bara gås igenom en gång, det skall finnas med i undervisningen varje termin och upprepas under hela studietiden. Punkt slut.

(Bilden till blogg-artikeln är framsidan på Dileks bok ”I hederns skugga”. Beställ ditt eget exemplar här.)

Om vi ser till fakta så är det faktiskt på det viset att det är en samhällsvinst med skolor som drivs i fristående regi, en samhällsvinst på flera sätt.

För det första är det billigare – dvs. den skolpeng som fristående skolor får för varje elev är lägre än vad kommunen betalar till en skola i kommunal regi.

För det andra, så presterar de flesta elever som går fristående skolor i genomsnitt bättre än de som går i kommunala skolor. Ta Botkyrka som exempel: samtliga friskolor i kommunen ligger i absoluta toppskiktet när man mäter meritvärdena för de som går ut nian.

Om sedan friskolorna organiserar sin verksamhet på ett sådant sätt att de prioriterar bort onödig administration och därmed kan göra en vinst så gör väl inte det något? Hade däremot eleverna inte presterat bra och granskningar av Skolinspektionen visat på att skolorna brister i kvalitet, ja då skulle man kunna ifrågasätta ett vinstuttag. Annars inte!