Förslaget som föreligger är att bygga om gamla Uttrans skola till jourboende/övergångsboende för personer som av olika sociala skäl inte själva kan få en bostad. Vi moderater har länge kritiserat den styrande majoriteten för att man brister i att hjälpa utsatta människor, inte minst har jag själv både på bloggen och i kommunfullmäktige tagit upp frågan om sociala hyreskontrakt och sociala hyresgarantier.

Men att föreslå en ombyggnad av gamla Uttrans skola för många miljoner kronor är ett rent ut sagt dumt förslag. Vi moderater skulle mycket hellre vilja använda lokalerna exempelvis som en mötesplats för äldre att träffas, fika, umgås, träna och som fritidsgård för Uttrans unga att träffas, umgås, läsa läxor, mm. En sådan renovering kostar väsentligt mindre skattepengar och skulle komma Uttrans invånare tillgodo.

Sociala hyreskontrakt, sociala hyresgarantier, jourboenden och övergångsboenden behövs också i vår kommun, men vi kan väl börja med att nyttja fastigheter vi redan har som redan är anpassade för att bo i. Vår kommunala allmännytta till exempel, som förfogar över nästan 12 000 (tolv tusen!) lägenheter i vår kommun.

Kommunen hade räknat med ungefär 25 deltagare (det var så många stolar man ställt fram på gården). Tack vare vår flygbladsutdelning under dagen kom minst 150 personer till mötet…

Läs vårt flygblad genom att klicka här

Läs om kommunens planer här

Inget konstigt med det, ofta är det intressanta frågeställningar och ibland kan det tom. vara roligt att från sina vänner få lyssna in och ibland också själv få ventilera eller “testa” egna idéer eller ställningstaganden.

Men när vi samtalade en bra stund med min väns grannar så var det inte roligt. Intressant och viktigt, men det var ingen rolig berättelse de redogjorde för ur sin vardag. De har en synskadad son och de berättade hur de under hela hans uppväxt fått kämpa. Gentemot staten. Gentemot landstinget. Gentemot kommunen. De berättade att det var svårt att få sina rättigheter tillgodosedda och ibland infinner sig en känsla av ambivalens. Resignation. Orkeslöshet.

Jag anser inte att det är acceptabelt. Det är inte ok att det ska fungera så här i en välfärdsstat. Sverige är ett av världens rikaste länder och för mig som politiker så är det min uppfattning att det moderna samhällets och politikens främsta uppgift är att slå vakt om de svagas rättigheter. Samhället måste i alla lägen alltid och så långt det är möjligt ge alla människor samma livschanser. Ett funktionshinder ska inte innebära att människor sorteras och sätts åt sidan.

Kommunallagen, SFS 1991:900, 2 kap §2:

Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.

Pojkens föräldrar berättade för mig om att de själva för det första på egen hand fått ta reda på vad de har för rättigheter. Och, att de fått kämpa för att få sina rättigheter tillgodosedda. Landstinget, kommunen och skolan har motvilligt men efter ständiga påtryckningar gått dem tillmötes. Men långtifrån när det gäller allt de egentligen borde ha rätt till.

Min uppfattning är glasklar. Samhället, oavsett om det är kommunen, landstinget eller staten, har en informationsplikt gentemot personer med funktionshinder. Eller rättare sagt – samhället borde ha det. Det kan inte vara rimligt att exempelvis föräldrar till ett barn med funktionshinder själva ska behöva efterforska vilka rättigheter de har eller vilka stöd som de “kan” få. Och den här familjen är troligen inte unika i det avseendet, även om erfarenheterna kan variera. Det som de däremot har gemensamt är att deras situation mest troligt är nog så kämpig som den är. Att då från samhällets sida försvåra genom att inte informera är inte rätt helt enkelt.

Det ska vara glasklart:

Samhället ska informera om ALLA rättigheter och stödåtgärder som finns tillgängliga. Samhället SKA också proaktivt bistå och leverera detta. Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Det är det minsta man kan begära av ett modernt välfärdssamhälle.

Den resursfördelningsmodell som kommunen använder och som till stor del bygger på SALSA-modellen har vi under flertalet år ställt oss frågande till. För det första så förklarar SALSA enligt Skolverket självt bara upp till 40 % av elevernas faktiska resultat. Upp till – det kan alltså vara ännu mindre.

För det andra så är modellen inte framtagen för att vara en resursfördelningsmodell men Botkyrka kommun använder ändå modellens variabler som föräldrarnas utbildningsnivå och utländsk bakgrund för att beräkna hur mycket resurser som ska gå till de olika skolorna i kommunen.

För det tredje slår nuvarande resursfördelningsmodell väldigt fel, där det kan skilja uppemot 10 000 kronor per elev och år i skolpeng beroende på om bostadsorten är Alby eller Tullinge – inte beroende på det individuella behovet hos eleven. Så stor skillnad innebär alltså en kvarts miljon kronor per klass med 25 elever.

Vi ser gärna att resursfördelningsmodellen blir mer individualiserad, så att resurserna hamnar hos den elev som har reella behov, snarare än att den t.ex. råkar ha utlandsfödda föräldrar, att eleven är pojke eller att eleven bor i en viss kommundel. Pengen ska givetvis följa med eleven om denne flyttar från Fittja till t.ex. Broängen.

Vi behöver också bygga fler nya förskolor och skolor i framförallt Södra Botkyrka, där barnen i de åldrarna bara blir allt fler. Vi vill inte ha skrytbyggen – idag bygger majoriteten till 20-30 % högre kostnad än i övriga länet.

Är det inte bättre att lägga dom pengarna på den pedagogiska verksamheten istället?

Mer rättvisa förutsättningar för alla barn och elever – oavsett i vilken kommundel de bor i eller vad föräldrarna råkar ha för etnisk bakgrund.

Året är 2010 och representanthuset har precis röstat ja till en “sjukvårdsreform“. I både DN och SvD beskrivs händelsen som något som kommer skrivas in i historiebökerna, i Aftonbladet citeras ledamoten John Dingell som menar att beslutet är jämbördigt med Franklin D. Roosevelts pensionsreform och Lyndon B Johnsons medborgarättsreform.

Dagens beslut besvarar böner från varje amerikan som innerligt hoppats på åtgärder i ett system som fungerar för försäkringsbolagen men inte för vanliga människor.

/Barack Obama

Vad var då beslutet?

Att alla människor i USA skall omfattas av en sjukförsäkring? Nej, beslutet innebär att försäkringsbolagen inte får vägra någon att teckna en sjukförsäkring! Och omröstningen var jämn, 219 mot 212. Samtliga republikaner röstade emot. Det är ganska lätt att konstatera att något är mycket konstigt med landet i väster.

Eller så är det bara så att vi helt enkelt har såpass olika uppfattning om vad som borde vara grundläggande rättigheter för alla människor. För min del har jag svårt att förstå hur det kan finnas människor 2010 som på allvar tycker att det är rätt att förvägra andra något så grundläggande som tillgång till sjukvård.

Lyckligtvis har vi en alliansregering som inser detta och som gör allt den kan för att dämpa krisens effekter. Förutom statliga åtgärder som sänkta arbetsgivaravgifter och sänkta skatter på arbete (som långvarigt ger fler jobb) så har regeringen givit alla Sveriges kommuner och landsting extra statsbidrag. Budskapet från regeringen är tydligt: pengarna skall användas till att dämpa arbetslösheten, hindra kommunerna från att tvingas friställa personal, säkerställa kvaliteten och personaltätheten inom välfärdens kärna.

Vad är välfärdens kärna?

Enligt mitt sätt att se det handlar det i huvudsak om grunderna i välfärden, dvs. vård, omsorg, skola och trygghet.

Botkyrka kommun har fått över 100 miljoner kronor i extra statsbidrag för kommande verksamhetsår. Det som bekymrar oss moderater är att vi fått besked från den högsta kommunledningen att dessa extra pengar inte kommer att användas till det som regeringen avser. De kommer istället att användas till att amortera på lån och tillfälliga projekt och arrangemang.

Vi ställer oss frågan om etiken i detta ställningstagande. Vi moderater anser att om regeringen skjuter till särskilda pengar till kommunerna med en tydlig adresslapp så skall pengarna användas på det sättet och inget annat. Kommunen har en moralisk skyldighet att säkerställa kvaliteten inom skolan, förskolan, äldreomsorgen osv. Det gör man inte genom att ösa miljoner på kortvariga projekt, kultur- och upplevelsesatsningar samtidigt som personal inom välfärdens kärna antingen sägs upp eller när vikarier och extrapersonal inte får förlängda tjänster, med exempelvis lärarlösa lektioner som följd.

Läs hela interpellationen här